Arktisk havsbotten läcker metan
av Ragnhild Artimo Forum 2011-09, sida 36, 29.09.2011
VETENSKAP
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 9 201 >D MASSOR AV INFRYST METAN CH, det enklaste kolvätet, är en tjugofaldigt potentare koldioxid, co, idanaerob ned kt material.
YYON/NGUDAN GO AJTIYH
Gasen utvinns ur berg och kolgruvor, och framställs in ka reaktioner. slörstab genom ke len i natur- och blogas. Gasen är luktfri och blandas med illaluktande svavelföreningar för kommersiellt bruk.
sm Runt 60 procent av världens totala metanutsläpp hä ig från mänsklig samhet, framför allt jordbru = Metan finns även i sediment på arktisk havsbotten, bundet iklatrat, ‘burar’ av is som molekylerna. Dessa klatrat har uppstått under årtusenden på havsbottnen ikyla och under högt ti sm När klatratisen smälter, fri Metanhalten i de arktiska haven har ökat. Metanet har varit bundet i stora förekomster av metanklatrat. Då dess smälter frigörs denna potenta växthusgas.
Arktisk navsbotten läcker meten
RAGNHILD ARTIMO
Våren 2010 uppmätte en svensk-rysk expedition ledd av professor IGOR SEMILETOV förhöjda metanhalter i de östsibiriska grundhaven, och upptäckte att metangas bubblar upp från havsbottnen genom ‘metanskorstenar’ med sådan kraft att gasen inte hinner lösa sig i vattnet utan stiger uppi atmosfären.
En ny expedition har nu brådskande organiserats av den ryska fonden för grundforskning, RFFR, och amerikanska National Science Foundation, NsF, med uppdrag att utreda metanläckagets nuvarande omfattning och processens mekanik. Den 2 september startade det ryska forskningsfartyget AKADEMIK LAVRENTJEV från Vladivostok med ett rysk-amerikanskt team - 27 forskare under ledning av Semiletov - som unde sex veckor ska utföra tekniskt avancerade mätningar på det arktiska shelfområdet i Sibiriska havet, Laptevhavet och Tjukotska havet.
Den eviga isen är inte evig, Enligt färska rapporter läcker runt 8 miljoner ton metan ut i atmasfären från havsområdena norr om Ryssland; ika mycket som från de övriga världshaven sammanlagt. Av världens totala metanutsläpp, 400 miljoner ton i året, utgör detta havsmetan’ bara en bråkdel. Men risken för en tipping point är uppenbar. Om bara1 procent av allt metan som är bundet i klatrat på den arktiska havsbottne allt snabbare frigörs i atmosfären, beräknas det unna utlösa en farligt abrupt klimatuppvärmning - och en feedback-loop, en självmatan de galopperande uppvärmningsprocess. Dessa havsområden är grunda, och metanet läcker därför raskt upp iatmosfären.
Tidigare har man trott att permafrosten på den arktiska havsbottnen är ett evigt, tättslutande islock, men den har de facto ytterst långsamt börjat tina efter den senaste istiden, och smältningen accelererar. Detta har delvis naturliga orsaker: geotermisk värme underifrån, havsvatten ovanför som i snitt är noll grader, alltså varmare än permafrasten som beroende på mätdjupet kan vara under -1 grader. Den globala uppvärmning som härrör sig från mänskliga aktiviteter kan ge den avgörande puffen mot en snabbare klimatändring än nuvarande modeller indikerar.