Aktiehandeln på Island

av Vilhjálmur Gudmundsson Forum 1987-12, sida 36-38, 27.08.1987

Taggar: Teman: aktier

Köpenhamn — en börs för den som ve turen i tidningarnas annonsspalter fö garnla lyxbilar. Guldflipparna säljer bort sina Porsche-kärror när de har spekulerat fel. Börsens köparkrets har de senare åren i hög grad ändrat karaktär: spekulanterna och de institutionella investerarna har kommit.

Guldflipparna är köpenhamnarnas benämning på spekulanterna som gör snabba klipp till egen fördel eller tvärtom. Ordet härstammar från danskans ”flip” som betyder kragspets. De är inte vanliga whitecollar-kragbärare dehär, deras flippar är guldkantade eller rena guldet. Och de åker allesammans i Porsche så länge det varar.

De nya flipparna har medfört flera insider — affärer — det är annars nånting som man knappast alls har känt till på Köpenhamnsbörsen förr. 1985 visste man om ett enda fall, och det var tio år gammalt. I dag har man en hel rad misstänkta som underSÖKS.

Nykomlingar på Köpenhamnsbörsen ä | Köpenhamn avläser man börstempera förutom flipparna också investeringsföreningarna, försäkrings- och pensionsbolagen, ATP och Löntagarnas dyrtidsfond (den bildades för några år sen av medel från infrusna lönepåslag) Från 1975 har de institutionella investerarnas andel av aktievärdet i börsnoterade bolag ökat från 11 till 25 procent. Investeringsföreningarna sitter på 2 procent.

Allt det nya har medfört väldiga rörelser i kurvorna på börsen under de senare åren. 1983 och 1985 pressades genomsnittskursen upp med respektive 114 och 42 procent för att, som reaktion, året efter falla med 22 och 19 procent.

Orsaken till haussen är uppenbar: En borgerlig regering efterträdde senhösten 1982 många års socialdemokratiska regimer. Det gav ökad politiskt stabilitet och mera optimism inom näringslivet. En stimulans till köp av särskilt aktier var att regeringen för några år sen för pensions- och försäkringsbolagen införde en begränsning av realräntan till inflationsraten plus 3 1/2 procent (resten av ränteinkomsten beslagtog staten som skatt) medan aktierna (och jämte dem också en speciell obligationsgrupp, indexobligationerna) lämnades utanför. Stimulerande för aktiemarknaden var också att räntefoten från 1982 till 1985 föll från 22 till 12 procent varjämte regeringen har infört en mildare beskattning av reavinster.

Köpenhamns börs är en börs för proffs — folk som vet. Och att veta är ingalunda allom givet i det danska näringslivet. Hela näringslivet är, och har alltid varit, präglat av brist på öppenhet. Vem som äger vad och varför är inte nånting som man utan vidare kan skaffa sig vetskap om. Det ä tvunget för bolagen att publicera sina bokslut, men systemet är inte gammalt och det är ofta mycket ogenomskinliga uppgifter som ges.

Aktiemassan har i Danmark, som i flera andra länder, de senare åren i stigande grad övergått till de institutionella investorerna. De gamla ägarfamiljerna har i många länder trätt i bakgrunden. I Danmark är det emellertid fortfarande vad Köpenhamnsbörsens nyhetsbulletin kallar “de 700’s klubb” som sitter på A-aktierna och makten.

Vem de är — det har vanligt folk ytterligt vaga begrepp om, och också proffsgruppen har ofta svårt att pejla sig fram till de avgörande fakta. Aktier byter ofta ägare i Danmark i stillhet. Genom Köpenhamns fondbörs går bara 10 procent av aktiehandeln och inte mera än 3 procent av obligationerna.

Det förhållandet hoppas börsen själv kunna ändra genom att datorisera hela aktiehandeln. Den operationen är i full gång och ska vara genomförd 1989. Som sannolikt första land i världen kommer Danmark då att ha slopat själva de fysiska bevisen för ägandet, de guldkantande och fint dekorerade dokumenten. De försvinner till förmån för bara namn och siffror I den elektroniska datorprocessen som tar över.

