Aktuella utmaningar – dyslexi, mobiltelefoner och sociala medier

av Nicholas Anderson Forum 2021-02, sida 27, 04.03.2021

Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.

Aktuella utmaningar = dyslext rmobiltelefoner och sociala medier

Jag tvekade först att skriva den här kolumnen, där jag ville skriva någonting för att hjälpa ung att bättre förstå vad som är värt att göra och vad som är vettigt att välja bort de första årtiondena i deras liv. Jag var rädd att ingen skulle läsa kolumnen, för som föräldrar vet är ungdomar dåliga på att lyssna. Men å andra sidan finns det alltid en chans att träffa på en guldåder med minst en läsare! Så vi kör, Den här kolumnen är inte ett slöseri med tid, utan träning som guldgrävare.

När jag var ung pojke försökte jag lära mig genom ”att göra det själv” och misslyckades nästan. Mina föräldrar var inte så intresserade av att hjälpa mig med skolan, de hade sitt att bekymra sig om. De hade precis avslutat tio års boende i London där krig och bombardemang hade splittrat familjer, vänner och byggnader. Enligt deras mening var skolor och universitet något för en avgränsad medelklass som de suktade efter men inte tillhörde. Jag var en medelmåttig elev, men inte framstående, och det fanns ingen att prata med. På den tiden var lärarna i London distanserade. De brydde sig mindre om fattiga och genomsnittliga elever, och mer om klassens toppskikt. Subjektiv indelning av elevernai”bra” eller ”dåliga” var regel, och man blev vanligen kvar där man placerats tills man slutade skolan vid 16 eller 18 års ålder.

På 1950-talet var de brittiska skolorna totalt olika dagens finländska utbildningssystem som erbjuder underbara möjligheter. Skolsystemet här är planerat för att stöda eleverna i varje fas av inlärningen, och hjälpa dem att ta vettiga beslut om sin framtida utbildning. Om manär villig att fokusera på att studera och skaffa kunskaper, öppnar sig möjligheter till studier och jobb här hemma och utomlands. Små länder som Finland har insett det strategiska värdet i livslång utbildning.

Dyslexi ännu okänt. Jag glömmer aldrig det ögonblick dåjaglyckades läsa en bok från pärm till pärm i biblioteket, utan att somna vid de första sidorna. Det skedde runt 1968, då jag var 19 år, under mitt andra år vid universitetet. Dittills hade läsande varit en plåga, och först senare upptäckte jag att jag led av en form av dyslexi, en allvarlig lässtörning.

Det varjobbigt att lära sig från böcker, menlätt att greppa vad lärarna förklarade på lektionerna. Jag kunde ”se” siffror, ”höra” utländska språk talade, och ta till mig komplicerad information genom att lyssna, men att lära genom att läsa var jobbigt och det gjorde skriftliga prov svåra för mig.

Vid utgången av mitt första år vid universitetet uppmanades jag förbättra mina testresultat — eller bli underkänd och förlo ra min studieplats och mitt stipendium. Det betydde att jag var tvungen att hitta ett sätt att läsa de ändlösa staplarna böcker i biblioteket. Jag var lycklig nog att inse att jag var tvungen att lära mig läsa, och det innebar att sitta i biblioteket 12 timmar per dag, tills jag klarade att läsa böckerna och absorbera deras innehåll,

Ingen jag kände på den tiden led av den inlärningssvårighet som kallas dyslexi, för den upptäcktes först några år senare av professor Tim Mills som grundade den brittiska dyslexiföreningen år 1972. Inte ens jag själv förstod problemets medicinska dimension förrän jag nästan underkändes i mina tenter vid slutet av detta första universitetsår. Min nyförskaffade färdighet förändrade mitt liv radikalt genom min förmåga att läsa och skriva, Rehabiliteringsprocessen var långsam, och ännu idag när jag är på resa eller i ett flygplan, där syrehalten är låg, kan jag fortfarande återuppleva den förvirrande känslan att skrivna rader inte registreras av min hjärna.

Försvagad demokrati. Trots att vi numera vet mer om dyslexi, en funktionsvariation som främst förekommer bland pojkar, och trots att skolorna numera är väl utrustade att undervisa effektivare, finns det ännu större hot som bromsar och stör inlärning.

De förorsakas av de digitala meteoriter som har slagit ner i alla delar av världen med destruktiv styrka, Dessa ”stora frigörare av demokrati och transparens” har tagit tillfånga våra ungdomars sinnen, och de stirrar i timtal varje dag på sina skärmar, De har skapat kaotiska floder av falska nyheter och genererat jättevågor av propaganda i de sociala medierna som har försvagat vår demokratiska process. De nya mediernas ekosystem, utvecklade av big tech och en handfull mäktiga globala digitala kanaler, sprider osanningar som vilseleder stora delar av befolkningarna. Högklassig oavhängig journalistik har försvagats när kvalitetstidningar ochtidskrifter har berövats reklamintäkter. Sociala klyftor har fördjupats då vissa politiker har förflyttat sig mot extremare positioner på det politiska spektret i hänsynslösa försök att roffa åt sig makt, även då demokratiska val vunnits av andra.

I förlängningen är den enda möjliga lösningen att motarbeta den ökande fördumningen ochinse vikten av utbildning, kunskap och kultur — och förlita sig mindre på dessa mobilskärmar och laptoppar som skvalpar ut ändlösa floder av bilder och tweetar.

Vi måste sporra våra unga och våra partners att sluta bära med sig sina mobiler 24/7, ochi stället ta upp en bok, en tidning, eller en tidskrift som Forum för att lära sig läsa och absorbera information, och bli mer kritiska till det som händer omkring oss. Det är på det sättet man hittar guldådror, som jag. m

AFFÄRSMAGASINET FORUM NR 22021