Akademisk yrkesman behöver också anställningstrygghet
av Håkan Nylund Forum 1982-08, sida 22, 05.05.1982
Taggar: Teman: anställningstrygghet
Valet av ny ordförande är utan tvekan den viktigaste punkten på akademikercentralen Akavas utvidgade förbundsmöte den 5—6 maj.. Skolrådet Samuli Apajalahti efterträds uppenbarligen av Juristförbundets ordförande Raimo Lehtinen, vilket innebär ett avsteg från de offentliganställdas traditionella dominan inom Akava.
Några större förändringar i linjedragningarna förväntas dock inte ske. Den strävan mot industriförbund i stället för examensbaserade förbund som kan skönjas i Akava har redan tidigare lanserats av Apaja lahti.
I samklang med detta anser Lehtinen att man i avtalsförhandlingarna mer borde se akademikerna som välutbildade och högt motiverade yrkesmän och mindre stirra på utbildningen som sådan som e grund för lönekraven.
Raimo Lehtinen, Akava:
Akademisk yrkesman behöver också anställningstrygghe e En viss grund för industriförbundstanken finns redan inom Akava. På sjuttiotalet grundades fyra samarbetspoler, som fungerar som samarbetsorgan för förbunden inom administrationen, handel och teknik, undervisning och hälsovård.
— Poolerna kunde utvecklas vidare med tanke på arbetsmarknadsförhandlingarna, säger Alari Kujala, verksamhetsledare för Högskoleingenjörernas och arkitekternas Centralförbund och bas för Förhandlingsdelegationen för högre tjänstemän (FHT). FHT är redan en fungerande sektor, och de statliga och kommunala sektorerna utvecklas på samma sätt.
Bakgrunden till strävandena är Akavas stora antal medlemsförbund — omkring 50 — och det faktum att många av förbunden har mycket små resurser.
— Någon slaktningskommitté tänker vi inte grunda, understryker Raimo Lehinen. Del är fråga om att uppmuntra små och närstående förbund att gå samman, som ju skett tex inom den kyrkliga sektorn. Akavas filosofi har ju alltid varit organisation enligt examen, och den gäller ännu. Det nuvarande systemet fungerar, och det är främst fråga om att rätta till de organisatoriska bristerna.
2 — De flesta medlemsförbunden har ju vid sidan av arbetsmarknadsfrågorna också rent yrkesmässiga intressen at bevaka, påminner Lehtinen. Därför blir det närmast fråga om en verksamhet på två olika plan, där poolerna sköter arbetsmarknadsfrågorna.
Underbetalda offentliganställda
Om de organisatoriska frågorna inte väntas ge den nye ordföranden så mycket huvudbry är löneproblemen desto större. Lönedifferenserna är stora inom Akava, både mellan olika sektorer och inom samma föbund mellan privat och offentligt anställda. Låglönegruper inom Akava är speciellt bibliotekarierna, barnträdgårdslärarna och farmaceuterna, men missnöjet jäser också som känt bland läkarna.
— Man borde kanske inte inom Akava tala om låglönegrupper, anser Raimo Lehtinen, utan om underbetalda grupper. Underbetalda med tanke på utbildningen och det ansvar och krav som jobbet ställer. Men vi har kanske talat för mycket om utbildningen och borde i stället understryka våra medlemmars roll som ansvarsmedvetna och arbetsvilliga yrkesarbetare.
Bland de högre betalda Akavamedlemmarna är det löneskillnaderna mellan den offentliga sektorn och de privatanställda som vållar problem. Lehtinen pekar på juristerna, där lönerna inom motsvarande uppgifter är 40—50 procent högre inom det privata affärslivet. Alari Kujala för fram ett oroande specialproblem, eftersläpningen för professorernas löner.
— Idag har en professor vid en teknisk högskola samma lön som en diplomingenjör med ca fem års arbetserfarenhet, trots att redan de formella kraven på kompetens är betydligt högre för en professor. Detta kan på sikt undergräva nivån på undervisningen.
Styvt förhandlingssystem
Orsakerna till den svaga löneutvecklingen inom den offentliga sektorn ligger enligt Lehtinen och Kujala bland annat i att kommunerna uptäckte at de stod inför en lJöneexplosion och därför noga övervakat och bromsat löneutvecklingen.
— Vi anser också att statens och kommunernas avtalssystem är alltför centraliserat och styvt, säger Raimo Lehtinen. Lönerna är bundna vid vissa
Forum 8/82