Härmed skulle den gamla hemlighetsfullheten och allt möjligt praktiskt besvär med den ha elliminerats. Processen blir blixtsnabb och enkel. Mäklarna får plikt att inom 90 sekunder — exempelvis per telefon — inrapportera varje värdepappershandel.

Överskådligheten gagnas, säger industriministern Niels Wilhjelm, som anser detta vara av stor betydelse: I Danmark är kapitalrörelserna med utlandet fria. Utlänningar får köpa och sälja danska värdepapper utan särskilt tillstånd. Detta kräver att de förstår och har förtroende för det danska systemet.

SA e

Stigande berg- och dalbana i Osl dalbana under åttiotalet — speciell var 1986 ett mörkt år — men total har turen ändå gått starkt uppåt. På knappt fem år har totalindex för börskurserna stigit med 230 procent, medan värdet på de börsnoterade bolagen mer än sexfaldigats. Bakom utvecklingen ligger, som på de andra nordiska börserna, både inhemska och utländska faktorer. Utländska investerare hade visserligen börjat söka sig till Oslo redan i början av åttiotalet, då bestämmelserna för utlandsägande liberaliserades, men riktigt fart på kurserna blev det först i slutet av år 1982 och början av 1983. Utlänningarna märkte, att aktierna i Oslo var billiga då priserna steg på de stora börserna. Den goda konjunkturen och bolag med hög profil. utomlands som Norsk Hydro och Norsk Data bidrog till att göra Norge känt. Den nya borgerliga regeringen hjälpte för sin del till att öka den inhemska efterfrågan genom att stimulera aktiesparande via fonder skattevägen. Samtidigt drog centralbanken ned räntan. Börsexplosionen var ett faktum, och 1983 steg kurserna med näs FÖRUN, 12/1987

Rs i Oslo har åkt en del berg- oc tan 60 procent på 5 månader.

Tack vare uppsvinget och suget på börsen kunde den också på allvar börja fungera som en källa till riskkapital för företagen — en funktion som Oslobörsen tidigare haft svårt att fylla. Nu satte emissionerna igång på allvar, och nya företag strömmade till börsen. 1982 kom det sex nya företag till börsen, och 1983 fyra. Men 1984 komm det tio nya företag, och samtidigt etablerades Börs 2-listan med 19 bolag. Följande år kom det sex nya bolag till huvudlistan, och 15 till Börs 2. 1986 var tillströmningen mer dämpad, tre respektive fyra företag. Som bäst förbereds introduktion av fyra bolag.

Introduktionerna har gett investerarna fler alternativ genom att nya branscher, framförallt fastighets- och handelsbolag kommit in på börsen. Av de nordiska företagen är det hittills bara svenskarna som sökt sig till Oslo-börsen: Bilspedition, Electrolux, Ericsson, SCA och Volvo. Postorderföretaget Ellos är som bäst på väg in.

Nettotillväxten har inte varit lika stor, eftersom en del företag försvunnit från listan vid företagsköp och fusioner. Liksom i Sve rige har en stor del av strukturomvandlingen i norskt näringsliv skett genom aktieoperationer på börsen — ofta i ganska färgstarka maktkamper och ovänliga maktövertaganden. Exempel på koncerner som byggts upp på och med hjälp av börsen är Kosmos, Orkla-Borregaard, Aker-Norcem, Nora och Investa.

Börsboomen i Oslo har inte varit obruten och smärtfri. I fjol gick kurserna rejält back pg a oljebranschens svårigheter och regeringens åtstramningspolitik, och återhämtade sig först i vår. Förtroendet har också rubbats av några skandaler och krascher, av vilka multimediakometen VIP:s konkurs varit den mest spektakulära. Ett annat kortlivat stjärnskott är konfektionshandelsföretaget Bik Bok, som dock inte kraschat helt.

