Arbetsro i Danmark
av Sigyn Alenius Forum 1977-04, sida 13, 09.03.1977
Jorgensen behöll rodret:
Arbetsro i Danmark
Näringslivets reaktio i Danmark på socialdemokraternas valseger förra veckan var tillfredsställelse. Börskurserna steg kraftigt, VD:erna rullade upp ärmarna: nu ska här jobbas. Nu vågar man tro på en tids stabilitet.
=»” Perspektivet att socialdemokraternas regim var cementerad en tid framåt drog börskurvorna i uppåtbågar redan långt före valdagen. Varje gång en ny opinionspejling spådde uppåt för Anker Jorgensen gick också kurserna samma väg. Normalt hyllar näringslivet tvärtom de borgerliga. Men denhär gången var deras regim orealistisk. Oppositionsledarens, WVenstre-ordföranden Poul Hartlings, kurs var helt enkelt för hård. Både arbetsgivarna och industrin drog en lättnadens suck när socialdemokraterna vann,
Att Jargensen behöll rodret betyder arbetsro. Hans parti fick tillsammans med den borgerliga centern, som partiet har samarbetat med om inkomstpolitiken, en betydlig konsolidering, från den svårhanterliga enmansmajoriteten på 89 till 103. Tillsammans bekräftade de redan valnatten, att deras inkomstpolitiska program håller. Kärnan är lönstegringar på allra högst 6 procent när nya löneavtal ska i kraft i mars. 4 av de 6 procenten går till dyrtid (LO-lönerna är indexbundna i Danmark). Återstår 2 procent.
Hartling sa: avskaffa det inflationsfrämjande indexsystemet. Frys dyrtidstilläggen — ge skattelättnader i stället i framtiden. Men näringslivet visste, att möjligheten att LO skulle finna sig i maximala påslag på 2 procent utan dyrtidstillägg var noll.
FORUM 4/7 2 procent är mindre än inflationsutvecklingen, i praktiken alltså en reallönsförsämring.
Svaret på det skulle utan tvivel ha blivit strejker, demonstrationer, protester, en polarisering av intressegrupperna och en hårdare frontdragning mellan arbetsgivare och -tagare som skulle ha fått återverkan utmed hela linjen, inte minst på arbetsmarknaden. En villervalla kort sagt, som Hartling inte hade en rimlig chans att klara, hur principiellt riktig hans hårda lönlinje ur näringslivets synvinkel än var.
Nu blev det Jergensen. Om lönstegringarna kan hållas inom den utstakade ramen på 2 procent får man se. Men något massivt överskridande kan det inte bli fråga om. Jorgensen vet, att danska löner i förhållande till utlandets alltjämt ligger för högt, att den danska varans exportpris i förhållande till konkurrenternas bör pressas 20 procent, om marknaderna ska hållas och förlorat territorium återvinnas.
Också nationalbanken har reagerat positivt. Bara lönavtalen är avklara de kan man räkna med diskontosänkning. Det danska diskontot ligger i dag på 109/0 — det har varit ännu högre, men redan 10/9 är en tung belastning. Sänkningen blir en efterlängtad stimulans. Kronan kan i detta nu tåla det. Den har sedan oktoberjusteringarna varit tekniskt stark med chanser att förbli det en bit framåt. Valutareserverna håller — 5 miljarder i finska mark, stabilt sedan en längre tid, tack vare låntagning från statens sida och hemtagning från näringslivets av utestående fordringar. Det är pengar som placerades — eller blev stående — ute den gången man fruktade en krondevalvering. Nu strömmar de långsamt in och kommer landet till godo. Går det på tok med lönavtalen, stegrar sig LO — ja då får man räkna med att regeringen ingriper. Sedan Jergensen för en månad sen utlyste valet har han ingenting sagt. Det hade varit politiskt för farligt. Men han har tidigare låtit förstå, att en storstrejk inte kommer att tillåtas. Sigyn Alenius 13