Australien: Keatin kvar i sadeln - vad händer med ekonomin?

av H.C. Blomqvist Forum 1993-07, sida 16, 13.05.1993

Taggar: Orter: Australien Teman: ekonomi

AUSTRALIEN:

Keating kvar i sadeln — vad händer med ekonomin?

H.C. Blomqvist ot alla odds lyckades premiärminister Paul Keatings Labour-parti knappt men klar hålla sig kvar vid makten vid parlamentsvalet i Australien den 13 mars. Huvudmotståndaren, den liberalanationella koalitionen — trots namnet en utpräglat konservativ gruppering — lyckades i sin tur med det ”omöjliga”, att förlora ett val där den hade alla odds i sin favör. Väljarna var grundligt trötta på Labour, som nu suttit vid makten i tio år i sträck och som har visat tecken på en påtaglig idétorka under de senaste åren.

Den svåra recession som Australien har dragits med de senaste åren, med Keating som finansminister större delen av tiden, och som ännu envist håller i sig gjorde inte utgångsläget inför valet bättre. Speciellt arbetslösheten visar inga tecken på att avta, trots att utvecklingen nu i övrigt ser ganska lovande ut, särskilt i jämförelse med andra länder.

Paul Keating själv är en kontroversiell person. Få ifrågasätter hans kompetens, men hans fräna framtoning och vassa tunga har skaffat honom ovänner. Till råga på allt har stämningen inom Labour varit olustig sedan Keating tog över premiärministerposten av Bob Hawke hösten 1991 i en manöver som bäst kan karakteriseras som en kupp. Hur bär man sig åt att vinna ett val med sådana premisser och vilka kan konsekvenserna bli för Australiens hårt prövade ekonomi ”Fightback!” — en politisk katastrof

Den konservativa oppositionen har redan länge dragits med ledarproblem. I och med lanseringen av f.d. ekonomiprofessorn John Hewson som ledare för det liberala partiet föreföll emellertid svårigheterna vara förbi. Redan i mycket god tid före valet kom Hewson ut med pamfletten ”Fightback!”. som presenterade oppositionens idéer om hur Australiens ekonomi skulle fås i ordning på nytt. Efter ett ganska gott mottagande inledningsvis sköt sig regeringen småningom in på dokumentets detaljer. Upp > H.C. Blomqvist är f.n. Visiting Fellow vid Institute of Southeast Asian Studies i Singapore.

1 giften var tacksam, och det råder inget som helst tvivel om att det var detta som kostade koalitionen valsegern.

En genomgång av ”Fightback!” ger tre uppenbara orsaker till missbelåtenhet ur väljarnas synvinkel, något som Labour givetvis inte var sent att utnyttja. För det första föreslogs införandet av en allmän federal omsättningsskatt på 15 procent på varor och tjänster, för det andra föreslogs förändringar, ”försämringar”, i landets sjukförsäkringssystem, Medicare, och för det tredje lanseras förslag om betydande inskränkningar i fackföreningarnas rätt att företräda arbetstagarna, t.ex. 1 löneförhandlingar.

Det är inte speciellt svårt att ge goda ekonomiska motiveringar för alla tre reformer. Däremot ger de självfallet förslagsställaren nästan oöverstigliga marknadsföringsproblem då det gäller att övertyga väljarna om det förträffliga i förslagen. Som många kommentatorer konstaterade är det nästan omöjligt att vinna ett val på ett förslag om nya skatter. Även om koalitionen var tvungen att delvis urvattna förslagen före valet insåg den inte hur ödesdigra de var — sedda som valargument — innan det var för sent. Marknadsföringen gick inte heller i övrigt bra. Ekonomiprofessorn Hewson har hela tiden haft all möda i värl Paul Keatings höll sig kvar vid makten i valet — nu väntar väljarna ekonomiska ”bragder”.

den att hålla Keating, som slutade skolan i femtonårsåldern, stången i ekonomisk-politiska debatter. Uppståndelsen kring de ovannämnda programpunkterna kom att ställa andra, ofta väsentligare, idéer i skuggan. Främst bland dessa var de radikala förslagen om liberalisering av ekonomin, främst beträffande utrikeshandeln, där oppositionen förespråkar ett fullständigt avlägsnande av alla handelshinder. Aven om detta är en logisk fortsättning på den politik som redan länge drivits av Labour, hade givetvis en snabb och total avveckling av alla skyddsmekanismer inneburit mycket omfattande strukturanpassningar för australiska industrin.

Labovurs recept

Labour har redan länge företrätt en linje som i Norden skulle karakteriseras som högersocialdemokratisk. Partiets långa regeringsperiod har kännetecknats av en gradvis avreglering av utrikeshandel, kapitalmarknader och internationella valutarörelser. I början av 80-talet var Australien ett höggradigt protektionistiskt land, med höga tullmurar för industriprodukter, och en reglering av kapital- och valutamarknaden som hängde kvar, i lindrigt modifierad form, sedan kriget. Det mesta av detta är nu historia, men delar av industrin har fortfarande betydande skyddsmurar, speciellt textiloch konfektionsindustrin och bilindustrin. En offentlig utredning kommer fram till att landets export är minst A$ 20 miljarder mindre än vad den kunde vara med en specialisering i enlighet med en effektiv internationell arbetsfördelning. — Strukturomvandlingen, till den del den har förverkligats, har emellertid slagit hårt på kort sikt: Industrisektorn som i slutet av 60-talet svarade för ca 30 procent av BNP är nu nere i bara 16 procent. Ersättarna för de utslagna företagen har alltså låtit vänta på sig.

Labour är för en ytterligare avveckling av handelsbarriärerna, men går försiktigt fram, särskilt med tanke på relationerna med = fackcentralen, ACTU. Ett samspel med fackföreningarna är också i övrigt en hörnsten fortsättning på sid 21