Andropovs reformer
av Tauno Tiusanen Forum 1984-04, sida 20-21, 29.02.1984
FRUN 4/84 4/84 F “RUN
EH Om man talar om en ekonomisk reform måste man skapa sig en bild av den ekonomiska situationen för att få klarhet i reformbehovet. Under de senaste åren har man speciellt i den västerländska pressen betonat det faktum att den ekonomiska tillväxten har avtagit i Sovjetunionen, liksom i SEV-länderna över huvudtaget. I Sovjetunionen har situationen dock inte utmynnat i en total ekonomisk stagnation. Varför skulle man då behöva tumma på den ekonomi som fortfarande växer?
N Fedorenko som redan i tiotals år hört till den ekonomiska gräddan i Sovjetunionen redogjorde för en tid sedan för sitt lands ekonomiska bakgrund i den filosofiska tidskriften ”Voprosi Filosofij”. Utan omsvep belyser han ineffektivitetsmoment som är förknippade med sovjetekonomin.
Slöseri med resurser
Fedorenko, som är känd för att stöda en djuptgående reform, framlägger alarmerande bevis för hur man slösar med ekonomiska resurser Enligt honom använder man i Sovjetunionen 75 procent mera stål, 130 procent mera cement och 50 procent mera träråvara per produktenhet än i USA. På samma sätt används 60 procent mera konstgödsel och ända upp till 100 procent mera säd för varje kilo kött som producerats. Effekten hos ca hälften av metallindustrins bearbetningsmaskiner utnyttjas endast till 10 procent.
I fråga om byggnadsinvesteringar är den genomsnittliga framställningstiden ca 10—414 år, vilket är ca fem gånger mera än motsvarande tid i väst.Samtidigt håller man på att bygga 260.000 investeringsprojekt, som binder 120 miljarder rubel per år. På grund av den alltför ärelystna investeringspolitiken blir den teknologiska utvecklingen förbisedd. Endast en tredjedel av hela investeringskakan gynnar på något sätt den tekniska utvecklingen.
Fedorenko har räknat ut att man under 1970-talet för en höjning av nationalprodukten med en procentenhet var tvungern att öka investeringarna med 1,4 procentenheter och materialåtgången med 1,2 procentenheter. Populärt förklarat betyder detta att den ekonomiska tillväxten måste ”köpas” till ett väldigt högt pris. Under sådana här omständigheter blir det kvar synnerligen litet utrymme för en reell ökning av välfärden, trots att totaltillväxten förblir positiv.
Sålunda jämför Fedorenko sitt lands ekonomi med ett fartyg som färdas utan kompass. I den nuvarande, onormala situationen förekommer ekonomiska flaskhalsar för alla resurser, men pengar finns det mer än nog. Penninghushållningen är inte i jämvikt med det reella utbudet.
I Sovjetunionen som är nästan outtömligt på naturtillgångar, är det möjligt at 20
Av TAUNO TIUSANE Är Andropov en reformist?
I Sovjetunionen har den nye partiledaren, Juri Andropov, avslutat sitt första hela år vid makten. I början av den nye ledarens maktperiod kannstöps om det håller på att ske några märkliga ekonomiska reformer. I partiledarens ekonomiska ställningstaganden har en kritisk inställning till det nuvarande ekonomiska läget lyst igenom. Detta har helt naturligt ökat reformförväntningarna, speciellt bland de västerländska observatörerna.
det system Fedorenko beskriver fortgår från år till år, därför att flaskhalsarna för resurserna inte lätt leder till en extern obalans. En kris i betalningsbalansen, lik den i Polen, som skulle tvinga till reformer, uppstår alltså inte Jätt i Sovjetunionen.
Fedorenko är ingalunda den enda ekonomen i Sovjetunionen som har fäst uppmärksamhet vid det centralledda ekonomiska systemets slösande med resurserna. Professor Oleg Bogormolov, som närmast kan anses vara en representant för den skola som förespråkar en korrigering av den traditionella linjen, konstaterar i den ideologiska tidskriften ”Kommunist” (nr 7/83), att SEVländerna använder ca 35–40 procent mera energi per produktenhet än västländerna.
Kraven på att öka effektiviteten i sovjetekonomin är alltså ingen andrarangens fråga sett mot den framlagda bakgrunden. Att blåsa en ny dynamik i näringslivets segel, något som många rekommenderar, är ändå samtidigt ett problem: av vilken grad skall reformerna vara?
I fjol grundade sig Andropovs ekonomiska strategi närmast på disciplinära detaljer, som har en föråldrad prägel: frånvaro från arbetsplatsen bestraffas med nedskuren semester; för skador på arbetsplatsen som förorsakats genom fylleri måste man betala böter; man kan också degraderas till lägre befattningar — bonusen minskas våldsamt om arbetsnormerna inte uppnås.
Begräneat experiment
Från och med början av det här året inleddes ett begränsat reformexperiment vid vissa företag. Det här experimentet har man redan i någon mån, ofta ganska missvisande, hunnit kommentera i väst.
Reformen berör vissa företag som är underställda något av fem utvalda ministerier. Endast två av dessa ministerier, nämligen det som svarar för tillverkningen av tunga byggnadsmaskiner och trafikmedlens motorer samt det som svarar för elteknisk apparatur, verkar på det nationella planet. Dessutom har tre ministerier på den lokala nivån, ministeriet för Vitrysslands lätta industri, ministeriet för Ukrainas livsmedelsindustri och ministeriet för Lettlands lätta industri tagits med i reformförsöket. Högst ca 5 procent av industriproduktionen berörs av experimentet.
