Arbetstiden i fokus
av Ragnhild Artimo Forum 1985-13, sida 10-12, 11.09.1985
Arbetstiden i fokus:
NYA PROBLEM, GAMLA LÖSNINGAR
Allt kortare arbetstid och allt längre drifttid i pro duktionen. Det är en besvärlig ekvation att få att gå ihop. Nyckelproblemet är de rigida arbetstidsmodellerna. Finlands lag ställer inga hinder för smidigar lösningar. Men andan i kollektivavtalet är, att allt som inte uttryckligen är påbjudet, är förbjudet.
förkortats med elva 40-timmars veckor, 1954 var standardarbetstiden per år 2 260 h och 1984 bara 1 820 h. SKillnaden är 440 h. Enligt den förslagna inomstpolitiska lösningen är det meningen att från början av 1986 ytterligare decimera arbetstiden med 32 timmar — dvs 4 standardarbetsdagar eller nästan en vecka.
Samtidigt är förlängd drifttid ett livsvillkor ör allt flera företag: kapacitetsutnyttjandet är en central faktor i strävan att sänka kapijalkostnaderna.
I många branscher skulle återkommande toppbelastningsperioader förutsätta nya, fördomsfria arbetstidslösningar.
Också många arbetstagarkategorier, som nu automatiskt faller utom den regulära arbetskraften, skulle genom flexiblare
Pr rettio år har arbetstiden i Finlan — Vi behöver nya arbetstidsmodeller, som tillgodoser såväl företagens som de anställ das behov, säger VD Pentti Somerto, AFC.
arbetstider beredas möjlighet till förvärvsarbete.
Ändå medger kollektivavtalet mycket få modeller. Finland ligger i världstoppen, då det gäller begränsningar av arbetstiden och kringskurna valmöjligheter för alla parter.
Förändringsmotstånd Åttatimmarsarbetsdagen hör till de institutioner vilkas förträfflighet helt enkel inte ifrågasätts. 88 procent av alla timavlönade och 27 procent av alla tjänstemän iakttar denna arbetstid, avtalsenligt, nöjt — och liknöjt. Det betyder 40-timmarsvecka. Industrin har behov att höja den genomsnittliga drifttiden till 50 timmar per vecka. Och skapa beredskap för en 25 procents kapacitetsökning för toppbelastningsperio — Nya arbetstidsmodeltter skall grunda sig på avtal mellan förbunden, anser avtalssekreterare Sakari Tusa, FFC.
1 der. Om alla vill jobba normal åttatimmarsdag går det inte ihop.
— Nu behövs nya arbetstidsmodeller, som tillgodoser såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas behov, säger Pentti Somerto, VD för Arbetsgivarnas i Finland Centralförbund, AFC. — Vad man skulle efterlysa i detta läge är mindre rigiditet och litet mera kreativitet. Det är inte bara facket som stretar emot då det gäller förändringar och nya idéer. De finländska företagen är ofta osedvanligt tröga att tänka om.
Somerto hänvisar till att hela det finländska samhället tidtabelismässigt är exceptionellt konformistiskt: alla skall tvingas följa samma dagsrytm, göra samma saker på samma klockslag. Sitta på tåg, i bussar och bilar under samma rusningstid…
Likformigheten bryts Ändå kan man redan skönja symptom på att alla inte är nöjda med de modeller centralorganisationerna i sin allsmäktiga visdom kommer överens om. Ett och annat för retag experimenterar — utan att göra större väsen av saken — med lösningar som bättre tillgodoser dagens behov. Både företagens och de anställdas.
— Den massiva centraliseringen av beslutandet har överlevt sig själv, säger Pentti Somerto. — Frågor om arbetstid borde kunna lösas på den nivå där behoven av förändringar finns, nämligen inom företagen — i samråd med de anställda.
Men motståndet mot större permissivitet och mera spelrum för individuella och lokala lösningar är kompakt: de symboliserar nämligen — att — centralorganisationernas grepp om fältet lossnar. I klartext betyder det mindre makt.
Också på arbetstagarsidan är man medveten om behovet av nya lösningar.
— Det är alldeles klart att arbetstiden ytterligare kommer att förkortas under detta århundrade, och att nya arbetstidsmodelle — Längre drifttid med nuvarande personal är en kostnadsmässig nödvändighet, konstaterar avdelningschef Mikko Hurmatainen, AFC.
13/1985 FRUN kommer att behövas, säger avtalssekreterare Sakari Tusa, FFC. — Principiellt är FFC inte motståndare till förändringar på denna sektor. Men vi utgår från att de nya modeller som förhandlas fram skall grunda sig på avtal både mellan förbunden och på lokal nivå. Förbunden skall ha kontroll på de nya lösningarna.
