Arbete och alkoholproblem

Taggar: Teman: alkohol

Alkoholproblem är fortfarande något man skäms över. Därför är de tabubelagda, något man försöker hemlighålla så länge det går. Det är självklart att man särskilt på arbetsplatsen försöker hålla masken t.o.m. inför firmaläkaren’ eftersom ett avslöjande fortfarande ofta innebär avsked och arbetslöshet. Därför försvåras undersökningar om förekomsten av alkoholproblem. Ofta tillgriper man indirekta metoder som att studera frånvarofrekvens t.ex. om måndagar eller sjukdomsfrekvens av en diffus typ. Alkoholism förekommer ofta dold bakom andra diagnoser och kan vara en komponent t.ex, i olika psykosomatiska sjukdomar.

Välståndsalkohollsm

Alkoholism är. inget entydigt begrepp. Istället utgör alkoholisterna en ytterst heterogen grupp och de skiljer sig lika mycket sinsemellan som människor i allmänhet. Där finns herrar med portfölj likaväl som kroppsarbetare och hemmafruar. Vi konfronteras alltmer med en välståndsalkoholism trots att man ännu gärna tror på klichén att endast den bostadslöse med plastkasse är alkoholist.

Det finns ytterst många vägar att utvecklas till alkoholist. Endel blir det genom att medvetet använda alkohol som en lugnande medicin vid stress och konflikter, andra utan at 24 Forum 5/69

Arbete och alkoholproblem

Alkoholproblemen kan möta oss överallt — också på arbetsplatsen. Hur skall vi förhålla oss till en person som har sådana svårigheter som kollega, förman eller arbetsgivare. Fil.kand. Ingalill Österberg, anställd vid A-klinikstiftelsen i Helsingfors ger här några synpunkter.

ursprungligen ha några större avvikelser men genom att pressas in i en för hög alkoholkonsumtion t.ex. genom representationsplikter.

Ibland har man en känsla av att den förmögne alkoholisten har svårare att få hjälp för att han av prestigeskäl är rädd för att söka vård eller för att han ofta söker den på privatsjukhus där man endast kan bry sig om de fysiska aspekterna. Samtidigt tvingar inte ekonomiska skäl fram ett avgörande och man behöver inte möta sitt problem eller ta konsekvenserna. Alkoholistdefinitionen är alltså oerhört flytande och beroende av den socialgrupp och miljö man tillhör. Onekligen blir en kroppsarbetare snabbare identifierad som alkoholist än t.ex. en affärsman som har större möjlighet att undgå social kontroll och ha alibi t.ex. för frånvaro från tjänsten.

Alkobolfrågan är traditionellt -inflarumerad hos oss och vi förhåller oss effektladdat både till alkoholism och nykterhet. Det är svårt att förstå att alkoholisten förskaffat sig sin sjukdom lika litet medvetet som t.ex. magsårspatienten sitt magsår.

Trots att t.ex. vår sjukförsäkringslag har accepterat alkoholism som en sjukdom uppfattas den av de flesta som ett primärt moraliskt problem. Våra alkoholvanor gynnar uppkomsten av alkoholism eftersom det förekommer många motstridiga uppfattningar och många som väcker skuldkänslor. Man dricker vanligtvis i avsikt att berusa sig, i och för sig kan det sägas vara ett legitimt behov. Därför upplevs läkarens råd att hålla en takt av högst en grogg i timmen under en fest, ifall man vill undvika baksmälla, som orealistiskt och kanske naivt. Därför fungerar normer som innebär att man inte får dricka varken mer eller mindre än andra, att det är maskulint att tåla mycket och att man inte får bli alltför berusad, Orimliga krav t.ex. om man råkar vara kortvuxen och tävlar med andra! Och hur ser man på dem som inte klarar dessa normer, på alkoholisterna? Kort svarat: oftast ser man ner på dem. Man förundrar sig över att de inte »kan ta sig själv i kragen», över att »intelligenta» människor inte inser vad de riskerar. Med rätta kan det förefalla svårt att förstå varför människor inte kan dra konsekvenser, inte kan lära sig av sina misstag. Men samtidigt är det mänskligt att alkoholisten desperat försöker vara som andra, att han undantränger sitt problem och bortförklarar sina misslyckanden. Så gör alla som känner sig hotade. Alkoholister behöver faktiskt inte på ett avgörande sätt skilja sig från andra. Vanliga mänskliga behov ligger LSS bakom problemet, en önskan att få kontakt eller godkännande K och själva drickandet är bara — ett symtom på konflikter och innehåller mycket av vädjan. Problemen är känslomässiga Si 14 4 och kan därför inte förstås enVä bart utgående från intellektuella premisser. Ett affärsföretag är naturligtvis i första hand intresserat av en effektiv produktion, något alkoholism utgör ett hot mot. Alkoholism innebär en okänd x-faktor som kan sänka produktionen, opålitlighet och ibland allvarliga misstag. Ett teknokratiskt samhälle har allt mindre råd med anställda söm innebär en säkerhetsrisk. Därför kan man inte vänta sig — eller ens önska — någon oinskränkt tolerans eller överseende om en arbetstagare uppträder berusad på tjänsten, om han blir borta utan att anmäla om det osv. Ett sådant beteende ställer alla moralbegrepp inom arbetsgruppen på huvudet, Den skötsamme arbetskamraten upplever det som en orättvisa om man ser mellan fingrarna. Uppfattningen att den duktige bör premieras och andra straffas är djupt rotad i prestationssamhället. Att se mellan fingrarna innebär faktiskt inte tolerans utan snarast ovilja att ta ansvar.

