Att återvända var rena vansinnet - men hembygden lockade

Taggar: Personer: Bengt Vestvik

PORTRAÄTTET

Tekniker Bengt Vestvik:

FORUM

Att återvända var rena vansinrat — men hembygden lockade

Tekniker Bengt Vestvik, 36, flyttade år 1958 till Sverige och stannade där i 3 1/2 år varefter han återvände till sin hembygd. Under ett samtal med Forums Harry Myrberg be — När flyttade Du till Sverige — Våren 1958 direkt från skolan — Vasa tekniska skola där jag gick tre år på maskinbyggnadslinjen.

— Var det någon som värvade Dig till Sverige eller hur kom Du att fara — Nej det var ingen som försökte locka mig dit. Jag sökte mig nog dit själv. Det var ju den olycksaliga våren 58 då det var nästan omöjligt att få arbete i Finland, som jag utexaminerades.

— Du försökte ändå få arbete i Finland — Ja jag försökte såväl inom storindustrin som i små bysmedjor men fick ingen plats med hygglig lön så jag fattade beslutet att försöka min lycka i Sverige, Då hade jag inga tankar på att för alltid stanna där men jag resonerade som så att man skall ju leva och för att leva behöver man en lön.

— Var började Du då arbeta i Sverige — Det var i Stockholm som jag började, hos en firma vars huvudtillverkning bestod av maskiner för tobaksindustrin och som dessutom tillverkade tändsticksmaskiner, tubfyllare och fiskrensningsverktyg. Det var. alltså en specialindustri som det var fråga om.

— Vilken vakans fick Du där — Jag började på ritkontoret som yngre konstruktör och arbetade där i två år. Sedan visade det sig att det var omöjligt att få bostad då jag skulle gifta mig varför jag sökte mig bort från Stockholm och fick då anställning hos Scania Vabis i Södertälje där jag sedan var i 11/2 år.

— Du hade alltså aldrig jobbat i Finland före 58 då Du for över — Inte som tjänsteman, verkstadspraktik har jag fått i Finland men mina första uppdrag som tekniker fick jag först i Sverige. — När kom Du tillbaka till Finland och vad sysslar Du nu med — Jag kom tillbaka i oktober 1961 och fick då tjänst hos Oy Wilh. Schauman Ab i Jakobstad. Det var under den tid då sulfatfabriken och pappersfabriken byggdes. Hela denna byggnadstid arbetade jag som arbetsledare och övervakare för vissa projekt inom detta stora projekt.

— Var det närmast byggnadsprojekt Du övervakade — Nej det var projekt av maskinteknisk natur och när fabriken sedan var färdigbyggd arbetade jag några månader som reparationsmästare för den nya sulfatfabriken. Därefter gjordes vissa omställningar bland personalen — en omorganisering till följd av allt det nya som kommit till — och i samband med detta flyttades dårvarande övermästaren från sulfittill sulfatfabriken och jag flyttades från sulfat- till sulfitfabriken där jag fortfarande arbetar som övermästare.

— Nu när Du har jobbat såväl i Sverige som i Finland — tycker Du det är någon skillnad — kan man säga att ar 2 rättar han här om sina intryck från tiden i Sverige samt kommer med jämförelser och synpunkter.

betarna tänker på ett annat sätt i Sverige och är företagsledningen där annorlunda än här — Jag vill inte gå så långt att jag delar upp människorna i grupper men jag skulle säga att gemene man på gatan i Sverige förmodligen är mera nationalekonom än man är här i Finland. Han tänker på ett annat sätt.

— Tänker Du då på ekonomi i ordets verkliga betydelse? — Nej inte ekonomi som sådan utan ekonomi som berör det allmänna. Man har så att säga vidare vyer där — dethär gäller då åren 58—61. Sedan dess har vi säkert närmat oss det tankesätt man då hade där. Den allra största skillnaden skulle jag tro ligger i det att man rent kollektivt tänker och resonerar på ett helt annat sätt i Sverige än här.

— Man talar ju så ofta om företagsdemokrati. Tycker Du att den var mera utvecklad i Sverige än den är här — Det var den säkert. Jag har ju också här tagit aktivt del i sådant som haft med företagsdemokrati att göra men det är nog helt klart att Sverige har kommit mycket längre på det området. Det kanske är enklare för dem genom att de har större naturrikedomar o dyl — vad det nu kan bero på — och det har gett dem möjlighet till ett frikostigt tänkande och då är ju demokratin också betydligt närmare. Det har varit litet trångt i dethär faller i Finland. Kapitalbrist och det ena med det andra. Inte heller rationaliseringen har varit så utbyggd som i Sverige.

— Vad var det då som lockade Dig tillbaka till Finland. Allt var väl ändå sämre här — Ja man kan nog säga att allt var sämre här men det var väl lockelsen att komma tillbaka till hembygden som var en av de största orsakerna. Min fru är också hemma från Jakobstad och vi hade hela tiden den tanken att om det bara ges så mycket att det går att existera på det så skall vi nog försöka vända tillbaka. I lönehänseende betydde flyttningen tillbaka en degradering av stora mått, 60—70 “/9.