Utanför börsen har Norge också haft en livlig kapitalmarknad för mindre företag. Denna venture-capital marknad har emellertid minskat efter en rad felspekulationer och fiaskon.

HN 37

MNRDENBI Aktiehandeln på Island

Jjärfestingarfélag Islands — ungefä ”Det isländska Investeringsföretage — är den instans som varit involverad i denna utveckling, och faktiskt tag initiativet till många utvecklingsprocesser. Företaget etablerades 1971 — på basen av en ny lag som isländska Afihingi (riksdagen) godkände. Syftet med etableringen av det nya företag, där staten i början var delägare, var bl a att få till stånd organiserad handel med obligationer, aktier och andra värdepapper. Fjärfestingarfélag Islands var alltså banbrytare på en helt ny och outformad marknad, då ingen organiserad aktiehandel dittills förekommit.

Start från scratch

I startskedet kämpade man speciellt med två grundläggande problem som tarvade lösning. Å ena sidan var förståelsen för och insikterna om denna bransch mycket bristfällig bland allmänheten — endast en mycket trång krets hade erfarenhet av och känsla för investeringar i värdepapper. Detta problem har man strävat till att lösa bl a genom att publicera två lättlästa böcker om privata finanser och sparande — för att uppmärksamgöra allmänheten på de många möjligheter som finns inom detta område.

Det andra problemet var informationsflödet — som saknades totalt. Därför körde man igång med annonser i dagstidningarna för att informera om köp- och säljkurser på marknaden.

Handeln med värdepapper har utvecklats snabbt under de senaste åren tack vare det entreprenörarbete som Fjårfestingarfålag Islands utfört. Idag har affärer med värdepapper klart integrerats som en del av finanslivet — från att tidigare ha varit en okänd sektor. Spararna, som förr inte hade andra alternativ än vanliga bankkonton, har nu möjlighet att välja mellan flera olika alternativ att investera sina sparpengar.

”Market place” 1976

Den första organiserade marknaden med värdepapper etablerades formellt år 1976. Målet var att få till stånd en centraliserad market place där intresserade investerar . både kunde sälja och köpa värdepapper.

I första skedet täckte utbudet endast statliga obligationer och privata fastighets 3 tl

Ingen ege g börs opererar på Island.

Under de senaste åren har dock en explosiv tillvöxt skett inom det isäöndska näringslivet — och idag kan man redan skönja sympto som indiker att aktiehandeln kommer at bli verklighet inom några år. Det isländska investeringsföreraget Fjörfestingarf&log Islands ör banbrytare för denna utveckling.

obligationer, och omsättningen var anspråkslös. 1985 grundades den första investeringsföreningen för allmänheten. Denna har visat sig vara ganska populär, och har därför vuxit snabbt. Här kunde allmänheten investera och delta i värdepappersmarknaden utan specialkunskaper på området — och utan att ta stora risker.

Olika typer av fonder har sedan skapats för att genom varierande alternativ tillgodose olika behov. Den nyaste har grundats i syfte att handla med aktier på Island och utomlands.

Tills vidare är det inte möjligt att handla med utländska aktier på Island, men mycket tyder på att bestämmelserna på denna punkt kommer att uppluckras inom en snar framtid.

Aktiehandel ovanlig

De fiesta företag på Island är aktiebolag. Totalt 5 000 aktiebolag är registrerade — men antalet aktivt verkade företag är mindre.

Hittills har affärer med aktier varit något exeptionellt, och syftet med aktieägande har mindre varit förhoppningen om vinster genom kursfluktuationer; i stället har man investerat i aktier för att skapa ett personligt förhållande till omgivningen — sitta med i styrelser, utnyttja företagets varor och tjänster etc.

Familjer har ofta byggt upp verksamhet kring en affärsidé i form av slutna aktiebolag, där aktieägarna alltså inte har kunnat göra affärer med eller pantsätta aktierna.

