Bättre arbetseffektivitet - ingen devalvering
av P. - E. Paul Forum 1976-15, sida 07, 06.10.1976
FORUM 15 - 7 leoaren
Bättre arbetseffektivitet — ingen devalvering
De devalveringsfunderingar som fick ny styrka efter Curt Nicolins fatala uttalande i samband med ett företagsseminarium i Lahtis för en tid sedan borde så fort som möjligt upphöra. Sådana spekulationer är inte endast ofruktbara utan även skadliga då de snedvrider det beslutsfattande som företagsledare och chefer dagligen måste göra. I stället bör alla ansträngningar sättas in för att öka arbetseffektiviteten, stimulera de anställda och även cheferna till allt bättre prestationer, samt motverka pessimism och håglöshet. Endast på det sättet kan vi övervinna svårigheterna. När vi senast devalverade 1967 var läget ett helt annat än nu. Valutareserven hade sjunkit i accelererad takt och motsvarade i devalveringsögonblicket endast två veckors importbehov. Vi hade helt enkelt inte några valutor kvar, vi var barskrapade på alla resurser.
1 dag är läget helt annat. Finlands Banks reserv av konvertibla valutor var i slutet av 1975 obetydligt över 1 miljard. I år har reserven ökat, så att den uppgick till 1.190 miljoner den sista maj och till 1.231 miljoner den 15 september. I september noteras visserligen en mindre nedgång jämfört med 1975. Utom denna reserv har Finlands Bank dessutom senaste sommar fått en beredskapskredit av en grupp amerikanska och kanadensiska banker på 300 miljoner dollar, som är helt orörd. Med hänsyn till valutatillgångarna finns det alltså inget skäl att genomföra någon dramatisk devalvering av finska marken.
Läget skiljer sig också ur andra synpunkter från situationen hösten 1967. Vår handel med Sovjetunionen är nu — glädjande nog — en väsentligt större del av vår totala utrikeshandel ä 1967. En devalvering skulle på intet sätt stimulera denna handel utan endast skapa ett nytt och helt onödigt inflationstryck hos oss. Vid devalveringen 1967 var detta inflationstryck mycket mindre då vårt handelsutbyte med Sovjetunionen likaså var mindre i förhållande till hela vår utrikeshandel.
År 1967 hade vi ett system med fasta valutakurser, nu har vi ett flytande system. Detta innebär att valutorna kurssätts mot varandra på ett friare sätt än 1967. På längre sikt kan en valutas värde räknat i en annan valuta därför småningom ”devalveras” eller ”revalveras” med kännbara procentsatser. Finska marken har redan på detta sätt ”devalverats” till en del. Ser man på utvecklingen av de viktigaste valutorna så kan konstateras att pundet, danska kronan och liran ligger lågt och att det åtminstone inte finns något behov att ändra finska markens värde gentemot dem. Tyska marken är ett stort frågetecken. Betydande krafter är i rörelse för en revalvering av tyska marken. Sker detta, vilket är möjligt särskilt om CDU segrar i valen, så bortfaller eller åtminstone försvagas ett eventuellt devalveringsbehov för flera valutor, bland dem även finska marken. Och som sagts: med hänsyn till vår östhandel — cirka tjugofem procent av hela handeln — finns givetvis inte något skäl för oss att ändra valutakurserna.
Slutligen observeras också att man 1967 kunde vänta stigande råvarupriser medan råvarupriserna tvärtom nu har stabiliserat sig och väntas gå tillbaka. Enligt The Economist har metallerna efter en prisstegring i år på 20 procent nu börjat sjunka. De rekordstora skördarna i USA och Ka nada och det goda skörderesultatet i Sovjetunionen kan väntas medföra prisfall på jordbruksråvaror i år.
Så här långt resonerat finns det alltså ingenting som skulle motivera en markant ändring av valutakurserna. Två osäkerhetsfaktorer är dock lätta att se. Svenska kronans värde har ifrågasatts och detta nu senast av arbetsgivardirektören Curt-Steffan Gieseke. Han har förklarat att en fortsatt kostnadsstegring i Sverige i samma takt som i år, dvs cirka 15 procent, medför en devalvering av svenska kronan 1977. Sverige har det särskilt besvärligt på den tyska marknaden och i USA, där inflationen inte ens varit hälften av Sveriges. Om svenska kronan devalveras så är det ganska klart att finska marken följer efter. Men kommer kronan verkligen att devalveras? Arbetsgivargeneralen ville troligen endast sätta fart på den borgerliga regeringsbildningen och samtidigt. dämpa LO:s eventuella strävan att sätta käppar i hjulen genom att hota med devalvering.
Den andra osäkerhetsfaktorn är givetvis vår egen pris- och kostnadsutveckling. Kan denna inte hållas i styr så tar våra små valutareserver givetvis förr eller senare slut med en radikal höjning av valutakurserna som följd. Vi har i alla fall så stora ”rationaliseringsreserver” att ta till i dag jämfört t.ex. med Sverige, att markens värde väl kan garanteras om vi förmår öka arbetseffektiviteten, minska frånvaron från arbetet och överhuvudtaget närma oss årbetstakten i Sverige. En valutas värde grundar sig. nämligen i sista hand på näringslivets effektivitet och produktivitet och på ingenting annat.
P.-E. Paul