Reformexperimentet är alltså synnerligen begränsat, Tillsvidare är reformens innehåll tämligen odefinierat, och meningen med det är inte att genomföra en radikal utlokalisering av beslutsfattandet till företagsnivå,
I reformen sägs ingenting om att ändra grunderna för priserna. Priserna förblir också synbarligen en kategori inom för valtningen, varför en mera rationell resursanvändning än tidigare med priser som avspeglar knapphet inte finns på programmet. Statens anskaffningskommitté (Gossnab), med vars hjälp man centralt fördelar de produktiva resurserna mellan företagen, bibehåller sin befattningsbeskrivning. Sålunda är det inte praktiskt möjligt att hänskjuta exempelvis investeringsanskaffningar till beslutsfattarna på företagsnivå, därför att det inte bildas marknader för investeringsprinciperna ytterom anskaffningskommitténs = distributionskanaler. Inom utrikeshandeln kan reformer inte skönjas: de företag som deltar i experimentet kan inte förbigå statens dominerande monopolföretag inom utrikeshandeln då de besluter importera förnödenheter för produktionen,
Dessa tre faktorer, priset, anskaffningen och avsaknaden av frihet i utrikeshandeln, är väsentliga drag som beskriver reformens karaktär. Det är alltså inte frågan om ett försök att åstadkomma en ”marknadssocialism” i stil med det man försökt sig på i Ungern.
Begränsade experiment, som delvis överlevt, har i Sovjetunionen genomsförts ända sedan mitten av 1960-talet. Den s k ”Stshokinometoden” som då togs i bruk och prövats inom den kemiska industrin förekommer fortfarande i tidningarnas spalter (t ex Voprosi Ekonomiki nr 2/83). I allmänhet har det här experimentet, som fått sitt namn efter det kemiska kombinatet Stshokono (numera “”Asot”) gett uppmuntrande resultat speciellt då det gäller inbesparingar av arbetskraft. Principen är att de medel i lönfonden som sparats genom rationaliseringen kan användas till att höja lönen för den återstående arbetskraften.
Upplivning av gamla aspekte ”Andropovs reform”, som nu börjat, är egentligen endast en upplivning av de överlevande aspekterna från 1960-talet. Om man jämför målsättningarna för reformvågen för två decennier sedan med det faktiska utfallet, kan man konstatera att resultaten är tämligen magra. Därför förhåller sig den som iakttagit sovjetekonomin under en längre tid tämligen skeptiskt till det revolutionära i det nuvarande experimentet.
Då man framlägger denna försiktiga värdering av reformens begränsade betydelse måste man samtidigt också föra fram faktorer som talar mot en omfattande reform, I Sovjetunionen pågår en vidlyftig geografisk strukturomvandling, som kort kan beskrivas med slagordet “Den ekonomiska erövringen av Sibirien”. Det att råmaterialet och energiförrådet kommer allt längre bort från gamla industricentra kräver ett enormt kapital för att skapa en infrastruktur och gruvindustri för de jumf Vi ber läsarna observera att Tauno Tiusanen skrev artikeln som sovjetekonomin före president Andropov frånfälle. Därför är hänvisningarna till Andropov tidsmässigt felaktiga. Men fakta kvarstår.
ruliga områdena, Denna uppgift kräver en centralstyrd styrning av de huvudsakliga investeringsmedlen. Då kan man synbarligen också fortfarande upprätthålla en totaltillväxt för ekonomin,
Sibiriens naturrikedomar skapar också förutsättningar för en relativ jämvikt i betalningsbalansen. En stor energiexport till väst garanterar att valutakrediterna kan betalas tillbaka utan besvär. Via den externa ekonomin uppstår alltså inte några omedelbara reformbehov, som skulle göra t ex en väsentlig förbättring av de färdiga produkterna oundviklig.
Förvaltningen vuxit
I Sovjetunionen har det enorma förvaltningsmaskineriet vuxit som en svamp under de senaste decennierna, som statsvetaren Tatjana Zaslavskaja uttrycker saken. På förvaltningens olika nivåer finns en mängd tjänster, där ansvarsområdena är dåligt definierade , men där lönen är acceptabel. I dessa kretsar, som med tanke på helheten får en betydande ekonomisk makt i den traditionella ekonomiska modellen, stöder man knappast särskilt ivrigt reformtankarna.
Den påbörjade minireformen är alldeles uppenbart en kompromiss mellan motstridiga krafter. Efter att ha kört igång under detta och nästa år, borde den nå full effekt i experimentföretagen under nästa femårsplan. Fedorenkos bakgrundsanalyser och förbättringsförslag för de ekonomiska metoderna är inte en engångsföreteelse i sitt slag. Det är svårt att mäta understödet för hans tankegångar bland de egentliga beslutsfattarna. De reaktionära krafterna, som med små kosmetiska korrigeringar försvarar kontinuiteten i den traditionella linjen, märks tydligare.
Det finns ingenting under Andropovs tid som tyder på att man radikalt försöker begränsa den ekonomiska diskussionen. Sålunda kan man utgå från att ekonomins totaltillväxt såsom under tidigare år fortsätter tämligen anspråkslöst. Den kommer att innehålla betydande element av ineffektivitet och slöseri. Olika opinionsgrupper kommer fortsättningsvis att kunna framlägga sina åsikter om situationen och om hur saker och ting skall skötas. Samtidigt finns det ytterst få tecken på att Andropov skulle gå till historien som en radikal reformist av sovjetekonomin.
t 21