Bättre kvalitet med kola-projektet

av Ragnhild Artimo Forum 1993-11, sida 10-11, 16.09.1993

Taggar: Teman: tekniska högskolor

ki = Fd Hi

i

Tekniska högskolorna ska höja profilen:

BÄTTRE KVALITET MED

KOLA-PROJEKTET

Ragnhild Artimo

Det som är bra kan bli bättre. Bara det som kontinuerligt blir bättre har konkurrenskraft. Det gäller också den tekniska högskoleundervisningen. KOLA-projektet är en långsiktig satsning på en genomgripande och fortgående kvalitetshöjning hos våra fem tekniska högskolor.

K: Tekniska högskolan i Otnäs bli ett MIT (Massachusetts Institute of Technology)? Frågan är snarare: VILL TKK bli ett MIT? Troligare är att Tekniska högskolan vill bli världens bästa Tekniska högskola på sina egna specialområden. och det är vad KOLA-projektet handlar om. (Akronymen KÖLA kommer från finska Teknillisen korkeakoulutuksen laatu, Den tekniska högskoleundervisningens kvalitet.)

KOLA är en samlad effort av de fem tekniska högskolorna i landet, undervisningsministeriet, näringslivet och — som initiativtagare och koordinator — Teknikens akademikerförbund TEK.

Framtida jobb fokusfråga

Hur kommer det sig att TEK (tidigare STS-HAC), de färdiga diplomingenjörernas och arkitekternas förbund, tagit sig a 1 frågan om den tekniska högskoleundervisningen? TEK bör rimligtvis ha händena fulla med de nuvarande medlemmarnas problem i en skakig ekonomi — Bättre kvalitet på den tekniska högskoleundervisningen betyder också framtida jobb, säger Katriina Schrey-Niemenmaan, diplomingenjör, euroingenjör och TEK:s utbildningschef. Hon är projektkoordinator för KÖLA.

KOLA-projektet har faktiskt pågått i två år utan att göra väldigt mycket väsen av sig. Det startade sommaren 1991. Utgångspunkten var insikten att de sk. feta åren gött det finländska utbildningssystemet på bekostnad av dess kvalitet, och den djupnande recessionen tvingade högskolevärlden att utvärdera utvecklingen — den som låg bakom, och den som låg framför. Också övergången till resultatstyrning medförde ett behov att definiera kvalitetsbegreppet.

TEK:s utbildningsutskott samlade hös KOLA-modellen för utvärdering av de tekniska högskolarnas undervisning — och för kvalitetsstrategi. Kärnan i figuren är målsättningarna, nästa fält är expert-, kund- och självutvärdering, och följande fält respektive textdatabaser, operativa nyckelkoncept samt modeller, analyser och metoder.

ten 1991 en organisation kring det planerade projektet, arrangerade ett inledande seminarium (Koulutuksen laadun arviointi = Utvärdering av utbildningens kvalitet), och blev också KOLA-projektets huvudansvariga finansiär. Högskolorna och de berörda fakulteterna samt studenkårerna, undervisningsministeriet och Akademin för Tekniska Vetenskaper ställde upp med egna finansierings- och arbetsinsatser. Senare har också industrin — bl.a. IVO — engagerat sig i KOLA, vars budget fram till nästa vår gått på runt 800 000 mk.

Trestegsraket

KOLA är planerat som ett trefasverktyg för kvalitetsstyrning. KOLA I (slutförd 1992) inriktades på programmets grundelement och på att skissera ett nationellt utvärderings- och = utvecklingsredskap, KOLA-modellen, med grundutbildningen på universitetsnivå som utgångspunkt.

— Nu är vi inne i andra fasen, KOLA II, som fokuseras på utformandet av en sk. KOLA-arbetsbok och pilotprojekt vid åtta labb vid de fem tekniska högskolorna, säger Schrey-Niemenmaa. — Pilotprojekten går ut på en systematisk själv- och expertutvärdering, en evaluering av såväl interna som utomstående kunder, och en ”pedagogisk hälsokontroll”. På basen av de erfarenheter pilotprojekten ger finslipas sedan arbetsboken, så att den kan användas som ett redskap i högskolornas och fakulteternas praktiska kvalitetsutvecklingsarbete.

