Alko fyller gropen med nytt jättelager
av R E Forum 1975-20, sida 23-24, 17.12.1975
Alkos blivande centrallager mellan Östersjö- och Porkalagatorna på Sundholmen i Helsingfors är ett jätteprojekt som går ut på omkring 200 miljoner mark. Tills vidare går det under namnet PRKV. När det vid årsskiftet 1977—78 skall vara färdigt att tas i bruk, är det troligen något av de förnämsta vi har i lagerväg.
” Det märkliga med Alko är, att företaget har ett mycket vitt utbrett distributionsnät — butikerna som de flesta av oss säkert känner är nära 200 till antalet. Det verkar inte så mycket i dagens distributionssamhälle, men tillägger man, att affärerna finns i 63 städer, 20 köpingar och 49 landskommuner, då blir problemet med ens enormt.
Trots dessa krav på distribution håller sig Alko inte med några distributionslager på olika håll i landet. Hela distributionen sker från centrallagret i Helsingfors — förutom de viner som tillverkas på licens i sex inhemska vinfabriker.
Med tanke på den törst som detta folk är i stånd till, var man redan för läng sedan på det klara med att Alko behöver ett nytt och större centrallager. Dels på grund av växande omsättning, dels på grund av behovet att automatisera distributionen — det blir allt svårare att få lagerpersonal.
De egentliga byggnadsarbetena inleddes våren 1975, berättar DI Ahti V alpas, chef för projektgruppen PRKV. Hittills har man bara grävt och grävt, för enligt tidens anda och av kostnadsskäl kommer större delen av kommersen att ske under jorden. Tomten man kom över är över 3 hektar stor, men trots det hade man svårigheter med att få tillräckligt stora bilgårdar att rymmas med. Därför byggs en del av dem också under jorden.
Bara biltransporter
Bilgårdarna måste vara stora därför att Alko sköter hela distributionen med bilar. Detta något egendomliga faktum bygger på att bilarna klarar transporterna bättre. Fraktar man flaskorna med tåg, går det fler flaskor sönder. Det här beror på att godsvagnarna kopplas till och från tågen något hårdhänt. Sedan säger man på Alko, att godstågen, som ju inte kör enligt lika bestämda tidtabeller som persontågen, inte klarar den snäva tidtabell som Alkos distribution bygger på.
Jättekomplex
Alkos nya centrallager blir ett komplex på 669 000 kubikmeter. Kärnan i det hela blir det så kallade höglagret, som egentligen är en lagermaskin hela huset. Det kommer att bestå av fyra 100 meter långa gångar, med 40 meter höga stålhyllor på vardera sidan. På de här hyl Vänd 24
FORUM 20 - 7 lorna lagras flaskorna på så kallade pallar — en pall rymmer 450 flaskor. Hela transporten sker automatiskt och datastyrt. Automatiken kommer att gå så långt, att personal får förekomma bara i ena ändan av byggnaden. Öppnar man dörren till den automatiska lagermaskinen, stannar all rörelse där — flaskorna rör sig i lagerbyggnaden längs gångarna i automatiskt styrda vagnar som för pallarna både i horisontal- och vertikalled.
Automatiken
Själva datamaskinen som styr lagringen, tappningen, den interna transporten i lagerkomplexet, sorteringen enligt butikernas beställningslistor samt fördelningen ut till lastningsbryggorna, kommer att vara en jämförelsevis liten processdatamaskin. Den kommer att kopplas till en större datamaskin i den nuvarande fabriken på Sundholmen. Den matas dagligen med de olika butikernas och de större restaurangernas beställningslistor. Dessa databehandlas varje natt till lageroch distributionsorder, som automatiskt överförs till den mindre processdatamaskinen, som sedan ger ordern vidare till den jättelika lagermaskinen i höglagret och till det mindre s k handlagret där finare konjak och andra drycker som beställs i mindre mängder sätts till i kartongerna. Under det första skedet kommer den sistnämnda delen av distributionen att ske för hand — men om det blir svårt att få lagerpersonal, automatiseras den också. Hela processen ända ut till lastningsbryggorna sker alltså helt automatiskt.
Anläggningen kräver i det första skedet en personal på endast 40—60 personer — sedan när automatiseringen helt genomförts, skärs personalbehovet ned till ungefär hälften. Det är servicepersonal och datamänniskor som behövs.
För att få en blick på proportionerna: 1 procent av hela distributionen går via handlagret, 69 procent distribueras korgeller kartongvis, och 30 procent per pall. Alko har omkring 730 olika artiklar, om man räknar de olika flaskstorlekarna som skilda artiklar. Det gäller således för datamaskinen att vara noga, om alla skall få vad de vill ha.
Hela distributionen, räknat från den tidpunkt affären lämnar in sin beställning tills den får lasten, får inte ta mer än fyra dagar i anspråk.