Drifttid — arbetstid
Nyckelproblemet för industrin är behovet av längre drifttid kontra utvecklingen mot allt kortare arbetstid. Också inom servicebranschen handlar det i princip om samma problemställning: bättre service (= konkurrenskraft) förutsätter möjlighet till större flexibilitet i servicetider — också här är de allt kortare arbetstiderna ett svårt pusselspel.
— För arbetsgivarna är det kostnadsmässigt en nödvändighet att uppnå den längre drifttiden med nuvarande personal, konstaterar vicehäradshövding Mikko Hurmalainen, avdelningschef vid kollektivavtalsavdelningen, AFC. — Inför den färskaste förestående arbetstidsdecimeringen brådskar det med nya, för samtliga parter acceptabla arbetstidsmodeller.
Den nuvarande arbetsmarknadspraxisen förutsätter att centralorganisationerna når konsensus om dessa frågor, och sammanställer en rekommendation.
Förslag denna månad
Arbetet på detta pågår recan: de undertecknande parterna i det sk Pekkanenpaketet har senaste år tillsatt branschvisa arbetsgrupper, som per 30 september detta år skall överlämna sina respektive förslag till AFC och FFC (Fackarbetarnas i Finland Centralförbund). Avsikten är att förbehållslöst — såvitt det är möjligt — kartlägga om det förefinns behov att ändra de lagar och avtalsbestämmelser som idag reglerar arbetstiden — m a o evaluera hur väl de svarar mot behoven.
Enligt Pekkanen-avtalet skall de respektive arbetsgrupperna klarlägga hur lagstiftning och avtal bör revideras så att man inte uppställer onödiga hinder för arbetstidens placering och användning. Speciell uppmärksamhet bör fästas vid arrangemang som med beaktande av företagens eller enheternas behov samt de anställdas fritidsbehov möjliggör variation av arbetstiden, såväl veckovis, som då det gäller tider på dygnet. Här finns plats för den kreativitet Somerto efterlyser — I dethär skedet vore det naturligt att de olika branscherna skulle tävla om att vara först med nytänkande, säger Pentti Somerto. — Vem vågar satsa på djärvaste lösningarna — byggnadsbranschem? Processindustrin? Och när skall förresten bankerna börja konkurrera genom att ha lördagsöppet! Blir Kansallispankki den första — eller Föreningsbanken?
Ragnhild Artimo €
FÖRUN 13/1985
På Volvo Komponenter I Köping kan de anställda välja mellan hela åtta olika arbetstidsalternativ.
Svenska arbetstide experimenterat med inortodoxa arbets tider. En förutsättning har givetvis varit att också facket varit villigt att vandra nya vägar. Principen har varit — och måste ju vara — att bägge parter, såväl arbetsgivare som arbetstagare, har något att vinna på de nya lösningarna. Här är några exempel på svenska arbetstider.
| Sverige har många företag fördomsfritt
Volvo: åtta alternativ
Volvo Komponenter i Köping brukar anföras som skolexempel på nytänkande i arbetstid. Där kan de anställda välja mellan åtta olika arbetstidsarter — förutom alla varianter av delpension och deltid. Nyckelordet är valfrihet.
Den första arbetstiden är ”normal” dagtid från 7 till 16 med lunchtimme mitt på dagen. Andra alternativet är normalt tvåskiftsarbete. Tredje och fjärde alternativet (i kombination) är förkortat tvåskiftsarbete, 2x6h, och förkortat dagtidsarbete, 6 h (se schemat).
Femte alternativet är också förkortat tvåskiftsarbete, 2x6 h på dagtid — planerat för att ge önskad monteringskapacitet vid monteringsanläggningen, och underlätta för kvinnor att komma ut i arbetslivet, genom ökande möjligheter till deltid.
Sjätte alternativet kallar Volvo ständigt nattarbete: här jobbar man 34 timmar under fem nätter varje vecka. Genom att kombinera vanligt tvåskift, kan maskinerna köras dygnet runt, Intressant är att folk faktiskt står i kö för att arbeta nattskift! Många anser det alternativet intressantast för att ansvaret där är större — inga förmän övervakar jobbet då
Två alternativ gäller helgarbete. Sjunde alternativet är förlängt dagarbete (11,3 h under lördag och söndag. Åttonde alternativet är förlängt tvåskiftsarbete (11,3 h) lördag och söndag.