Frågan om varför man inte har haft en mera aktiv aktiemarknad på Island kan te sig gåtfull. En orsak är att det isländska näringslivet är förhållandevis okomplicerat genom att lantbruket och fisket dominerar all ekonomisk verksamhet i landet. En annan förklaring är att utbudet på långsiktiga lån har varit begränsat och centraliserat dirigerat — och oftast funnit vägen till närnnda branscher. Det betyder i klartext att kapitalet mycket ofta styrts av individer som haft makt och politisk position — i stället för att styras av lönsamhetskriterier.

Idag håller detta mönster på att förändras. Redan nu finns det flera företag som har alla förutsättningar att handla med sina aktier på den öppna marknaden. Fjårfestingarfölag Islands har för ett år sedan tillsammans med en fristående allmän aktie fond, en förening, tagit initiativet till att regelbundet informera om aktiekurserna till en handfull isländska företag. Ändå kan man inte säga att det ännu existerar en akiv aktiemarknad på Island. Köp och försäljning av aktier i begränsad omfattning har dock blivit verklighet, och försiggår på ett organiserat sätt på basen av de kurser som offentliggörs regelbundet. Därför kan man säga, att Island tagit första steget i utveckingen mot en mera aktiv aktiemarknad.

Market maker och mäklare

Det isländska investeringstföretaget har i detta avseende två roller: å ena sidan som market maker för de aktier som utbjuds, eler som ett slags mäklare för aktier som ännu inte har den erforderliga omsättningen — eller som inte ingår i “listan”, d v s har sina kurser noterade i de annonser Fjärfestingarfélag Islands publicerar. Detta initiativ har lett till att alltfler företag har registrerats och nya aktier gjort entre på marknaden.

Förutsättningarna för att en aktiv aktiemarknad skall kunna utvecklas på Island är å ena sidan en tillräcklig volym; att det finns ett stort utbud på både aktier och investerare. Å andra sidan krävs att företagsledarna tänker om, och går ut på marknaden med bolagens aktier. Efterfrågan kan inte skapas endast bland allmänheten — utan måste också inkludera institutioner, fonder etc. Fonder har redan etablerats, men utbudet av fördelaktiga aktier att bygga upp en bra portfölj med saknas ännu. Institutioner som banker, försäkringsbolag och pensionsfonder får idag inte handla med aktier för att investera sina medel. På den punkten krävs en förändring för att skapa en starkare grund för omsättningen på aktier.

Också skattemässiga åtgärder behövs ör att skapa en efterfrågan på aktier bland allmänheten. Utdelningen på aktier bör jämställas med annan avkastning, som idag är skattefri. En positiv skattemässig åtgärd har dock förverkligats genom en ny lag, som kan jämföras med den sk Monaryjagen i Frankrike. Denna går ut på att man får avdra en viss summa för inköpta aktier per år från dividendintäkterna det året. Redan denna åtgärd var ägnad att fungera som en vitaminspruta för aktiehandeln på sland i slutet av senaste år: då omsattes I december 30 procent av årets totala aktiehandel. Vilhjälmur Gudmundsso 12/1987 FORUN tan Talouselä Finland där du tror.

UJ u väljer kanske den största dagstidningen och några enstaka andra publikationer som dina annonsmedia och tror att du nu har hela den finska affärsvärlden nätt i din ficka.

Långt ifrån. Om du verkligen på allvar vill nå de främsta beslutsfattarna inom finskt näringsliv, då måste Talouselämä vara ditt val nummer ett.

Med sina 47 000 prenumeranter och drygt 253 000 andrahandsläsare är Talouselämä de största ekonomiska veckotidsskriften i Skandinavien.

USP HELSINKI se oe ov .

a ar Int ad

Den når minst nio av tio affärsmän på högsta nivå inom den ekonomiska sektorn i Finland. Vilket betyder att Talouselämä når alla de läsare du önskar till ett pris som inte kommer att göra en stor lucka i din budget.

Beställningen kan inlämnas per telefon, nummer 90-643 411 kundservice.