AM BIO - ny skandinavisk miljötidskrift
av Kai Finell Forum 1972-12, sida 38, 22.08.1972
AMBIO - ny skandinavis miljötidskrift
Finlands akademis heltidsforskare, professor Martti Ti ur i, telesatellitkännare och internationell mikrovågsspecialist, uttryckte nyligen offentligt sitt bekymmer över vårt folks bristande naturvetenskapliga allmänbildning. Luckan borde nödvändigt fyllas genom intensifierad populärinformation i massmedia. Tyvärr har vi alltför få skribenter med den nödiga vetenskapliga bakgrunden för detta ändamål varför trycket på de få som finns blir oskäligt stort. Bland annat för att de måste hålla sig med en ekonomiskt betungande mängd utländska kunskapskällor. I början av året berikades dock den miljöbetonade sektorn med en ny förnämlig tidskrift AMBIO, som här presenteras av dipLing. Kai Finell.
AMBIO är en icke kommersiell tidskrift utgiven varannan månad av Kungliga svenska vetenskapsakademien. Publikationen riktar sig direkt till en internationell läsekrets varför texten är engelsk. Men Ambio vill inte vara ett organ enbart för fackmän utan strävar efter att generellt informera också vetenskapsmän på andra områden än tidskriftens huvudgebit — miljöforskning och -åtgärder i de nordiska länderna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Artiklarnas stilistiska utformning har visserligen en oantastlig vetenskaplig prägel men är samtidigt mer lättlästa än den gängse koncentrerade och dataspäckade rena facklitteraturen. Skribenter i den populärvetenskapliga genren bör därför ha väsentlig nytta av det slags information som presteras i Ambio. Helt utan naturvetenskaplig skolning på akademisk nivå eller med bristande insikter i bla matematik kan Ambio dock inte avnjutas med full behållning.
För naturvetenskapliga skribenter som vänder sig till en bredare publik, är tidskriften emellertid utan tvivel ett direkt arbetsbesparande redskap. Därför borde dekretet ”Copyright: Royal Swedish Academy of Sciences. All rights reserved” absolut mjukas upp en smula. Exempelvis genom generell tillåtelse för delvis återgivande av materialet. Självfallet med angivande av källan. I sin redaktionella ruta presenterar ju tidskriften sig uttryckligen som ”a non profital journal sponsored by research organizations.» Meningen med dylik vetenskaplig information är väl i alla fall att ge artiklarnas innehåll största möjliga spridning.
Mer stratosfärforskning behövs
Ambios bildmaterial är, av de två första numren att döma, av toppklass och publikationen tryckt på utomordentligt papper. Många av illustrationerna i flerfärgstryck. För en typografiskt så elegant tidskrift är prenumerationspriset verkligen glädjande lågt. US $ 13, Skr 60, DKr och NKr 84 samt Fmk 56.
Av de drygt 30 sidorna i Ambio nr 2 har inte mindre än 20 ägnats två dagsaktuella miljöämnen nämligen fil dr Germund Tylers redogörelse för de tunga metallernas förgiftning av naturen samt fil dr Paul J. Crutzens utredning av det berättigade i farhågorna om de supersoniska transportplanens mycket omtalade hot mot stratosfärens ozonskikt som effektivt strålskydd för allt levande på jorden.
I den sistnämnda artikeln framhåller författaren, forskare vid Stockholms universitets meteorologiska sektion, att man först nyligen har kommit underfund med hur invecklat ozonets kemiska be 3 teendemönster i atmosfären egentligen är och att vår kännedom om stratosfären faktiskt är fatalt mycket bristfälligare än man hittills trott.
Visst har man redan länge varit medveten om att eftersom ozonskiktet mellan 10 och 50 km höjd effektivt skärmar jorden från en betydande mängd livsfientlig ultraviolett strålning — huvudsakligen mellan 200—310 nm våglängd — så skulle en reducering av ozonmängden utgöra en uppenbar fara för alla levande organismer nere på marken.
Redan med den kännedom man nu har om stratosfärozonets natur och kemiska omgivning står det klart att livlig trafik med jetplan inne i själva stratosfären kan utgöra ett allvarligt riskmoment för den än så länge rådande goda jämvikten mellan ozon och syre. Hur stora riskerna är kan man däremot inte sia om innan en noggrann forskning gett ett tillräckligt underlag för omsorgsfull och övertygande beräkning av alla tänkbara miljökonsekvenser av jetmotoravgasutblåsning i stor skala så högt uppe att inga vindar mera kan hjälpa till att sprida föroreningarna över en större atmosfärvolym.
Kväveoxiderna farliga
Det man just nu befarar är att det finns en allvarlig risk för omfattande minskning av stratosfärozonet genom katalytisk inverkan av de kväveoxider SST-planen, på cirka 20 km höjd, spyr ut genom sina avgaser. Förklaringen till att kväveoxider från industriella anläggningar nere på marken inte sprids upp till närheten av ozonskiktets största koncentration på ca 25 km höjd är troligen att en effektiv absorbtion sker tack vare den kompakta molnbildningen upp till 10 km höjd.
En kartläggning av mängden kvävedioxid och salpetersyra (HNOg) på olika stratosfärnivåer nu innan SST-trafiken inleds är sålunda bland de första forskningsuppgifter som väntar på sin tur. Det är också av vikt att veta hur metan oxideras till koldioxid och vatten emedan denna oxidationsprocess” enskilda faser torde ha ett väsentligt inflytande på halten av många för ozonet farliga kemiska föreningar och obundna atomer.
Också de stratosfäriska salpetersyrereaktionerna bör studeras eftersom dessa kan främja partikelbildning och partiklarna i sin tur påverka stratosfärskiktens temperatur, framhåller dr Crutzen, Forskningen brådskar onekligen emedan åtminstone den sovjetiska Tupolev 144 påstås vara färdig att sättas i trafik på transsibiriska rutten redan nästa vår. Knappast någon torde ifrågasätta allvaret i de biologiska följderna av en ozonminskning i stratosfären. Det värsta är att det kan gå 10 till 15 år innan de första tecknen på strålningsskador blir satta i samband med ozonminskningens orsaker. Redan nu påpekar man att ozonhaltens naturliga variationer från dag till dag är vida större än de som kan tänkas förorsakas av SSTtrafiken, Likväl bör man beakta att det är den sammanlagda långtidseffekten — där de naturliga variationerna är utjämnade — som är av vital biologisk betydelse.
Skynda långsamt . SST-förespråkarna har också framhållit att det bör vara en relativt enkel sak att minska antalet supersoniska flygningar om det skulle visa sig att kväveoxiderna i överljudsplanens avgaser varaktigt reducerar stratosfärens ozonhalt alltför mycket.
Forts. på sid. 68
Forum 12/72