Allmänt rättesnöre

av I J Forum 1978-10, sida 07, 07.06.1978

Forums gäst:

Nils Meinander, professor emerilus, Hufvudstadsbladet. ståndpunkl: svensksinnad.

ledaren

EELSINGFORS NYA LÅNGTIDSPLAN håller långsamt på att ta form. Den når i sina huvuddrag offentligheten nästa vecka, är på remissron fram till den sista augusti, och ska godkännas någon gång vid årsskiftet.

En central del utgör näringslivspolitiken. I da är den splittrad och okoordinerad. Det ena organet fattar beslut som går stick i stäv mot dem i en annan instans. Företagarna har fått gråa hår av allt hopande och roende. Nu ska en övergripande målsättning skapas till allmänt rättesnöre för beslutsfattarna på olika nivåer.

Långtidsprogrammet är närmast ett principprogram, och grundar sig inte på några prognoser. Det är kanske något egendomligt att man inte beaktat att t ex folkräkningen för år 1977 just har visat att de stora städerna, framför allt Helsingfors och Tammerfors, är klara avfolkningsområden. Vissa antaganden har man däremot i planen fått lov att göra om tex arbetsplatsernas antal och tyngdpunktsförskjutningen mellan olika branscher.

Man tror att arbetsplatsernas antal ska förbli tämligen konstant vid dagens 330 000 (av vilka 100 000 besätts av pendlare från kranskommunerna). Man vet att en omstrukturering mellan branscherna pågår och kommer att fortsätta. Sålunda minskar industrins andel fortlöpande och den har nu under 20 procent av huvudstadens arbetsplatser. Parti- och detaljhandelns tillväxt har stannat upp och sektorn har nu 23 procent av arbetsplatserna. Den största sektorn är offentliga och privata tjänster, som har ca 30 procent av arbetsplatserna. Men den snabbast växande sektorn är utan konkurrens finans- uy” Jag saknar förutsättningar att uttala mig om vilken part juridiskt har rätt, skattestyrelsen eller bankerna, i den aktuella konflikten. Men bakom juridiken har vi moralen och samhällsekonomin.

Om det är sant att bankerna i pätaglig utsträckning förvaltar pengar, som borde ha beskattats men kommit undan, är det skatlteslyrelsens — plikt at kolumnist i Parti FORUM 10/78

Allmänt rättesnör försäkrings- och andra liknande tjänster som nu ger ca 13 procent av arbetsplatserna (mot 5 procen för tjugufem år sedan).

Största oron väcker industrins sjunkande andel. En relativt ny idé lanseras i långtidsplanen: våningsindustrier. Eftersom platsbristen i Helsingfors är ett av de största bekymren kunde man tänka sig att förlägga mindre industrier tillsammans i industrivåningshus. En annan medici är att höja kvaliteten på de industriområden som finns och att koncentrera i synnerhet snygga småindustrier till områdescentra. Knepen ä alltså inte helt uttömda.

Kontorslokaler finns det däremot tillräckligt av, i synnerhet om de nya områdescentra, främst Östercentrum och Malm utnyttjas.

FRÅN HANDELNS SIDA har hörts morranden om helt överdimensionerade planer. Här har staden nu gjort en lindrig nedbantning, tex i Östercentrum, samt en justering av tidtabellen. Det som däremot tycks vara ytterst svårt att beakta är vad som finns på andra sidan kommungränsen. Där kan en stor supermarket suga åt sig åtskilligt av köparunderlaget. Att de stora centrallagen automatiskt får sin beskärda andel i alla kommuner kan också lätt leda till överdimensionering. Det här tycks vara en brännbar fråga och inom handeln har man som sagt varit starkt kritis och talat om ”galopperande planerarvansinne”.

Det är 80-talet som långtidsplanens ljuskägla spelar över, med 1985 som nyckelår. Sedan finns det vissa frågor som tar sikte på år 2000, t ex energipolitiken. Men den är ju, som känt, e annan historia.

med alla lagliga medel beivra trafiken. Det borde dessutom ligga i bankernas synnerliga intresse att hjälpa till. En intressekonflikt mellan myndigheterna och penningförvaltarna kan endast uppstå om någondera parten, kanske båda, uppträtt klumpigt. Skattetrycket att bli olidligt. Smitning betraktas lätt i det läget som förlåtlig. Realiteterna bakom skattetrycket ka håller på

IJ

En onödig konflik dock inte trollas bort. Vi måste gemensamt göra det bästa möjliga av en besvärande situation.

Ställs i det läget skattemyndigheterna och bankvärlden ”napittain”, måste småningom bankvärlden ge vika. De lagar som hindrar myndigheternas insyn kan ändras. De kommer säkert att ändras. Bankerna är dömda att på sikt förlora mera på atl frägeställningen tillspetsas. C 7