Att se, se det är livet!
av Niklas Forum 1976-12, sida 42, 25.08.1976
Att se, se det är livet 42
FORUM 12 : 76
Porträtt av en företagare
Helsingfors är en kall och hård stad. Alla sitter på morgonen i buss och spårvagn och ser ut som om dom var på väg till råstuvurätten. Jag har inte under två decennier sett något finländar skratta på ‘morgonen.
Säger Walter R e nn e r och skrattar fast det är morgon.
Walter är en glad tysk optiker som kom till Finland år 1956. För drygt ett år sedan öppnade han egen butik i centrum.
— Varför är vi så dystra — Antagligen för att ni ser så dåligt, säger han, ni borde få nya glas, här händer en massa omkring oss som man kan skratta åt.
Du går i dina tankar. Det händer oss alla. Plötsligt hörs en röst: ”hej min vän, hur mår Majsan”, eller ”Risto sitter på Marski och väntar på sällskap”, eller ”Gittan gick just till torget, sa att ni får gös till middag eller ”har du läst Stern där står om nya finländska nickelavtal med Västtyskland” eller ”kom in på en kopp té, min vän”. Det är Walter som stuckit ut sitt huvud ur butiken vid Kalevagatan.
Ibland kan någon på andra sidan gatan där konstnärskrogen ligger känna ett hugg i ryggraden när han får höra ett småbarskt ”nej, nej min vän, gå inte dit i dag!”
Du stövlar in till Walter och säger ”hej, hur står det till hur går affärerna?”.
— Gomorron, min vän, har du betalt hyran?
Om Walter ställer sig i vägen skall du inte säga ”var din far glasmästare”.
Ty då svarar han stolt: Jawohl! Pappa Wilhelm hade nämligen en fönsterfabrik i Stuttgart. Och hur ser en optikers kundkrets ut?
Den består av ambassadörer, kommerseråd, skådespelare, riksdagsmän och journalister bla. Ja, alltså folk som faktiskt behöver glasögon. Alla kategorier. Säger Walter.
Man får inte sälja likadana bå gar åt två skådespelare, då faller dom ur rollen…
I Walters fönster hänger en fransk fras: ”Att se det är livet” Men ibland är livet sådant att Walter vill se bort.
Ett exempel: Det var en gång den 5 december — dagen före den stora självständighetsbalen på slottet. En industrimagnats syster kom på en nattklubb till W. och bad honom på stående fot fixa hennes dyrbara bågar som glappade. W. tog i och bröt lite. Bågen brast i två delar. Magnatsystern gick inte till ba å t len följande dag och inte heller någonsin till Walter.
Däremot klarade han bättre en kanslichef vid ett ministerium. Kanslichefen ring hem till Walter kl 6.30 på morgonen och efterlyste omedelbar hjälp ity glasen spruckit och presidenten väntade kl 8.30. W. och k.chefen körde i kapp i taxi till butiken. Allt blev färdigt i tid. Man kan föreställa sig vad som skett om presidenten lagt fram de viktiga jordgaspapperen och sagt ”titta på dom här” och hans kanslichef hade sagt ”förlåt” men var är dom?”
En hälsning till näringslivet: Det finns ännu otroligt många män niskor som skulle arbeta effektivare och lättare om dom hade glasögon. En syngranskning hos en optiker tar hälften av den tid som går åt när man klipper håret. Och då, tillägger Walter, förlorar man ingenting, min vän, utan får nytt!
Det är inte ovanligt att unga direktörer skaffar sig noll-glasögon för att dessa ger ett säkrare uppträdande, det finns folk som måste få gömma sig bakom bågar. Det stärker självförtroendet och har en psykologisk inverkan,
Och hur ser framtiden ut? Framtidens glas kommer att vara så lätta att man inte hittar dom nån annanstans än på sin näsa, säger Walter Renner. Men det finns folk med stora anspråk. För en tid sedan tassade en äldre dam tyst in och viskade att hon hört att det fanns glasögon med vilka man kunde se genom väggen.
Here we are!
Att se det är livet, men att se livet på andra sidan väggen, se det är livet. Och vad ser vi härnäst. Jo, att någon kommer in och vill se liver efter detta!
Niklas