Ålodling i spillvatten
av Claus Laurén Forum 1983-04, sida 12-14, 02.03.1983
F R management-beslut och inte om val av teknik.
Små linjeskillnader
Gemensamt för alla tillverkare av stordatorer är att programmen utvecklas mer och mer. Likaså stiger antalet program i rask takt. Som tumregel räknar man med att programmängden fördubblas för varje år.
- Och då programmängden ökar, då ökar också behovet av att underhålla program, säger Mats Andersson. Redan nu råder det brist på goda programmerare och om största delen av programmerarna binds vid programservicen finns bara små möjligheter kvar att bygga ut nya program.
Den enda möjligheten att komma ur denna penibla situation är att göra programmeringen lättare, så att program och ändringar i program kan göras också av andra än programmeringsexperter.
- Det här är en linje som Sperry Univac har valt att gå vidare på, säger Mats Andersson.
Men i själva verket är linjeskillnaderna mellan leverantörerna inte så stora. Alla satsar fränt på teknisk utveckling. Alla satsar också på programvaran. Alla kämpar mot alla. Men det är inte fråga om en konkurrens till döds för någon av de inblandade.
Stordatorleverantörernas kunder är nämligen mycket trogna sina leverantörer. Har ett företag eller en organisation satsat på Burroughs så skall det mycket till innan Burroughs byts ut mot en annan leverantör. Detta gäller i regel alla kund-leverantörförhållanden i stordatorbranschen,
I en expanderande bransch finns det utrymme för alla leverantörer med goda produkter. IBM:s starka dominans i branschen förorsakar i alla fall sidoblickar från konkurrenternas sida. De flesta vill komma in på den stora del av marknaden som nu behärskas av IBM. För att nå resultat i detta avseende är datorleverantörerna tvungna att följa den väg som storebror stakar ut.
I praktiken betyder detta att tex Honeywell och Burroughs tillverkar enheter som kan kombineras med IBM:s datorutrustning. I viss mån har IBM:s konkurrenter också lyckats, men avståndet mellan IBM och övriga är så pass stort att små intrång här och där saknar praktisk betydelse för IBM, alltså.
1 en
EH Det finns naturligtvis inget ont att säga om Naturvårdsverkets ömmande för en god miljö. Fiskodling - framför allt i mer eller mindre slutna vattensystem — är en ganska kontorversiell form av matproduktion. Ekologiska förändringar är svåra att undvika och det är ju, redan nu, ganska illa ställt i våra naturområden och vattendrag. På den här punkten har också jordbruket ett betydande asvar att besinna.
I Finland och Danmark har man redan att par decenniers erfarenhet av dammodling av främst regnbågslax (Salmo iridaeus), en fisk som inte är naturligt hemmahörande på våra breddgrader. Sverige har, med sin stenhårda lagstiftning, knappast någon sportslig chans att konkurrera på det här området. I stället får man räkna med att regnbågen kormmer att fortsätta att spela sin roll som sportfisk i s k put-and-take-vatten.
En annan art som det talas mycket litet om i kommersiella sammanhang är karpen (Cyprinus carpio) - inte heller den barnfödd i Europa. Men medan regnbågen är en importvara från Amerika så har karpen sin icke helt klarlagda hemvist någonstans i Asien.
simmar i
Text och teckning: CLAUS LAURE lh 4 ord Ut. In (Z
Karpen föga känd
Karpätandet har inga egentliga kulinariska traditioner i Skandinavien och där har vi, naturligtvis, förklaringen till att denna förnöjsamma och delikata fisk är mer eller mindre okänd för det stora flertalet på dessa breddgrader. I Syd- och Mellaneuropa är karpen däremot en värdefull och (med rätta) uppskattad matfisk, vars plats på middagsborden har ett visst rituellt samband med fastedagarna.