— Anser Du att en teknikers eller en övermästare-arbetsledares ställning har blivit bättre under de nio år Du har varit i Finland? Du kan säkert jämföra mellan nu och då. — Det har säkert förändrats till det bättre för alla yrkesgrupper. Jag vet inte om man kan säga att det för nio år sedan var någor fel på den ställning dessa tekniker och arbetsledare hade men lönen var rätt låg. Arbetsledaren idag har mindre makt än förr om det är det Du syftar på. Det är mycket svårare att vara arbetsledare idag än det var för tio år sedan. Man är tvungen att ta hänsyn till en hel massa saker som förr var av underordnad betydelse. Man är tvungen att mera följa upp folks lynne, skiftningar i humör o s v och blir alltså något av verkstadens läkare och en diplomat som försöker undvika att stöta sig med någon. Teamwork är dagens melodi och det är bara att vara tacksam för att det har gått åt det hållet,

Forum 10/7 vPsgonseea z i

RR

J — Hur är det med ansvarsfördelningen? Har företagsledningen tagit på sig större ansvar för de praktiska sakerna — Ansvarsfördelningen som sådan har jag inte direkt någonting att säga om men samarbetet mellan de olika grupperna har blivit mycket bättre under dessa år. Kommunikationerna uppifrån nedåt och tvärtom funktionerar betydligt bättre idag än 1961.

— Hur är det med de sociala förmånerna? Det är ju s.a.s. en bruksort du arbetar på — finns det ännu sådana förmåner som bostadsförmån — Nej, det har man försökt avskaffa. Det ledde ibland till orättvisor och bolaget håller sig i detta nu med mycket litet egna bostäder. På tal om förmåner så vet jag inte direkt vad jag skulle kunna peka på. Det finns inga speciella förmåner om man inte nämner tjänstemannabussarna som går mellan staden och fabriken. I dessa bussar åker tjänstemännen gratis.

Forum 10/7 — Du var en gång tidigare inne på ordet tjänsteman. Är det ett negativt ord — Jag vet inte om man kan säga att jag betraktar det som ett negativt ord. Det har väl snarare betytt folk som varit månadsavlönade. Ordet tjänsteman säger ju strängt taget ingenting. Skall man specificera det så borde man väl tala om vilken befattning man har.

— Tycker Du att arbetarna i Finland har fått det bättre under dessa år — Arbetarna har utan vidare fått det bättre.

— Har Din egen grupp alltså teknikerna blivit efter på något sätt? — Vi har väl knappast direkt blivit efter om man frånser de senaste två åren. Under den tid som Liinamaa tvåan har verkat har tjänstemännen blivit efter i förhållande till arbetarna i form av en löneglidning. Men man får ju räkna med att det går mot en utjämning mellan de olika grupperna.

— Om vi nu ser på den tekniska utvecklingen på 60-talet — har Du någonting att säga om den. Har vi hunnit med i utvecklingen eller har vi blivit efter — Den skillnad, som fanns på femtiotalet och ännu i början av sextiotalet den har minskat betydligt. Vi har närmat oss Sverige på många områden och i många hänseenden.

— Hur ser Du på fortbildningen? Anser Du att det företag Du är anställd i gör allt för att hålla Dig och andra tekniker å jour med allt nytt som sker inom tekniken — Företaget har gjort rätt mycket för fortbildningen. Tagi » till vara kurser som erbjudits på ett sätt som man måste var tacksam för men det finns säkert en hel del som ännu kan och måste göras också på det området. All fortbildning är ju företaget till fromma.

— Om Du nu hör om människor som vill fara över till Sverige vad skulle Du vilja varna dem för? Var det någonting Du tyckte var svårt i början — Största svårigheten i början var den rent personliga kontakten. Man hade ju en viss kontakt på arbetsplatsen mellan klockan åtta och sjutton men efter det så kände man sig nog oerhört ensam.

— Man blev alltså isolerad — Det blev man nog. Nu var det ju ändå så pass många a mina kurskamrater som var i Stockholm — nitton utexaminerades våren 58 från maskinbyggnadsavdelningen och av dessa var tretton i Sverige före den tionde maj — så ma hade ju kontakt med dem och saknade inte helt sällskap. Det svenska samhället kom man däremot inte in på livet efter arbetsdagens slut. Något som jag många gånger har tänkt på är att under de 32/2 år jag var i Sverige såg jag inte många rikssvenska hem inifrån. Ett visst avstånd fanns åtminstone för tio år sedan även om det inte inverkade negativt på arbetet. Jag tror inte att det var det att jag var finne som var orsaken till denna attityd utan det var nog den allmänna attityden mot utlänningar. Man umgicks på arbetsplatsen men där gick gränsen. Trots det är jag tacksam för mina år i Sverige. De hade gett mig vidgade vyer och den erfarenhet jag

Forts. på sid. 4 25