Är det någon idé att privatisera naturliga monopol?

av Roger Wessman&Petra Östman Forum 1993-08, sida 14-15, 27.05.1993

Taggar: Teman: privatisering

PRIVATISERING,

DJUNGELNS LAG!

Roger Wessman & Petra Östma Är det någon idé att privatisera naturliga monopol å brittiska regeringen i början D: 80-talet gick in för att priva tisera televerket skakade även många som annars var positivt inställda till privatisering på huvudet. Vad är det för idé att omvandla ett offentligt monopol till ett privat monopol? Då privatiseringen av televerket åtföljdes av privatisering av gas, vattenoch eldistribution var mottagandet likaså skeptiskt.

Vad samtliga dessa branscher har gemensamt är att de traditionellt betraktats som naturliga monopol, d.v.s. funktioner som sköts effektivare av ett enda företag än av flera konkurrerande. Att bygga ut flera parallella nätverk av t.ex. vattenledningsrör skulle innebära en ineffektiv dubblering som skulle höja kostnaderna.

Då konkurrens leder till ineffektiv dubblering har man därför resonerat att dessa branscher oundvikligen bör förbli offentligt kontrollerade monopol. Denna konventionella visdom har dock under det senaste decenniet råkat ut för intensiv kritik, och många olika metoder att få naturliga mono 1 pol att fungera mer som privata konkurrensutsatta företag har kastats fram. Runt om i världen har många länder följt Storbritannien i spåren och privatiserat sina televerk.

Verklig konkurrens

En orsak till den ändrade inställningen till naturliga monopol är det teknologiska utvecklingen. Speciellt gäller detta telekommunikation där tyngdpunkten i verksamheten alltmer förskjutits från upprätthållanden av själva nätet till att producera olika tillläggstjänster. Detta gör att teletjänsternas karaktär av naturligt monopol har minskat. Samtidigt har mobiltelefoner och satellitlinkar utsatt televerken för en helt ny typ av konkurrens, som inte är beroende av kabelnät.

Inom eldistributionen har inte den teknologiska utvecklingen inneburit några så drastiska förändringar. Fortfarande är eldistribution tekniskt sett ett naturligt monopol. Även här har dock i viss mån en omvärdering skett. Orsaken till detta är framför allt att den amerikanska ekonomen Walte Är parallella nätverk av vattenledningsrör en onödig konkurrens?

Primeaux fick för sig att undersöka hur konkurrerande elnät fungerar i praktiken. I USA finns ett antal städer som har två eller flera konkurrerande elnät. Studier av dessa visade att även om konkurrens inte fungerar i teorin så kan de fungera i praktiken.

Konkurrerande eldistribution leder, enligt Primeaux, inte bara till att priserna för kunden är lägre (vilket kan förklaras av att konkurrensen skär ner bolagens vinstmarginaler) utan också till att kostnaderna är lägre — trots den ur teknisk synvinkel helt onödiga dubbleringen.

Konkurrens har således en gynnsam inverkan där det förekommer. Dei finns inga skäl att lagstiftningsvägen skydda naturliga monopol från konkurrens, Problemet är att naturliga monopol oftast är bra på att skydda sig själva från konkurrens. Så länge de fungerar någorlunda effektivt och inte försöker håva in alltför hutlösa monopolvinster är risken liten för att någon konkurrent skall försöka sig på att bygga ett parallellt nät.

Samtidigt finns det en tendens till att konkurrensen med tiden försvinner från orter som från början hade flera konkurrerande företag. Om det ena företaget är lite effektivare och lyckas locka till sig kunder med lite lägre priser, innebär det att företagets genomsnittliga kostnader per kund sjunker (då de fasta kostnaderna kan fördelas på flera kunder) samtidigt som konkurrentens genomsnittliga kostnader stiger av samma skäl. Detta förbättrar ytterligare det effektivare företagets konkurrensfördel och cirkeln slutar med att de effektivare företaget tar över hela marknaden.

Ägarkontroll

Möjligheterna att få till stånd verklig konkurrens inom traditionella naturliga monopol verkar således större än man allmänt utgått från. Trots det är möjligheterna ännu i många fall synnerligen begränsade. Finns det då några andra argument för privatisering? Leder ägarskiftet till en effektivering även utan utökad konkurrens?

Orsaken till att vi kan förvänta oss en effektivering av privatiserade mo nopol är att ägarkontrollen ofta är starkare. Privata ägare som själv får vinsten av bolagets verksamhet har starkare skäl att hålla nere kostnader än politikerna i statsbolagens förvaltningsråd.

Problemet är förstås att även om privata monopol kan väntas vara bättre på att hålla ner kostnaderna så har de ingen orsak att försöka hålla ner prisen. Tvärtom om vi tror att privata monopol är effektivare än offentliga, skulle vi väl vänta oss att de också är effektivare på att håva in monopolvinster genom att ta ut så höga priser av kunderna som möjligt.

