Aprilskämtet som blev sant
av Stefan Törnqvist Forum 2015-02, sida 19, 26.02.2015
Stefan Törnqvist har 25 års erfarenhet av bankbranschen, som företagare och vid Ålandsbanken.
Aprilskämtet som blev san ”Världsrekord i stimulans skapar världsrekord i finansbubbla” - med dessa or har jag sammanfattat läget på finansmarknaden otaliga gånger under de senaste åren.
I sex år har centralbanksräntorna legat nära noll samtidigt som man tillämpat expansiv penningpolitik med sedelpressen,
Detta har höjt värderingen av tillgångarna på placeringsmarknaden, Tillgångarnas nuvärde (kapitalvärdet, det beräknade värdet av en investerings framtida kassaflöde, diskonterat med hänsyn till en viss räntesats) går mot oändligheten då diskonteringsräntan går mot noll.
Tillgångarnas nuvärde blir också oändligt om tillväxten är högre än diskonteringsräntan. Senast såg vi detta fenomen vid teknologibubblan vid millennieskiftet.
April, april. Om jag som ung ekonom för 25 år sedan hade fått höra att det år 2015 är normalt att västvärlden har statsskulder kring 100 procent av BNP, samtidigt som centralbankerna uttryckligen försöker skapa inflation (istället för att motverka den) med hjälp av nollränta och sedelpress, skulle jag ha uppfattat påståendet som ett aprilskämt.
Men så ser läget faktiskt ut idag. Som följd av centralbankernas agerande kan Finland i skrivande stund få lån för 10 år till en fast årsränta om 0,44 procent och Japan till 0,40 procent.
Med dagens skuldsättning, budgetunderskott och politiskaledning borde många stater egentligen betala högaräntor för sin upplåning.
Att valutor är gångbara som betalningsmedel baserar sig på att det finns ett förtroende för politikerna och centralbankerna. Hur långt kan staterna skuldsätta sig och sedelfinansiera sina underskott utan att tappa detta förtroende? Har vi en bubbla i ohållbar statsskuldsättning, som tvingar fram ständigt nya världsrekord i centralbanksstimulans?
Tillit. Så länge förtroendet för politikerna och centralbankerna kvarstår, är räntorna nära den nivå som centralbanken bestämmer. Dagens låga räntor tvingar placerare att höja risknivån i hopp om avkastning, vilket skapar förutsättningar för övervärderingar och bubblor.
Myndigheternas ökade reglering av banker innebär att det väller in kapital i så kallade skuggbanker. De är olika slag av kollektiva placeringsformer, ofta hedge- eller specialplaceringsfonder, som placerar sina medeli olika slag av mer eller mindre riskfyllda värdepapper.
Många skuggbanker beviljar via omvägar krediter till företag och hushåll, genom att en mellanhand buntar ihop de enskilda lånen till masskuldebrev.
Nytt för denna konjunkturcykel är ”peer-to-peer” -långivning där kreditgivare beviljar privata lån över internet direkt till låntagarna, ofta med bristfällig kreditkontroll. Myndigheterna varken vill reglera eller övervaka denna skuggbankverksamhet.
Vad är skillnaden mellan depositionsflykt från riktiga banker och placeringsflykt från skuggbanker? I USA är skuggbankernas kapital redan större än de riktiga bankernas, och i övriga världen växer summorna kraftigt. Marknadens minne är tydligen mycket kort.
Hubba bubbla. Har vi en bubbla på börsen eller bostadsmarknaden? Under senaste år har jag ofta fått den frågan.
Då man beaktar tungt skuldsatta stater, populistiska politiker, hårt reglerade banker och helt oreglerade skuggbanker tycker jag att börsen och bostadsmarknaden känns som ganska rediga och transparenta placeringsomgivningar.
Stora börsbolag värderas idag ofta på P/E-nivåer kring 20, vilket är högt i historiskt perspektiv, men motsvarar en räntenivå om fem procent per annum. Vissa börsbolag delar ut fem procent eller mer i direktavkastning. Ser vi på bostads- och fastighetsplaceringar ger dessa i dagsläget ofta cirka fem procent i hyresavkastning. Börsens och bostädernas värdering är alltså enkla att motivera. Med dagens räntenivå är fem procent en mycket attraktiv avkastning. Stiger räntan blir läget annorlunda.
Osunt. Sammanfattningsvis kan man konstatera att myndigheternas och centralbankernas agerande har lett till en osunt låg ränteomgivning, som i sin tur resulterat i historiskt sett höga värderingar hos många tillgångar.
Tyvärr går det inte entydigt att peka ut några bubblor så länge västvärlden fortsätter med sin hyperoffensiva centralbankspolitik.
I samband med teknologibubblan år 1999 utgav James K. Glassman och Kevin A. Hasset boken Dow Jones 36 000 (aktieindexet ligger i skrivande stund på 17 800 poäng).
Med dagens räntenivå skulle inte ens Dow Jones 36 000 med säkerhet kunna utpekas som en bubbla. Det blir intressant att se var bubblorna spricker dagen då vi får se en högre räntenivå än i nuläget. Det blir också fascinerande att observera hur den akademiska världen klarar av att hantera ett läge där den riskfria räntan har blivit en räntefri risk. m
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 22015