Asiatisk integration schimär

av Hans C. Blomqvist Forum 2016-07, sida 26, 25.08.2016

Hans C. Blomqvist är professo emeritus i nationalekonomi vid Svensk handelshögskolan i Vasa.

Varför ska vi alls intressera oss för den ekonomiska integrationen i Asien? Jo - fö den berör direkt minst 30 procent av global BNP och 40 procent av världshandeln —- då påverkas hela världen, åtminstone indirekt.

Ost- och Sydostasien är en heterogen region och länderna har mycket olika konkurrensfördelar. Den marknadsdrivnaintegrationen är långt gången ibranscher präglade av industriell fragmentering där varje komponent i värdekedjan tillverkas där det är förmånligast.

Men den avtalsdrivna integrationen kom igång sent och har framskridit trögt. I Asien är man bra på föreslå en organisation, döpa den med en akronym samt uttrycka principiellt gillande på något regionalt toppmöte. Men ofta saknar dessa ”organisationer” substans.

Geopolitisk bromskloss. Längst har de sydostasiatiska ländernas samarbetsorganisation, ASEAN, kommit. AFTA (ASEAN Free Trade Area) initierades 1992 och har nu i stort sett implementerats.

Följande steg var ASEAN Economic Community (AEC), där också investeringsflöden och (en viss) rörlighet av arbetskraft ska främjas. Det är lätt att här dra paralleller till EU, men det ska man inte, eftersom vi talar om mycket grundare och bräckligare upplägg - till exempel saknas övernationella beslutsorgan och standardprocedurer för tvistlösning.

När det gäller regionen i stort har framstegen varit ännu långsammare, trots ett otal initiativ under årens lopp. En viktig orsak till bristen på heltäckande lösningar är att de ekonomiska tungviktarna Kina, Japan, Sydkorea och Taiwan inte kan komma överens av historiska och politiska skäl. Indien, som också deltagit i en del av diskussionerna, är traditionellt inåtvänt och har en skeptisk grundinställning till frihandel, även om en liten elit är positiv.

ASEAN har ändå slutit separata frihandelsavtal med Kina, Australien-Nya Zeeland, Japan och Korea. Den andra utvecklingslinjen är att länderna sluter bilaterala frihandelsavtal med sina viktigaste handelspartners - ofta med länder utanför regionen,

Spaghetti. Den ovan beskrivna utvecklingen är problematisk: nätverket av bilaterala avtal bildar vad som kallats en ”spaghettiskål”, en trasslig helhet där det är svårt och dyrt för före tagen att manövrera. Om företag X vill exportera sin produkt till land A är det av betydelse om de ingående komponenterna kommer från land B eller land C. Säljer man till land D gäl FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR7201 ler kanske en arnman konstellation för att man ska kunna dra nytta av handelspreferenserna,

Eftersom förmånerna som erbjuds dessutom oftast är ganska små har det visat sig att företagen ofta struntar i att utnyttja dem. Ofta är de icke-tariffära handelshindren ett större problem än tullarna. Samma problem gäller för övrigt AFTA.

Den stora frågan är nu hur man ska kunna smälta samman denna trasselsudd av avtal till en helhet som omfattar helaregionen.

Typiskt nog går förhandlingarna vidare längs två huvudspår. Det ena, Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP), utgår från ASEAN:s regelbundna dialoger med sina asiatiska grannar, och konkretiserar den rad av initiativ som framkastats under åren. Här är också Indien, Australien och Nya Zeeland med, inte minst för att de mindre länderna gärna ser att Kinas inflytande inte blir för stort.

Det andra initiativet är det USA-drivna Trans-Pacific Partnership (TPP), som omfattar flera länder på den amerikanska kontinenten, men där flera viktiga asiatiska länder står utanför, främst Kina, Korea, Indien och Indonesien. I detta fall är det delvis USA:s inflytande som bekymrar. TPP ses inte sällan som ett verktyg för den amerikanska utrikespolitiken.

Lapptäcke. Det skenbart vettiga vore att slå ihop de två processerna - vilket inte alls är enkelt, även frånsett de politiska problemen. Avtalen man siktar på har nämligen ganska olika karaktär. Speciellt TPP syftar till ett avancerat avtal som går in på frågor som miljö- och arbetslagstiftning, konkurrenspolitik och intellektuella egendomsrätter.

Detta har många asiatiska länder svårt att svälja eftersom de anser att en hög ambitionsnivå i de här frågorna försämrar deras konkurrenskraft. Trots detta är avtalet nu i princip färdigt förhandlat. Av RCEP igen kan man vänta sig en utveckling av liknande typ som i AFTA: en långsam implementeringstakt och många undantag, både bransch- och landvis. I avtalet eftersträvar man dock regler för exempelvis IPR och en lösningsmodell för handelsdispyter.

Vad det blir av avtalen är svårt att spå om. TPP är definitivt i motvind fastän det i princip är klart för implementering, främst på grund av motståndet mot nya frihandelsavtal bland amerikanska väljare. RCEP förverkligas sannolikt i någon form, men innebär en mindre avancerad form av integration.

Resultatet kan bli en komplex verklighet där den fria handeln i verkligheten är mindre fri än önskat. Då förlorar mindre och resurssvagare länder. m

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."