Arbetsnarkomaner

Problemet blir dock ännu vanskligare eftersom alkoholister ingalunda behöver vara inkompetenta i tjänsten. Tvärtom är det ofta fråga om arbetskraft som man inte gärna vill avstå från och ofta förekommer alkoholproblemet sällan manifest, Kanske alkoholisten t.o.m. är mindre ofta borta än andra just av skräck för att man skall misstänka att han dricker. Därför släpar han sig till jobbet även i dålig kondition och är med bara för halv maskin.

Efter en dryckesperiod har han behov av att gottgöra försummelser och uppoffrar sig då på ett orimligt sätt för företaget, är villig att underkasta sig vilka arbetsvillkor som helst på grund av sina mindervärdes- och skuldkänslor. Alkoholiste kan faktiskt vara »arbetsnarkomaner» som bygger hela sin identitet på sina arbetsprestationer. De kan vara ambitiösa och perfektionistiska in absurdum och kan inte koppla av på annat sätt än genom att dricka,

N Verklighetens alkoholist ser altså helt annorlunda ut än FAN den = »lättsinnige = festpris > sen», Ofta är det fråga om inbundna, plikttrogna, spända människor med auktoritetsskräck. Chefer är inte alltid medvetna om de förväntningar de anställda har inför dem och hur vanligt det är att man omedvetet upplever auktoriteter enligt de erfarenheter man haft t.ex. i sin fadersrelation. Därför väntar man sig uppmuntran och förståelse av chefen på liknande sätt som den lille pojken av sin far. Om man avskedar sådana människor känner de sig förstås helt utslagna och värdelösa. De är lika beroende av gruppgemenskap och en »social korsett» som andra. Det redan tidigare svaga självförtroendet knäcks kanske definitivt och det är svårt att söka en ny tjänst eller vänta sig att någon skall ge en ny chans. Det är svårt att veta hur arbetsgivare borde förhålla sig. Några patentråd finns inte.

Vård i stället för avsked

Man kunde dock hoppas att arbetsgivare, mer än som nu är fallet, skulle anvisa anställda med alkoholproblem vård istället för att avskeda dem. Naturligtvis kan ingen tvingas till vård men människor som håller på att förlora sin tjänst har ett starkt motiv att göra något åt sin situation. Endel arbetsgivare föreställer sig alltför kategoriskt att sjukhusvård är det enda alternativet. Ofta är en poliklinisk, öppen vård att föredra. Den är mer realistisk eftersom patienten får leva. kvar i den miljö som skapat hans problem. Dessutom kan han samtidigt sköta sitt arbete och man kan behandla hela familjen vilket är ytterst nödvändigt eftersom familjen både påverkar och påverkas av problemet. Arbetsgivare är inte främmande för de vanskliga situationer då alkoholisthustrun tar kontakt bakom mannens rygg och kommer med konfidentiella förtroenden om mannens alkoholproblem. I allmänhet borde man undvika att gå med på dylika hemliga underhandlingar utan istället försöka få till stånd samtal på tremanhand med mannen och hustrun. Det finns av lättförklarliga skäl alltför mycken felaktig finkänslighet, hemlighetsmakeri och spel bakom alkoholistens rygg även på arbetsplatsen. Samtidigt väntar man onödigt länge innan man talar öppet med huvudpersonen. Allt detta skapar spänning som endast kan förvärra problemet. Alkoholisten får nya belägg för att han är diskriminerad, för sin misstänksamhet och i sin sensibilitet är han vidöppen för angrepp. Vård innebär naturligtvis inte någon garanti för snabba, fullständiga resultat, Återfall är naturliga som vid många andra sjukdomar. Men en arbetsgivare som är lika intresserad av människorna i företaget som av maskinerna vill kanske ändå ta dessa risker och inser att även anställda utan alkoholproblem har sina bättre och sämre perioder och sina konflikter. Det ligger nära till hands att alkoholisten blir syndabock i arbetsgruppen och att man förklarar alla spänningar bero på honom. Ibland visar det sig dock att om man gör sig av med en syndabock skaffar man sig snart en ny istället. Man kan t.o.m. hävda att den enskildes alkoholproblem kan återföras till Forts. på sid. 27

Forum 5/69 25