Alkoholproblem på chefsnivå

av Ingalill Österberg Forum 1981-15, sida 27, 07.10.1981

Taggar: Teman: alkoholproblem

Alkoholproblem på chefsniv €e De dolda alkoholproblemen kan bli mycket allvarliga innan de blir synliga och avslöjade. Då grubblar arbetsgivaren och arbetskamrater över sin skuld och sitt ansvar och anklagar sig själva för att de blundade trots alla uppenbara varningssignaler.

Avsikten är att vårdhänvisningen av personer med alkoholproblem skall tilllämpas oberoende av tjänsteställning. Även chefen har en överordnad tex en styrelseordförande. Det måste finnas klara spelregler för vem som har rätt att ingripa och under vilka villkor. Men idag utgör alltför ofta en hög position på arbetsplatsen ett skydd mot ingripanden. Samtidigt betyder det alltså att chansen att få hjälp minskar.

Mycket att förlora?

Den som har en chefsposition tycker sig ha mycket att förlora om hans alkoholproblem avslöjas. Han anser sig inte ha råd att tappa masken. Om han mister sin tjänst anser han att valmöjligheterna är få och att broarna är brända.

En annan sak är att alkoholproblem inte går att dölja alltför länge och att de ofta är offentliga hemligheter. Man talar om dem, men väl att märka inte med ”huvudpersonen” utan desto mer bakom hans rygg.

Chefen omges kanske av en mur av finkänslig tystnad. Han får därför ingen realistisk feedback — vare sig beröm eller kritik. Konsekvenserna är att chefen kan invaggas i den falska uppfattningen att ingen märker hans problem. Länge kan han inbilla sig att han sköter sina uppgifter till belåtenhet.

Vi har alla en tendens att förneka problem och att försköna motiven till våra handlingar. En underlydande anser sig inte ha rätt eller möjlighet att ifrågasätta sin chef och hans arbetsinsats. Fruktan att isåfall råka i onåd utgör en spärrhake eftersom man givetvis i många avseenden känner sig vara beroende.

Trots att ett öppet samtal om alkoholproblem = naturligtvis sårar självkänslan för den som berörs är det dock befriande för alla parter om tystnaden äntligen bryts.

Vi har yrkesgrupper som riskerar att få alkoholproblem eftersom normerna tillåter eller t om gynnar alkoholkonsumtion även i samband med arbetsuppgifterna. Bl a personer i chefställning kan utsättas för större frestelser än andra. De kan kanske tillåta sig större friheter eftersom deras referensgrupp är — inte deras underlydande — utan personer i motsvarande ställning.

FORUM 15/81

Sambandet mellan den totala alkoholkonsumtionen och alkoholskador är klart. Den doktrinen accepteras numera både av nykterister och av alkoholforskare. Alkoholkonsumtionen är störst i de högsta socialgrupperna. Ändå är dessa underrepresenterade i vården. Därför måste man räkna med att det speciellt här finns många dolda alkoholproblem åtminstone i den meningen att de inte nås av den officiella kontrollpolitiken.

Heterogen grupp

Här måste betonas att trots att det finns gemensamma drag för personer i en maktposition är gruppen dock mycket heterogen.

Om man börjar tala om den ”typiske” chefen — likaväl som om den ”typiske” alkobolisten — fastnar man lätt i generaliseringar och förenklingar. Varje sitvation är unik och varje alkoholproblem har sina individuella särdrag.

Problemet kan förstås endast om man finner det individuella nyckelordet som ger en ny infallsvinkel. De meningsfulla svaren på vad som orsakar konflikten och hur den kan lösas får man endast genom exempel som är förankrade i vardagen.

Ändå är det knappast alltför överdrivet att påstå att många arbetsmiljöer präglas av nyckelorden: rädsla för att visa känslor och rollbeteende. Auktoritetsskräck förekommer ofta i relation till chefen oberoende av om det objektivt sett är motiverat.

En person som har nått en hög position har kanske byggt upp merparten av sin

Spritmissbruk på ”chefsnivå” får ofta formen av dolt alkoholproblem, men en sådan situation går inte att dölja länge. Det sociala trycket gör det mycket svårt för en person i ledande ställning att = medge sitt hjälpbehov, konstaterar FK i Österberg, biträdande chef fö identitet kring sin karriär. Därmed har han ofta avskurit sig från många andra livsområden och använt sina resurser på ett alltför ensidigt sätt. En krävande arbetssituation belastas ytterligare om man upplever sig vara i ett ensamhetens fängelse både på arbetsplatsen och hemma.

Till maskulinitetsidealet har traditionellt hört att undertrycka sina känslor. En legitim anledning att uttrycka känslor får man genom att berusa sig. Efteråt går det utmärkt att annulera dem genom att hänvisa till att man inte menade något och genom att frita sig ansvaret för sitt berusade jag.

Det kan vara mycket svårt att medge sitt hjälpbehov under dessa auspicier. Chefen utsätts för överförväntningen att vara ett exempel för andra och tillåts därför inte att ha problem. Han är själv ett offer för samma myt och tvingas in i en falsk roll eftersom det inte finns helt problemfria människor. Därför är det skäl att vara mycket lyhörd för alla signaler om hjälp — när de äntlige (forts på sid 26 27