KOLA II] med start nästa år tar sikte på att köra in KOLA-modellen som ett rutinverktyg för kvalitetsutveckling inom högskolornas grundutbildningsenheter — och ”exportera” modellen för tillämpning inom andra läroinrättningar, yrkeshögskolor och forskar- och fortbildning.

— Med KOLA-modellen, det kontinuerliga tetsprojektet för de tekniska hägskolorna vi faktiskt före resten av Norden, säger Ki na Schrey-Niemenmaa, som är KOLA:s projektkoordinator. — Satsning på kvalitetsstyrning ger ocks ett färsprång i det iga eurosomarbetet på den na sektor.

Kvalitet är en fortgående process

Katriina Schrey-Niemenmaa betonar vikten av helhetstänkande och långsiktighet i arbetet att ge den tekniska högskoleundervisningen ett ytterligare kvalitetslyft. Kvalitet är inte en automatisk följdeffekt av att en modell för utvärdering och förbättring sätts till pappers eller samlas till en arbetsbok. Alltför många goda uppsåt — både i högskolevärlden och näringslivet — begravs i mappar, med det goda samvetet ”att man gjort något”.

— KOLA-projektet och den utvärderings- och auktionsmodell arbetsgrupperna tagit fram är början, inte slutpunkten. Den verkliga utmaningen ligger i steget från princip till praktik — i att högskolorna gör kvalitetssytem och kvalitetsutvecklingsprocesserna till en självklar dimension av sitt arbetssätt. Det handlar om ingenting mindre än en kulturändring.

Kvalitetssystem är inte det man spontant associerar till högskolevärlden, där förändringsmotståndet enligt många bedömare är (om möjligt) ännu starkare än inom industrin. Men utmaningar som resultatstyrning, konkurrens om anslag och rentav om kunder har gjort det nödvändigt för högskolorna att se över beredskapen, och överväga språnget från produktionsinriktning till marknadsinriktning. Och bli bäst på det man är bra på.

— KOLA projektet tar inte sikte på att poängsätta de tekniska högskolorna eller göra upp någon slags rankinglista, säger Schrey-Niemenmaa. — Högskolorna är olika och det i längden lyckligaste är att de fokuserar sina ansträngningar på de områden de har de bästa förutsättningarna att bli bäst på. Genom att profilera sig på sina egna naturliga starka sektorer kan högskolorna bäst slå vakt om den egna konkurrenskraften — där image och anseende är en icke föraktlig bit.

Skynda långsamt

KOLA-projektets trestegsraket har en tidtabellsmålsättning som tar sikte på att arbets/handboken för högskolorna nästa år finns finslipad till ett fungerande redskap, då man haft tillgång till utvärderingen av pilotprojekten som ger erfarenhet av hur KOLA-modellen tillämpas i ”verklig” miljö.

Katriina Schrey-Niemenmaa påpekar att man i projektet avsiktligt valt att skynda långsamt — Högskolevärlden är betydligt mer komplicerad än industrin som miljö att injiciera kvalitetsstyrning. Redan den hierarkiska anatomin är en annan: professorerna har inte ”direkta chefer” och där finns ingen linjeorganisation med klara ansvars- och bestämmandebitar — som i industrin. Detta förutsätter ett psykologiskt sett annat grepp, och en förändringstakt som kalkylerar med det säkert på många håll starka motståndet mot introducerandet av klarare kvalitetskriterier. KOLA-projektets tre faser är bara den första lilla biten. Hur och med vilken takt fortsättningen sker vid högskolorna själva är beroende av deras egna beslut och vilja och behov att gå in för målinriktad kvalitetshöjning. Innan ett nytt sätt att arbeta och förbättra arbetets kvalitet har körts in får man antagligen räkna med en period på tio år eller mer! Och som jag ser saken är KOLA-projektet aldrig slutfört, uta — Det som behövs är an kvalitativ dimension på utvärderingen, säger Hans Skrifvars vid ÅA.

borde vara en fortgående process, där feedback ständigt styr de följande stegen.