Om det talas tyst om karpen i kommersiella sammanhang så ådrar sig den här fisken desto större intresse bland ekologer och framtidsforskare. Dess snabba tillväxt, dess lågt ställda krav på livsmiljö (förutom att den är ganska värmekrävande) och dess förnöjsamhet ifråga om foder (den är en utpräglad allätare, som kan försörja sig på allt från vegetabilier till as) gör den idealisk som kulturfisk —- någonting som kineser, japaner och mellaneuropéer redan länge har dragit ekonomisk nytta av.
Det finns futurologer som ser visioner av slutna försörjnings- oc industrins
Då det gäller fiskodling är Sverige i många avseenden ett rent u-land. Först på senare år har intresset för den här näringsgrenen börjat vakna på västsidan av Bottenviken, d vs vid en tidpunkt då det är mycket svårt att etablera sig som fiskodlare i detta land. Naturvårdsverket har nämligen drivit igenom en serie lagar och bestämmelser som i hög grad försvårar den här hanteringen.
energisystem, där karpdammar eller jätteakvarier integreras i en cirkel som i övrigt består av drivhusodling och hushåll. Överskottsvärmet från drivhuset skulle då magasineras i karpdammen, hushålls- och trädgårdsavfall skulle fungera som foder (jfr. forna’tiders husgris) och spillning och näringsberikat vatten skulle tjäna som gödsel i drivhuset. Jag vågar gissa att en fiskodlare som i dag vågar satsa på karp, med siktet inställt på export till kontinenten, har gjort en korrekt ekonomisk prognos.
Alen nu intressantast
Den art som i nuläget ter sig mest intressant från svensk fiskodlarhorisont är den europeiska ålen (Anguilla anguilla). När de första pilotprojekten drogs igång hördes ett ramaskri från yrkesfiskarnas sida. Man talade om illojal konkurrens och dråpslag mot ålfisket, men det visade sig snart att det saknades all grund för oro på denna punkt. Ål-farmarna föder nämligen upp glasål (d.v.s. ål-yngel) till trehundra grams portionsålar, och denna produkt går i sin helhet på export, eftersom det inte finns någon marknad för små-ål i Skandinavien.
Uppfödningen är industriell och rationell. Ålen lever sitt korta liv i en tank i jämn och hög vattentemperatur (c. 24”), i relativt mörker och med regelbunden tillförsel av syre och mat. Efter ett eller två år är den slaktfärdig. Den har då utvecklats från en glasål på 0,3 gram till en sk gulål på c. trehundra gram.
På Boliden Kemi i Helsingborg sysslar man med avancerad processteknik och framställer bl.a. svavelsy 4/83 FCOÖRU akvatten
E ra. Tillverkningen ger en biprodukt i form av avsevärda mängder värmeenergi. I samband med oljekrisen blev detta spillvärme, som tidigare hade kylts bort och pumpats ut i havet, plötsligt intressant. I den mån det rörde sig om värme på hög nivå var saken klar: högtrycksångan skickades direkt till ett kraftverk med turbiner och generatorer för att sedan återanvändas i andra processer inom företaget. Det 90-gradiga hetvattnet säljs till kommunen och värmer i dag upp halva Helsingborgs stad. Då det rörde sig om lägre nivåer blev det hela mer komplicerat. Man var tvungen att placera värmemottagaren i industrins omedelbara närhet, och den typ av mottagare som i främsta rummet verkade aktuell, var antingen drivhusodling eller fiskuppfödning.
Svårsmält idé
Får man tro Curt Gelin, fildr, limnolog och en av eldsjälarna bakom ålprojektet, så hade de kloka, gamla teknokraterna i Boliden Kemis styrelse haft betydande svårigheter, då det gällde att svälja tanken på ålaodling inom processföretagets ramar. När Anders Cederberg (nuvarande projektledare) förde saken på tal hade det hela först uppfattats som ett bättre skämt. Men Cederberg framhärdarde och småningom blev man tvungen att inse, att karln menade allvar. En ekonomisk djupanalys visade att av alla föreslagna alternativ hade åluppfödningen den gynnsammaste prognosen och därmed var saken klar. Pilotprojektet kunde starta.