Dessa alternativ betyder att Volvo i de verkligt trånga sektorerna kan utnyttja veckans alla 168 timmar genom att kombinera olika arbetstider. Detta innebär i sin tur förstärkt konkurrenskraft, genom att man bättre kan utnyttja dyr utrustning och lättare kan anpassa produktionen efter behovet. Samtidigt har de anställda fått stor valfrihet då det gäller arbetstiderna.
Ikea: långa höstvecko vid Ikeas centrallager i Älvhult tillämpas sk produktionsanpassad arbetstid. Under hösten är godsflödet avsevärt större än under de övriga årstiderna. Därför är arbetstiden från september till december 45 timmar | veckan och de övriga månaderna 37,5 timmar I veckan. Genom detta uppnår man jämnare sysselsättning för alla anställda under hela året. Den kortare arbetstiden under åtta månader ger också bättre möjlighet till fritid under den ljusa årstiden. (Se schemat.)
Hörle Bruk: långa dagar, korta veckor
På Hörle Bruks Sågverksaktiebolag har man prövat olika arbetstidsalternativ för att komma till rätta med trånga flaskhalsar i tillverkningen.
Bruket har prövat en modell där de anställda arbetar fyra dagar per vecka — men i stället tio timmar per dag. Man har använt sk rullande schema från måndag till fredag. På detta sätt har man kunnat öka drifttiden med bibehållen bemanning — et 1 kontinuerligt nattarbela 5 Tåtter förkortat tvåskiftsarbete förkortat dagarbele & timmar | förkortat tvåskiftsarbete 2 x 6 timmar normalt tvåskiftsarbet narmalt dagarbeta 8 timmar
KTIONSANPASSAD ARBETSTID sr nd n = nn +5 timmar/vecka (45 timmar) 30.9. 3112.
= : 4. x 10 TIM
R SK RULLANDE SCHEMA LL FREDA — mmar/dag 4 dagar i vecka 1 problem som blir allt aktuellare i och med påtryckning från facket mot allt kortare total årsarbetstid.
Hörle Bruks modell framgår av schemat.
Andra modeller
Husqvarna symaskiner säljs huvudsakligen under sista kvartalet före julen. För att minska kapitalkostnaderna och höja leveransberedskapen har Husqvarna övergått till säsonganpassad arbetstid: knappt 43 timmar överförs från första halvåret till hösten. Arbetsdagen förlängs från augusti med 24 minuter. Man rekommenderar också personalen att ta ut den femte semesterveckan under första halvåret.
Genom detta arrangemang förlängs andra halvåret med max 83 timmar per anställd.
Företaget RIFA representerar verkstadsindustrin. Produktionsprocessen är mycket komplicerad, och förutsätter ingenjörskraft i produktionen också på kvällstid. Företaget annonserade för några månader sedan efter “civilingenjörer efter fem”, och erbjöd en arbetstid på 9 timmar fyra dagar I veckan.
Intresset för det nya arbetstidsalternativet var överväldigande: dessa ingenjörer arbetar nu från kl 13 till 23. De sociala nackdelarna av kvällsjobb uppvägs av en ledig vardag i veckan — plus ett lönepåslag om ca 1500 SEK/månad. Vad företaget uppnår är kortare genomloppstider och effektivare kapitalutnyttjande — samt uppbackning av processen.
Alfa-Laval i Lund har på försök infört flextid för kollektivanställda — efter långa förhandlingar. Normala arbetstiden är från kl 7 till 15.45. Flextidsområdet är 7—9 och 15—18. Den nya flextiden har utnyttjats betydligt mera än man hade väntat — och över hela skalan, Främst är det yngre anställda som utnyttjat de nya möjligheterna att anpassa arbetstiden till mannens/hustruns arbetstid, eller barndaghemmet etc. På Alfa-Laval ville man införa flextid på kollektivsidan främst för att minska skillnaden mellan tjänstemän och kollektivanställda. Dessutom har företaget successivt infört en ny arbetsorganisation inom verkstäderna, där kontorsfolket och de som är anställda i produktionen nu jobbar ihop som arbetslag.
Allt flera företag i Sverige satsar på nya och flexibla arbetstider. Å ena sidan ställer de anställda krav på smidigare lösningar. Å andra sidan medför den tekniska utvecklingen behov av nya modeller — längre drifttider för att effektivt utnyttja dyr utrustning. Inom servicebranschen bestäms arbetstiden av kundernas behov — eller borde göra det. I sista hand handlar det om bibehållandet av konkurrenskraften. Både konkurrensen om kunderna och konkurrensen om arbetskraften.
Ragnhild Artimo (Källa: Videoprogrammet “Flexibel ar betstid” producerat av SAF 13/1985 FORUN,