Servicehus
Förutom det komplicerade centrallagret kommer den stora gropen mellan Por Gynna inhemskt — köp brännvin?
Köp inhemskt — det betyder att man i Alko-butiken väljer brännvinet framom vinflaskan. Alko har också börjat gå på den inhemska linjen och vid de tre prisjusteringarna detta år konsekvent favoriserat inhemska starkvaror på bekostnad av utländska viner — de senare har som känt stigit kraftigt på världsmarknaden. Anti-sprit-kampanjerna har också äntligen haft effekt — lagren är i det närmaste överfyllda. Men inte ens brännvinet är längre så inhemskt det brukar vara. Råspriten håller nämligen på att ta slut i takt med att sulfitfabrikerna slår igen, och hur miljövårdande detta än är, så betyder det att Alko delvis fått importera råspriten. Läget lättar när den fabrik, som Nokia enligt överenskommelse med Alko skall uppföra i Nokia, börjar sin verksamhet. Råsprit behövs också för teknisk alkohol som används bla inom industrin.
Ett hett tips för tillfället tycks vara att investera i Mesimarja. Det är inte sagt att ni hittar den förnäma åkerbärslikören på hyllan detta år, men kommer ni över en flaska — köp den. Det kan rent av vara en investering. Åkerbären minskar nämligen hastigt, MellanFinlands torvmossar dräneras eller torven grävs upp för energiförsörjningen, och snart kommer den i hela världen unika åkerbärslikören att vara guld värd. Ännu är den billig, säger experterna. Denna högklassiga vara kunde väl betinga samma pris som konjak. Därför lönar det sig att köpa den — än så länge.
kala- och Östersjögatorna att rymma också ett servicehus, som skall betjäna personalen på Alkos Sundholmskomplex. Det skall innehålla motionssalar, en simbassäng med bastu samt en restaurang. Garageutrymmen kommer därtill, ett befolkningsskydd samt en tunnel på 25 meters. djup som förenar den gamla fabriken och det nya lagret.
Hela komplexet är planerat och ritat av arkitekt Einari Teräsvirta, och byggnadsarbetena utförs av byggfirmorna Westerlund och Teräsbetoni. För planeringen har förutom ledningsgruppen svarat en lång rad experter, en del konsultföretag ända från Mellaneuropa.
Det här automatiska lagret är i och för sig ingenting unikt — det finns över etttusen lager av samma typ i världen. I Finland blir lagret det andra i sitt slag — Hankkija byggde i våras färdigt sitt automatiska lager i Åggelby. Men som en distributionsapparat blir PRKV :troligen enastående — därför att distributionen skall ske över ett så vidsträckt område som Alko har att sköta — hela Finland, utan mellanlager.
Finansieringen
Projektet beräknades ursprungligen kosta 163 miljoner mark, räknat i 1974 års priser. DI Ahti Valpas säger, att man tämligen väl hållit finansieringsplanen. Att inflationen sedan gjort sitt, kan inte projektledningen lastas för. I dagens priser ligger man just nu på väl 200 miljoner mark. Vad slutkostnaden blir, beror på hur inflationen utvecklar sig. Det märkliga med bygget är, att det finansieras helt utan lån — eller inte så märkligt kanske, om man tänker på vem det är som finansierar bygget. Det är de törstiga.
Man har visserligen lånat, men bara av Alkos pensionsfond, vilket ju i sådana här jättesammanhang inte egentligen räknas som lån. (RE)
Prognosen 1976
Från sid 1 annat. Bland annat priskontroll. Ett prisstopp behöver inte vara absolut. Om priset på en enda produkt stiger, går verkningarna som genom ett filter och påverkar inte så mycket den totala prisnivån.
”Indexbindning inte alls borta från dagordningen!”
Också indexbindning diskuterades. Mickwitz talade varmt för sin käpphäst men trodde att saken redan var borta från dagordningen. Korpinen opponerade sig: — Inte alls! Tvärtom. Trots lagstiftningen som förlängde indexförbudet med ett år framåt finns det fortfarande möjlighet att binda lönerna vid index.
Hämäläinen ansåg att detta endast skulle uppskjuta inflationens verkningar. Oc i industrier där lönernas andel väger tungt så blir pristrycket större och lönsamheten lätt lidande.
Hendunen: — Förnuftigt genomför kan indexindningen löna sig att överväga. :
Så talade finansministeriets representant. Vartill Mickwitz replikerade att en förnuftig tidpunkt har vi just nu, då arbetslöshet råder och löneglidningen kan hållas i schack.
Åsikterna skar sig. Några ansåg att en bindning löner-priser kan ske, men till priset av en svår inflation. Andra att indexbundna löner, kombinerat med prisstopp, kan ha effekt om inflationen är liten.
Men nog var det i stort sett en kolossalt enig panel, Är det så lätt att spå 1976?