Förutom Gelin kopplades Leif
Nilsson in på projektet — en man med praktisk erfarenhet av ålodling - och därmed var teamet fullständigt. Boliden Kemi står för två ur lönsamhetssynvinkel viktiga bitar - dels värmeleveranserna och dels processkunnandet.
Under naturliga förhållanden är ålen en långsamt växande fisk. Så snart vattentermperaturen går under en viss nivå lägger den sig i ett dvalliknande tillstånd och upphör att äta. Cenom att låta fisken leva under noggrant kontrollerade förhållanden kan man lura den på dess vinterdvala och såledas få den att växa året runt. Koncentrerad syretillförsel och regelbunden utfordring accelererar tillväxttakten ytterligare.
Man utgår alltså från små glasålar av 5-6 cm längd och en vikt på bara 0,3 gram. Den här varan importeras från Frankrike där ålynglet fångas i stora mängder, dels för konsumtion på platsen och dels för export till ålodlande avnämare. I Sverige hamnar glasålen först i en fyraveckors karantän och lever då i vatten av låg temperatur (+6?). Under karantänstiden genomgår den noggrann medicinsk kontroll. Sedan slussas den vidare till grunda ‘”barnkammare’, där temperaturen gradvis höjs till 23-24? och där ålen får lära sig äta. I det här skedet utfordras den med torskrom, ett näringsämne som innehåller allt vad en liten ål kan tänks behöva.
Sedan blir det dags för de stora tankarna, silos av betong, glatong (glasfiberbetong) eller plast. Där lever ålen i en koncentration av upp till 100 kg/m?. Två gånger om dagen får fisken mat — när ålarna vuxit till sig ett tag skall de lära sig äta pellets av samma typ som man utfordrar anna odlingsfisk med. » 13
F. RUN 4/83
Lägger på hullet = = på hullet
Mycket snart visar det sig att vissa exemplar är veritabla födgenier som snabbt växer förbi sina kolleger. För att inte de mindre ålarna skall konkurreras ihjäl måste beståndet sorteras och de olika storlekarna separeras från varandra. Detta sker genom ett raster med olika spaltbredd, där fisken självmant tar sig igenom det rätta hålet.
Redan efter en månad i tankarna är ålarna så domesticerade att de kommer störtande i stora stim när en hand närmar sig vattenytan och hoppar upp för att nafsa efter fingertopparna. Efter middagen lägger sig ålarna ner i korgar, som har utplacerats just för det här ändamålet, och vilar sig — ett beteende som spar fiskens energi och minskar behovet av utfordring.
Ålen är en nattfisk och trivs bäst i mörka utrymmen. Belysningssidan är alltså oproblematisk — snarast behöver ljuset skärmas av. Syre mår ålen däremot gott av och Boliden-ålarna förses med stora mängder av den varan — vattnet övermättas nämligen med rent syre, upp till 35 mg/liter.
Exkrementer och matrester är et problem. Man använder virvelseparatorer för att avlägsna partiklar, och lösta ämnen flockar man ut med hjälp av salter, t ex aluminiumsulfat. Avfallet har begränsd användning som gödningsmedel (för tex gräsmattor) pga sin salthalt - tankarna är fyllda med salt öresundsvatten, inte sötvatten.
Fiskens tillväxtkurva är optimal upp till trehundra grams vikt och det här är orsaken till att man inte bryr sig om att föda upp större ål. Curt Gelin talar om viktfördubbling på en månad, vilket ju är en oerhört snabb tillväxt.