I USA där naturliga monopol länge varit i privata händer har man försökt lösa det här dilemmat med att reglera företagens priser så att de inte kan ta ut för stora vinster. Det här leder dock till att strävan att hålla ner kostnaderna försvagas. Om ett företag lyckas skära ner sina kostnader sänks priset i motsvarande grad och om kostnaderna ökar så får de höja på sina priser.

RPI-X

Då de naturliga monopolen i Storbritannien privatiserade hade man en enkel idé som skulle lösa det här problemet. Trollformeln hette RPI-X. I stället för att binda prisregleringen till företagets kostnader slog man på förhand fast att företagen årligen skulle få höja sina priser i takt med inflationen (stegringen av konsumentprisindexet, RPI) minus X, en faktor som skulle avspegla den förväntade kostnadssänkningen på grund av teknologisk utveckling. X för t.ex. televerket sattes till 3 46 d.v.s. televerket fick höja sina priser årligen med tre procent mindre än inflationen.

Fördelen med detta är att samtidigt som företagen har begränsade möjligheter att ta ut monopolvinster så har de ett starkt skäl att hålla ner kostnaderna. Om kostnaderna inte sjunker i takt med X, minskar detta direkt företagets vinster.

Televerket har inte haft några som helst problem att hålla takten. Tvärtom sjönk kostnaderna så snabbt att trots årliga reella prissänkningar på 3 20 ökade företagets vinster snabbt. Detta ledde till att X höjdes först till 4,5 20 och sedantill 6,25.

Det kan tyckas att förändringar i X leder oss tillbaka till problemet med prisregleringen. Om ett företag skär ner sina kostnader snabbt, bestraffas de med att X höjs och därmed de pris företaget kan ta ut i framtiden sjunker. I och med att X fastlås för en längre tidsperiod (i regel 5 år) kan dock företagen njuta flera år av högre vinster innan deras inbesparingar överförs till konsumenterna. Sålund fås företagen att minska kostnaderna samtidigt som konsumenterna på sikt får ta del av inbesparingarna.

Kvalitet

Ett problem är att monopolen inte har något skäl att upprätthålla servicekvaliteten. Därför finns det en risk att inbesparingarna går ut över kvaliteten. Relativt snabbt insåg de reglerande myndigheterna i Storbritannien att denna risk förelåg. Man blev därmed tvungen att reglera inte bara prisen utan också kvaliteten. Televerket är t.ex. nu skyldig att reparera alla fel inom två dagar. Om så inte sker är företaget skyldig att ersätta kunden 5 GBP per dag man överskrider gränsen.

För samtliga naturliga monopol som ovan diskuterats gäller att kvalitet är relativt lätt att mäta objektivt. Därför är det möjligt att få företagen att upprätthålla kvaliteten med dylika ingrepp. I andra sektorer med mer komplexa tjänster (där omätbara faktorer, som t.ex. personalens vänlighet, är av större betydelse) skulle en dylik reglering inte fungera.

””Yardstick” -konkurrens

Ett sätt att få konkurrens inom sektorer med naturligt monopol är att få företag på olika orter att tävla med varandra. Även om de inte konkurrerar direkt om samma kunder kan myndigheterna genom att jämföra kostnaderna på olika orter sätta press på monopolen. Ett sätt att göra det är att binda de pris monopolen får ta inte till sina egna kostnader utan till genomsnittliga kostnaderna för alla lokala monopol. Den här lösningen, som går under namnet ”yardstick”-konkurrens, har man i Storbritannien gått in för när det gäller vattenverken.

Fördelen med det här är att ett vattenverk som sänker sina kostnader får så gott som hela inbesparingen själv då dess inverkan på genomsnittliga kostnaden för alla företag, och därmed på priset, är liten. Om alla vattenverk därmed fås att sänka sina kostnader övergår hela inbesparingen till en prissänkning. Det gäller således för ett företag som vill öka sin vinst att sänka sina kostnader snabbare än konkurrenterna.

Förstås måste man ta hänsyn till att kostnaderna är olika i olika regioner (t.ex. lägre i tätorterna) vilket gör att ”yardstick”-konkurrens inte är fullt så enkelt som det först kan låta. Att utveckla principen för att ta hänsyn till detta är dock inte särskilt svårt.

Att sätta konkurrenstryck på naturliga monopol är således inte omöjligt. Det är ingalunda problemfritt, men problemen kan lösas bl.a. med de metoder som ovan skisserats. LJ

Forum är ett bra forum.

Då du vill nå nyckelpersoner i näringslivet. Krävande och köpstarka konsumenter. Som vet vad de vill.

De läser din annons i Forum.

för ekonomi och teknik tel. 90-643 445 Kerstin Westerinen och Sam Björklund