Beredskap byggs upp för nästa oljekris
av Christian Sundgren Forum 1978-10, sida 14-15, 07.06.1978
Beredskap byggs upp för nästa oljekris
Nästa gång västvärlden upplever en energikris, tar alla oljebolag, tankfartyg, energimyndigheter och regeringar order från IEA-sekretariatet i Paris. I-länderna stod handfallna vid oljekrisen 1973. För att det inte skall upprepas har IEA byggt upp en beredskapsplan mot nya politiska energi kriser.
Men oljekrisen 1985 blir inte politisk utan teknisk. Rote till nästa kris finns i de 19 IEA-länderna själva. Oljekonsumtionen är för hög. Energiprogrammen stampar på stället. När IEA nu testar sitt krisprogram för andra gången, ä det de tekniska bristerna man vill kartlägga.
WW” Krisprogrammet träder i kraft automatiskt. Den röda lampan tänds på IEA-sekretariatet, när oljetillförseln för medlemsländerna sjunker med 7 procent. Krisprogrammet kopplas på. IEA-sekretariatet tar kommando, Programmet bygger på intimare energisamarbete, omfördelning av energiresurser, och ökat energisparande. Oljebolag, tankfartyg och oljemyndigheter tar nu order direkt från IEA-högkvarteret. Krisprogrammet fungerar, genom att medlemsländerna på förhand har enats om Ö att bygga upp krislager som motsvarar 70 dagars oljeimpor Ö att ha i beredskap sparprogram (energikonsumtionen ner 7 procent Ö att underkasta sig IEA-sekretariatets order.
IEA-datorn — händelserna centrum
IEA-sekretariatet och dess krisprogrammerade informationsdator är centrum för de “komplicerade mellanstatliga operationerna, Först samlar datorn in information om det aktuella oljeläget i de nitton IEAländerna. Genom på förhand distribuerade standardformulär informerar energimyndigheterna om alla oljereserver som finns tillgängliga i pipelines, oljelager, -cisterner och -reserver.
Oljebolagen förser för sin del IEAdatorn med uppgifter om oljemängder i raffinerier, lager, tankfartyg och tankbilar.
På 24 timmar har IEA-sekretariatel en bild av oljesiluationen för 5 månader framåt i medlemsländerna.
1 Åt var och en enligt behov
Den viktigaste delen av krisprogrammet är omfördelningen av oljeresurserna. Vem har för lite? Vem får dela med sig?
Vid en politisk energikris, med en oljeblockad från OPEC-ländernas sida, är fördelningsprinciperna klara. Alla IEA-länder får solidariskt hjälpa dem som är utan olja. Blockaden varar inte evigt, och gäller inte alla. Men vid en teknisk kris, där länderna själva har felat genom att skjuta upp viktiga energisparbeslut, är lösningarna inte lika enkla,
IEA vill genom att testa sitt krisprogram komma fram till de krislösningar som är möjliga.
Enligt IEAs fördelningssystem kan inget medlemsland tvingas att bidra med mer än 4—5 procent av den totala oljemängd IEA-länderna fogar över. Principen är den att andra behöver träda till först när oljebehovet överstiger de egna sparmöjligheterna. Om t ex USAs oljebehov överstiger de egna resurserna med 9 procent, får landets egna sparåtgärder
NW” IEA bildades 1974 på initiativ av USAs dåvarande utrikesminister Henry Kissinger (IEA kallas också Kissinger-klubben). Målet var att skapa en effektiv organisation för de stora oljekonsumentländerna, en konsumentkartell mot oljeproducenternas OPEC. Medlemmar i IEA är idag Belgien, Danmark, England, Förbundsrepubliken Tyskland, Holland, Grekland, Irland, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Norge, Nya Zeeland, Spanien, Sverige, Schweiz, Turkiet, USA och Österrike. IEAs andel av världens oljeimpart är 70 procent, och dess andel av världsbefolkningen är 17 procent (672,4 milj).
se till att energiefterfrågan sjunker med 7 procent. De andra IEA-medlemmarna får sedan solidariskt stå till tjänst med resten.
Trots att de andra ländernas bidrag inte rör sig om många procent av USAs energibehov, kan det vara tillräckligt, för att deras egna sparprogram måste tas i bruk.
I hela fördelningsprocessen spelar kontakten till de multinationella oljebolagen en viktig roll. IEA-sekretariatets möjligheter att sköta omfördelningen bygger på att man har tillgång till information om oljeföretagens oljeleveranser. Tankfartyg omdirigeras, och oljan levereras till rätt hamn omedelbart, på order från IEA-sekretariatet.
Sparåtgärderna inte IEAs angelägenhet
Varje medlemsland har tillsammans med IEA-sekretariatet gjort upp egna sparprogram för eventuella krissituationer. Dessa nationella krisprogram är nu inkopplade i IEAs andra testkörning.
Trots att konsumenterna inte öppet uppmanas sänka inomhustemperaturen och lämna personbilen hemma ger myndigheterna i IEA-länderna sådana direktiv ”på lek” medan testprogrammet körs. Hur sparåtgärderna sätter in — vem som skall få olja, vem som skall bli utan — avgör varje land på egen hand, säger IEA-chefen.