Viss osäkerhet
Man får kanske ställa sig en liten smula avvaktande till de prognoser som presenteras i anslutning till det här projektet. Någon gång nästa vinter kan resultaten börja utvärderas, och det är då som beslutet skall fattas om den här lilla försöksanläggningen för c. 10 ton/år skall byggas ut till en planerad fullskaleanläggning för 200 ton/år. Under ett försöksår hinner mycket hända som -— teoretisk sett — kunde sätta käppar i hjulet för det hä experimentet, men å andra sidan är det inga dunungar som håller i projektet, och risken för obehagliga överraskningar är nog ganska liten.
Och kvaliteten? I Japan, där man har lång erfarenhet av åluppfödring, betingar den odlade ålen högre pris än vildålen. Vattenkontroll och noggrant reglerade yttre betingelser gör den odlade ålen kvalitativt överlägsen den vilda fisken.
Det förefaller som om saker höll på att hända på naturvårdssidan i Sverige. Förslag finns till uppmjukad lagstiftning på vattenbrukets område.
I ett skede då sysselsättningen stadigt minskar blir naturligtvis personalintensiva produktionsforme som vattenbruk plötsligt mycket intressantare än de varit under tidigare högkonjunkturer. Vissa bedömningar ger vid handen att svensk aquakultur skulle kunna sysselsätta upp emot 2000 personer och sådant kan lagstiftarna inte blunda för.
Och vattenbruk - det är någonting som hör framtiden till. Det var havet, som en gång gav upphov till allt organiskt liv, och man kan lugnt räkna med att framtidens människor hämtar en ökande del av sin proteinförsörjning ur olika former av aquakultur. O
KANSALLIS-OSAKE-PANKKI
Aktiva Finansieringstillgångar Inhemska fordringar Kassa och fordringar hos Finlands
Specialdepositioner i Finlands Bank Fordringar hos andra banker Checkräkningskrediter
Växlar
Krediter i utländsk valuta
Betalningsförmedling . Övriga finansieringstillgångar Utländska fordringar
I utländsk valuta
Omsättningstiligångai Utländskt mynt Masskuldebrev …
Investeringstillgångar Masskuldebrev …. Aktier och andelar , Fastigheter och fastighetsaktier
Anläggningstillgångar och övrig utgifter med lång verkningstid Aktier och andelar .
Fastigheter och fastighetsaktier .. Maskiner och inventarier Övriga anläggningstillgångar och utgifter med lång verkningstid . Löner och sociala utgifter .. Övriga utgifter ..
679455 824,93 528 216 876,0 1134 577 405,39 14.035 113 996,7 4479 261 488,75 1077 784 940,5 6 700311 249,5 352 185 327,3 1883 494 831,68 253 712704,12
Månadsbalans den 31 januari 1983 Passiva
Främmande kapital Inhemska skulder
Checkräkningar …. Depositioner …. Depositioner i utländsk valuta Skulder till Finlands Bank Skulder till andra banker Skulder till staten …….. Betalningsförmedlin Övriga skulder ..
Utländska skulder I utländsk valuta …
91 663415,10 B71810493,6 177 743 100,6 31 822 568,1 24880 131,04 Eget kapital
Aktiekapital
Reservfonder . Värderegleringsfond . Dispositionsfond … Vinst från tidigare år ….
113 276 225,4 317 559 022,64 1519 919 206,53
B7 706 181,4 226400 884,6 45225492,47 10 304 248,4 mk 34 642425 615,22
För direktionen Veikko Makkone 14
Jaakko Lassila
Debenturelån … Räntor och övriga inko Reserveringar …
2699 167 185,02 12295 147 736,26 1113545739,58 255098 850,25 193716 713,27 42659 532,31 1830 969 512,91 2201 969 252,7 10812 347 651,51 198490 237,46 406 200 000,0 76043 024,45 B23 602 940,4 621 000 000,00 317 346010,09 633 969 000,00 44 439 264,68 76614 964,2 mk 34 642 425 615,22
Ansvarsförbindelser mk 15 036465 539,00 För förvaltningsrådet
Reino Rossi
Pentti I. Halonen