Vem eller vilken organisation eller instans som efter KOLA I, II och III skall fungera som koordinator, utvärderare och initiativtagare till revideringar och förbättringar är ännu oklart. Naturligast vore kanske TEK — eller undervisningsministeriet. Eller någon för ändamålet skräddarsydd organisation med representation från alla engagerade parter.

Nerifrån uppåt!

Det som skall fungera på alla nivåer bör — för att ha chansen att lyckas — förankras på alla nivåer. Katrina Schrey-Niemenmaa tror på koncept som växer nerifrån uppåt, inte tvärtom. Det är här pilotprojekten i KOLA kommer in. Det är åtta spjutspetsenheter som nu är engagerade i sådana: Tammerfors tekniska högskola TTKE/enheterna för elenergisystem och kraftelektronik samt produktionsteknik; Tekniska högskolan TKK/elektromekanik och kärn- och energiteknik; Uleåborgs universitet/reglerteknik och systemteknik samt industriell ekonomi; Villmanstrands tekniska högskola/enheten för logistik; och Åbo Akademi/institutionen för anläggningsteknik.

— Tanken är att i praktiken prova olika metoder för att få fram ett vettigt bedöm ningssystem, säger tekn. stud. Hans Skrifvars, som är engagerad i Åbo Akademis pilotprojekt vid institutionen för anläggningsteknik. — Genom att fakulteterna sinsemellan är så olika, anser jag det viktigt att utvärderingskonceptet baserar sig på dessas individuella behov och särdrag. Alt vara med i detta arbete är att göra fakultetens röst hörd i saken.

Skrifvars berättar att pilotprojekten består av en för alla involverade enheter gemensam del — en beskrivning av institutionens/fakultetens verksamhet — och en individuell del som inkluderar en av enhetens egen personal gjord självutvärdering, och för ÅU:s del en utvärdering gjord av ett team externa experter.

— Detta arbete slutförs under vintern, och vi vet inte ännu i detta skede vilken sammansättning den externa arbetsgruppen kommer att ha.

Det är Hans Skrifvars som koordinerar och sköter det praktiska KOLA-arbetet vid ÅA under ledning av fakultetens dekanus, professor Tapio Westerlund. ÅA:s representant i KOLA-projektet på sk. nationell nivå har varit professor Ari Ivaska.

Skrifvars betonar nödvändigheten av att introducera kvalitetstänkande i högskolearbetet och få fram klarare kvalitetsparametrar — Det räcker inte med en hävdvunnen kvantitativ utvärdering — att sätta input och output, eller exempelvis besatta tjänster å ena sidan och kvoten forskning och diplomingenjörer, licentiater och doktorer å andra sidan, i vågskålen. Det behövs ett djupare grepp och en kvalitativ dimension på betygsättningen. Benägenheten att se högskoleundervisningen i nationellt perspektiv som en kostnad, inte ett värde, och därför ett lockande objekt för budgetrödpenna, är också en utmaning för oss att kanske via KOLA definiera och ge ett värde åt högskolearbetet — annat än det markmässiga. Att sedan kvalitetsparametrar och kvalitetsstyrning initierar konkurtens på den sektor som är väsentlig, att erbjuda högklassig högskoleundervisning som är en vital fråga också för landet på kort och lång sikt, är enbart positivt.

Att ÅA är engagerat i KOLA-projektet ser Skrifvars som betydelsefullt också för att ÅA är svenskspråkigt och därför har en annorlunda kontaktyta än de övriga tekniska högskolorna. Och närmare kontakter med högskolevärlden i Sverige. €

Från ”löpande band” eller ”fabrik” till tjänsteorgonisation — kurvan visar undervisningspersonalens syn på högskolornas organisation i omvandling.

Produktionsanläggning

Tjänste- 4 organisatio 11