Anonyma Kapitalister
av Lena Barner-Rasmussen Forum 2010-10, sida 47, 28.10.2010
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 18 2810
SVAR: JAG FÅR INTE EN BANAN”
Lena Barner-Rasmussen är frilansjournalist.
Anonyma Kapitalister
Nu när den nya Wall Street -rullen snurrar på biograferna kan man inte rå för att man blir sentimental och låter tankarna vandra tillbaka till det gam la goda 80-talet och den ursprungliga Wall Streetfilmen. Årtiondet då yuppierna fick vara snobbar på allvar. Årtiondet då det var OK att vilja förtjäna så mycket som möjligt och plöja ner vinsten i en vräkig sportbil. Årtiondet då ”The Yuppie Handbook” gavs ut och folk läste den som man i dag läser handböckeristresshantering.
Dagens mäklare och finansmänniskor är av annat skrot och korn. De downshiftar, tar sabbatsår, köper ekomat och gör pro bono-jobb. För att inte tala om yogaretreats i Kerala. De undergräver branschens charm som grogrund för den där purursprungliga kapitalistiska machokulturen som är så oerhört underhållande att iaktta, både på film och i verkliga livet.
Mångfald gör livet så mycket rikare. Alla kan inte vara rödbetsodlande samhällsaktivister och hasa omkring med sina fotsvettiga yogamattor på ryggen. Vi behöver också motpolen. Och just därför behöver vi självupptagna finanshajar i skräddarsydda kostymer och italienska mockaloafers. Men den underkulturen håller på att försvinna. Sista spiken i kistan var finanskraschen med all hemsk reglering som följde. Vips var det slut med superbonusarna. Gatubilden blev märkbart tråkigare.
Greed is good, säger Gordon Gekko i sitt legendariska tal på Teldar Papers bolagsstämma. Greed is bad, säger många med fimanskrisen i färskt minne. Folk talar om kapitalismens totala misslyckande. En
Den sjuke brandmästaren valde hellre ett avslappnande piller ä del säger att den är lika död som Caesar.
Men i ett megamakroperspektiv visade finanskrisen bara kapitalismens fantastiska förmåga att vända allt rätt igen. För mycket girighet fick kortleken att falla och nu börjar vi på ny kula. Ju bättre party desto värre brukar baksmällan vara. Ingen har någonsin påstått att kapitalismen är rättvis. Däremot nog tidvis enormt underhållande bara man vet vilka bitar man ska ta.
Lakrits för tio mark. Nu ska allt regleras igen. Till och med för en som bara följer med branschen som iakttagare känns det som om snaran skulle dras åt kring halsen. Jag hade problem med reglering redan i skolan, då klassens utflykt till Brunbergs i Borgå mitt i allt ackompanjerades av en regel om att man högst fick köpa godis för tio mark. Vad då? Där hade man hushållat med sin magra veckopeng hela den långa ångestfyllda vintern för att i maj få shoppa loss i Brunbergs butik. Och så fick man höra att man inte fick köpa lakrits för mer än en tia. Kan ni tänka er ett effektivare sätt att förstöra motivationen hos ett barn? Nu är vi så politiskt korrekta och altruistiska att man knappt längre vågar spela Monopol med målet att vinna. Jag tror att det beteendet in absurdum blir skadligt på sikt. Den där superkompetitiva jag vill ha allt-mentaliteten var ju vad som fick oss att titta ut ur grottan till att börja med. Därför ska vi värna om den. Kanske jag måste hitta något lokalt Anonyma Kapitalister-sammanträde, där man i tryggt sällskap kan erkänna att man tittar på Wall Street från 1987 i smyg och saknar vräkiga finanshajar i gatubilden. m
Lirdén