— Vår uppgift slutar, när omfördelningarna är gjorda. Det viktiga för oss är att oljeutbudet är tryggat och tillgången på olja säkrad för medlemsländerna på ett opartiskt och rättvist sätt — Men jag är övertygad om att myndigheterna kan sin sak bättre nu, än under oljekrisen 1973. Då fattades många spontana, okoordinerade beslut, vilkas negativa konsekvenser vi ännu upplever.
IEA övernationell ordergivare
IEA och dess krisprogram har en övernationell karaktär. Programmet träder i kraft automatiskt, utan att medlemsländerna kontaktas. Först i efterhand kan krisstyrelsen besluta annorlunda, Före IEA bildades, fanns det ett fördelningsprogram inom OECD inför eventuella krissituationer. Men det fungerade enligt principen enhälliga beslut. Denna medlemskontroll finns alltså inte längre för de enskilda IEA-länderna. När krisprogrammet träder i kraft, underställs myndigheter och oljebolag IEA-sekretariatet — därmed bästa.
Detta övernationella inslag har gjort några länder tveksamma. Bla Frankrike är inte medlem av IEA. Finland står utanför, då det omfattande energisamarbetet med Sovjetunionen varken motiverar eller möjliggör ett medlemskap. För neutrala Sverige, Schweiz och Österrike var frågan inte heller enkel. Med ett neutralitetsförbehåll ansåg de sig i alla fall kunna gå med. Klausulen gör det möjligt för dem att hoppa av krisprogrammet i vissa fall. Om tex USA blir utan olja, pg a krig i Mellanöstern, behöver inte Sverige, om man inte önskar, förse USA med oljereserver.
Men frågan är om neutralitetsklausulen längre har någon relevans. En politisk oljekris är inte längre lika aktuell. Knappast kan Sverige motivera ett avhopp, om IEA-länderna står inför en teknisk energikris.
Finland utanför
De nordiska länderna hade alla en något avvikande syn på IEA från början. Finland gick inte med. Sverige bad om en neutralitetsklausul. Det ”oljenyrika” Norge visste inte
FORUM 10/78
Rushen efter OPEC-olja
Utbud Hl och efterfrågan CI i miljoner barrels per dag
Total om man skulle gå med eller inte. Till slut fattade man beslut om medlemskap trots allt. För Danmarks del var medlemskapet klart från början.
— Det viktiga för oss var att garantera vår energitillförsel. Danmark är till 99 procent beroende av importerad energi, framför allt olja. Hur känslig vår situation är fick vi uppleva 1973, när Danmark tillsammans med Holland var utsatta för oljebojkotten. Därför var vi således från början intresserade av IEA, Parlamentsbehandlingen och ratifieringen av ärendet skedde utan problem. TEA-medlemskapet innebar inga neutralitetskonflikter för oss. Danmark är ju medlem i NATO, medan Sverige inte är det.
Det berättar Finn Jonck på det danska OECD-sekretariatet i Paris om Danmarks beslut att gå med i IEA.
Oljebolagen öppnar sig för IEA
De multinationella bolagen, och isynnerhet ”de sju systrarna”, brukar inte sprida omkring sig affärshemligheter i stil med leveransavtal, lagerreserver osv. Men IEAsekretariatet får alla dessa uppgifter! Utan dem skulle det inte heller bli någonting av IEAs verksamhet. Knappast är det säkerhetsbestämmelserna kring IFA-sekretariatet som har öppnat portarna till multiföretagen. Knappast heller hemlighetsmakeriet, som IEA-kontoret gärna gömmer sig bakom.
— Inte är det något hemligt spel vi håller på med, säger Ulf Lantzke. — Men den information vi får är konfidentiell. Det präglar vår information utåt. Det måste vara på det sättet av konkurrensskäl. Produk Total (prognos) tionskostnaderna i Västeuropa är fördelaktiga. Den konsumentfördelen vill vi värna om bla genom en fortsatt konkurrens mellan oljebolagen.
Men det finns också andra skäl som gör multibolagen intresserade av IEA. Krisprogrammet är ju till för att samarbetet mellan medlemsländerna (oljebolagens främsta kunder) skall fungera också under kristider. Allt onödigt trubbel i företagens handels- och försäljningsprinciper unviks så långt det går. Oljepriset kan hålla sig på marknadsnivån också under en kris. De fastslagna fördelningsprinciperna gör att ingen marknad faller bort helt, och att inget av bolagen kan utnyttja krisen i sitt eget intresse. Gulddagarna från 1973 är över. Men alla oljebolag sitter nu i samma båt.
Andra kriskörningen |
Erfarenheterna av den föregående testkörningen var positiva. Informationssystemet fungerade bättre ä väntat, och fördelningen kunde göras inom 24 timmar. — Nu är de nationella spar programmen inkopplade. I teorin drabbar krisen denna gång också konsumenterna. Många = problem kommer säkert att uppstå. De nitton medlemsländerna är olika. Några har flera privata bolag på energiområdet. I andra länder är energisektorn nästan helt nationaliserad. WVisserligen har de olika länderna haft egna krisprogram tidigare, men de är koordinerade enligt våra önskemå och testas nu för första gången. Ny kris 1985 IEA arbetar framför allt med att kartlägga den internationella energiVän 15