Bättre byggnadsskydd
av Jan Erik Lind Forum 1985-13, sida 32, 11.09.1985
en 1 juli 1985 trädde byggD nadsskyddslagen i kraft. La gen ersätter den gamla lagen om skydd för kulturhistoriskt värdefulla byggnader från år 1964, Enligt den gamla lagen kunde endast kulturhistoriskt värdefulla byggnader skyddas och 58 skyddsbeslut hann utfärdas med stöd av denna lag. Byggnadsskyddslagen omfattar däremot ett betydligt vidare område, vilket kanske bäst förklaras genom direkt citat från lagens två första paragrafer 18 För bevarande av det nationella kulturarvet skyddas bygnader, byggnadsgrupper och bebyggda områden som anknyter till den kulturella utvecklingen eller historien, i enlighet med vad som stadgas i denna lag.
28 Föremål för skydd som avses i denna lag är byggnader, byggnadsgrupper och bebyggda områden som har kulturhistorisk betydelse med hänsyn till byggnadshistoria, byggnadskonst, byggnadsteknik, särskilda miljövärden, en byggnads användning eller med den förknippade händelser, eller en byggnads egenart eller typiska karaktär. Till byggnad hänförs dess fasta inredning.
Skydd som åsyftas i denna lag kan även avse del av byggnad och dess fasta inredning samt bro, brunn eller annan dylik konstruktion ävensom sådan park eller sådant annat motsvarande område i anslutning till byggnad, som har åstadkommits genom byggande eller plantering.
Lagen gäller inte alls fasta fornlämningar, kyrkliga och statliga byggnader. Angående skydd av dessa finns det skilda lagar och förordningar.
Liksom enligt gamla lagen skall även skyddsbeslut enligt byggnadsskyddslagen utfärdas av länsstyrelserna och därefter underställas statsrådet för fastställelse. Ny bestämmelse är dock att länsslyrelsen numera helt på eget initiativ ka 3 “Värdefulla byggnader får bättre skyd “Den nya byggnadsskyddslagen förbättrar myndigheternas möjligheter att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer, men fortfarande återstår en hel del problem. Speciellt kommer ersättningsfrågorna att våll uppta skyddsbeslutsärenden. Tidigare kunde länsstyrelsen endas behandla inlämnade ansökningar om skyddsobjekt.
Kommunen får större beslutanderätt
En viktig princip med den nya byggnadsskyddslagen är den att lagen i första hand är tänkt för tillämpning på oplanerade glesbebyggelseområden. För tättbebyggda områden och byggnadsförbudsområden är det meningen att byggnadsskyddet skall ordnas via byggnadsplanebestämmelser. För den skull har i byggnadslagen införts vissa ändringar, där kommunerna åläggs att beakta byggnadsskyddet när byggnads- och stadsplaner uppgörs eller ändras. (Begreppet kommun omfattar i detta sammanhang både landskommuner och städer) Detta stadgande ger ålminstone i teorin kommunerna möjlighet själva besluta om vilka objekt man önskar skydda och bevara. Det bör dock kommas ihåg att alla byggnadsplaner skall fastställas av länsstyrelserna eller i vissa fall miljövårdsministerier. Man kan därför förmoda att i praktiken kommer dessa instanser att i samråd med museiverket ganska långt att påverka utformningen av inlämnade byggnadsplaner ur byggnadsskyddssynpunkt. Museiverket är enligt lagen den remissinstans, vars utlåtande alltid bör införskaffas innan skyddsbeslut görs. Även om huvudprincipen är den att byggnadslagens skyddsbestämmelser gäller för tätbebyggda områden, kan byggnadsskyddslagen även i vissa fall tillämpas på dessa områden.
Ersättningarna kan vålla problem
Angående ersättningar till ägare av byggnad, som skall skyddas, stadgas följande i lagens & 11 bekymmer.
11 & Kan ägare av byggnad till följd av skyddsföreskrifter som överensstämmer med skyddsbeslutet ej använda byggnaden på sedvanligt sätt eller på ett sådant sätt som medför skälig nytta, är han berättigad lill full ersättning av staten för sådan olägenhet eller skada som åsamkats honom och som inte är ringa till sin betydetse.
Nödgas ägaren till följd av skyddstöreskritfterna vidta särskilda åtgärder för bevarandet av byggnadens kulturhistoriska värde, skall kostnaderna ersättas av statens medel. Vid prövning av ersättningsskyldigheten och ersättningens belopp anses såsom kostnader som skall ersättas dock inte kostnader, som föranletts av underhållsskydighet som avses i byggnadslagen, eller annars av sedvanligt underhåll av byggnaden.
Vad som i I och 2 mom, är stadgat om rätt för ägare av byggnad att få ersättning gäller även sådan innehavare av byggnad som är jämförbar med ägare samt innehavare av lego- eller nyttjanderätt, som hänför sig till byggnaden, eller annan därmed jämförbar särskild rättighet. Statens ersättningsskyldighet gäller dock ej kommun.
Bestämmelserna i denna paragraf kommer säkert att ge upphov till. många meningsskiljaktigheter trots att principen om full ersättning slås fast. Om en byggnad blir skyddad via byggnadsplan och planebestämmelser är det i första hand kommunen, som skall utge ersättning till byggnadens ägare. Först i ett senare skede kan kommunen sedan eventuellt få bidrag från staten för sina utgifter. Ifall skyddsbestämmelserna i en ändrad byggnadsplan innebär nedsatt byggnadsrätt, kan ägaren inte alls förvänta sig någon ersättning för detta, ej heller för utgifter, som anses hänföra sig till sedvanligt underhåll av byggnaden. I de fall där byggnaden skyddas med stöd av byggnadslagen, förutsätter lagen att ersätt ningsfrågan normalt skall lösas genom underhandlingar mellan byggnadens ägare och museiverket.
Bättre information
Den nya lagen bestämmer även att anteckningar om skyddade byggnader skall införas i lagfartsregistren och att ägaren till dylik byggnad vid en eventuell försäljning är tvungen att upplysa köparen om gällande skyddsbestämmelser. Straffen för brott mot byggnadsskyddslagen har även betydligt skärpts. Grov överträdelse av stadgandena i byggnadsskyddslagen kan nu ge upp till maximalt två års fängelse och eventuell ekonomisk fördel kan dömas förbruten till staten. Om någon i strid med lagens bestämmelser ändrar, flyttar eller river byggnad, kan länsstyrelsen ålägga honom att inom utsatt tid vidtaga nödiga åtgärder för att återställa byggnaden i ursprungligt skick. Länsstyrelserna har också i den nya lagen fått rät! att mycket snabbt utfärda sk åtgärdsförbud, som träder i kraft så fort de delgetts och är i kraft tills det egentliga skyddsbeslutet — fått laga kraft. Skyddsärende skall behandlas inom ivå år från det åtgärdstörbudet utfärdats.
Sammantattningsvis kan kanske sägas att den nya byggnadsskyddslagen tillsammans med ändringarna i byggnadslagen, märkbart förstärker de statliga myndigheternas möjligheter att utfärda skyddsbeslut. Men eftersom ersättningsfrågorna fortfarande ger möjligheter — till tolkningsproblem och statens kassa knappast räcker till för alltför många inlösningsprojekt per år, får vi troligtvis även i fortsättningen läsa i tidningarna om olika stridigheter när det gäller bevarande av hus eller rivning.
Jan Erik Lind 13/1985 FORUM,