Flextid slår igenom - Variationsfrihet passar alla

Taggar: Teman: arbetstider

FORUM 20: 75

Flextid slår igenom Variationsfrihet passar alla

Flexibel, glidande, individuell, variabel arbetstid är i stort set olika benämningar på samma sak. Den ursprungliga tyska benämningen är ”Gleitende Arbeitszeit”; senare förkortat till ”Gleitzeit” och numera ofta kallat ”Glatz”.

Flexibel arbetstid, det system som ger anställda i ett företag möjlighet att bestämma när de vill arbeta om bara det totala timantalet blir det överenskomna, är på snabb frammarsch i den industrialiserade världen.

aw” Längst har man förmodligen kommit i Schweiz där över 30 procent av alla anställda har flexibel arbetstid. Forum samtalade med schweizaren Hermann Bergundthal som satt sig in i flextidsproblematiken i egenskap av uppfinnare och tillverkare av tidmätningsapparatur. Han konstaterar bla följande — De flesta företag är i dessa tider beroende av produktivitetskontroll. En sida är tidskontrollen. När det gäller flextid förleds folk ofta att tro, att arbetsdisciplinen och arbetsmoralen försämras i och med att man mjukar upp arbetstidsförläggningen.

— Tid är inte pengar. Inte i sig själv. Först när tiden används på rätt sätt blir den värd pengar. Det stereotypa sättet att med sekundprecision och stämpelur fastlåsa arbetstiden har mer kännetecknats av försök att få kontroll över tiden som sådan än hur den används.

— En = flextidsapparatur kontrollerar endast närvarotiden, de individuella arbetsprestationerna kan inte kontrolleras, kvalitetskontrollen kvarstår fortfarande hos den som ansvarar för personalen. Men på basen av erfarenheter i firmor där systemet införts kan man notera en viss stegring av arbetsmoralen, dvs onödiga och utdragna kaffepauser, tidningsläsning etc, har visat sig minska. — Det finns branscher och fall där flexibel arbetstid inte kan införas, detaljhandeln t ex. Men enligt schweiziska undersökningar kunde man tillämpa flextid till 75 9/0 inom näringslivet.

— Det är tydligt att variationsfriheten passar alla — också dem som vill arbeta på samma tider som förut. Vid intervjuer med anställda har det visat sig att mycket få önskar gå tillbaka till fasta arbetstider.

De olika tidmätningsapparater som idag finns på vår marknad skiljer sig i princip ganska litet från varandra vad de tek niska funktionerna beträffar, om man frånser från de datastyrda systemen. Vario-Time, det system Bergundthal utvecklat, består av en tidräknare och ett antal räkneverk, ett för varje anställd. Då den anställda kommer på jobb sticker han in en kodad ”nyckel” av plast i sitt räkneverk som då sätts igång och räknar tiden på hundradedelstimmar när, Då arbetsplatsen lämnas tas nyckeln ut och räkneverket stannar. På räkneverket kan man direkt avläsa hur många timmar och minuter man sammanlagt har arbetat och hur mycket man har till godo eller måste ta igen under månaden. I slutet av varje månad avläser arbetsgivaren räkneverket och nollställer det. Det har framkommit att anställda med flexsystem har en tendens att ”hamstra” tid. Efter längre iakttagelser har man kunnat konstatera ett tillgodohavande på i medeltal 4,5 timmar per medarbetare. Vario-Time systemet kan utbyggas till att omfatta i princip hur många anställda som hellst. Avdelningschef Olof Jensen på Oy Suomen Kellosepät Ab, som representerar systemet i Finland, uppger att anskaffningskostnaderna blir ungefär 250 mark per person.

Schweiziska Vario-Time

Ett annat, praktiskt taget likadant system som det föregående, tillverkas av Hengstler-koncernen i Västtyskland. Systemet är också planerat både för små och stora företag. Modulkonstruktionen möjliggör en obegränsad utvidgning via mellanförstärkare. Dessutom kan ma förse systemet med extra central närvaromarkering i form av en tablå med en lampa för varje anställd. Tablån kan exempelvis placeras vid en telefonväxel eller reception. När flex-kortet sätts .in tänds motsvarande lampa på närvarotablån. Själva flex-kortet kan också fungera som ett indentitetskort och passerkort vid intern legitimation. Möjlighet finns att också ansluta en grafisk tidsskrivare till systemet. Hengstler marknadsförs i Finland av Oy Merso Ab. Anskaffningspriset för apparaturen rör sig kring 200 mk per anställd.

Oy Esmi är finsk representant för tyska Tonne GE 1000-tidmätaren, som fungerar enligt samma principer som de ovan beskrivna, Närvarotablå och grafisk ritenhet finns också. Ungefär 200 imk får man också här räkna med i anskaffningspris per anställd.

Hengstler Flex-Timer

Ett annat tyskt system, Memotime, med bla kvartsstyrt tidsur och temperatur tolerans från —40?2 till +809, importeras till Finland av Oy D. Klinkmann Ab. Som till de andra kan man till Memotime också anskaffa en extra strömförsörjningsanläggning för att säkra förtlöpande funktion också vid tillfälliga strömavbrott. Beroende på persorialens storlek kostar Memotime i anskaffning cirka 150—300 mk per anställd. Apparatur av mera traditionellt slag representeras av firmorna Kb L. Hongell och L M Ericsson. Det är fråga om konventionella stämpelur där tiderna avstämplas på pappkort, men där” de glidande tiderna stämplas med annan: färg. Varje dag redovisas i skild kolumn och även sjukdom eller annan frånvaro hela dagar kan registreras. Kb Hongells Simpléx-ur kostar, beroende på utförande, mellan 2000 och 3 000 mark, L M Ericssons stämpelur 3 285 mk och korten 5 mk per 100 st. (|