Är den finansiella krisen den finansiella teorins kris?

av Johan Knif Forum 2011-06, sida 26, 21.06.2011

HN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6 2011

Johan Knif är professor i finansiell ekonomi på Hanken i Vasa.

Är den finansiella krisen den finansiella teorins kris?

Det är slående hur asymmeseen trisk inställningen till traditio nell finansiell teori kan vara, Det är nästan alltid i samband med lågkonjunkturer eller finansiella kriser som teorierna av medier öppet ifrågasätts och till och med smutskastas. Under högkonjunkturer däremot beundrar medierna ekonomiska framgångar och teoretiska kunskaper om våra finansiella marknader. Detta trots att de grundläggande finansiella teorierna om prissättning av tillgångar och portföljhantering lika väl gäller låg- som högkonjunkturer. Dessutom har det visat sig att de starkaste empiriska rönen, som talar för att de traditionella teorierna håller sträck, står att finna under lågkonjunkturer och finansiella kriser. Så även under den senaste tidens marknadsfluktuationer.

Senast den 23 maj 2011 stod det att läsa i Kauppalehti att syndabocken för den grekiska ekonomiska krisen och EU:s aktuella problem delvis finns att söka i den traditionella finansiella teorin. Det vill säga i “the modern portfolio theory” och “the capital asset pricing theory; teorier som utvecklades på 1960-talet av bland andra nobelpristagarna Harry Markowitz och William Sharpe. Är det nu äntligen dags att begrava dessa gamla läror?

Den aktuella artikeln i Kauppalehti, skriven av Henri Elo, talar om lämmeltåg och att den traditionella finansiella teorin definierar placeringarnas risk blott och bart på basis av historiska prisvariationer. Elo argumenterar att eftersom priset på den grekiska statens räntepapper historiskt varit nästan lika stabil som Tysklands och avkastningen dessutom varit lite högre har den finansiella teorin fått oss att tro att grekiska statens ränte För medierna ä sig framåtskådande och säger dessutom klart att historisk prisutveckling inte kan användas för att predicera framtida avkastningar på utvecklade effektiva marknader. Att medier, som till exempel Kauppalehti, själva kontinuerligt uppdaterar och publicerar historisk prisutveckling och volatilitet för finansiella tillgångar och eventuellt själva tror att dess är goda mått på förväntad avkastning och framtida risk ska inte läggas den finansiella teorin till last. När det gäller prissättning av räntepapper så är det dessutom enligt teorin durationen, den återstående genomsnittliga lånetiden, och låneräntan som identifierar den förväntade risken, inte den historiska prisfluktuationen på marknadsnoteringen. Att räntan på Greklands statsobligationer stigit indikerar att risken ökat. Det betyder inte nödvändigtvis att det är en bättre placering i sig utan att investerarna kräver ett högre riskpremium. För medierna är det säkert snabbare och lättare att stå med ryggen mot framtiden och följa upp och rapportera om det som redan skett än att svänga sig om och ge sig tid att analytiskt titta framåt och beskriva framtida risker.

Under finansiella kriser hörs också ofta argumentationen att diversifieringen inte fungerar enligt den finansiella teorin. ”Hur väl man än diversifierar så går alla placeringar nedåt samtidigt och diversifieringen ger inte det skydd som den enligt teorin bör ge”. Det som portföljteorin säger är att en väldiversifierad portfölj har lägre risk än en mindre väldiversifierad portfölj. Samtidigt säger teorin explicit att marknadsrisken inte kan diversifieras bort. Om marknaden generellt går ned så kommer enligt teorin alla investeringar och portföljer i enlighet med sin marknadsriskexponering att följa samma rikt ning. Det är således exakt detta so papper är en god investering ur teorin förutspår. ett risk- och avkastningsper- d ets äkert lättare I detta sammanhang är det kanspektiv. o ske inte så lämpligt att reflektera över Problemet med Flos argu- = Att Stå med TyYggCNI historisk utveckling men det har vimentation i Kauppalehti är att mot framti d en o ch sat sig att det sällan är religioner eller han kanske inte vet, har glömt ond. vetenskapliga teorier som gått lämeller har missförstått vad den följ a upp och meltåg och som stått skuld för tråkitraditionella finansiella teorin r app ortera om d et ga historiska händelser. I stället finn egentligen säger. Teorin talar explicit om sambandet mellan förväntad avkastning och risk under en motsvarande framtida placeringshorisont. Teorin är som redan skett än att svänga sig om och titta framåt.

skulden oftast att söka hos människor som omedvetet eller medvetet feltolkat eller missförstått vad som stått i de ursprungliga historiska skrifterna. Läs och förstå först - predika sen! mm