Begränsade marknader - hur skall oligopolet spela monopol?

av Tom Strandström Forum 1990-15, sida 50-51, 11.10.1990

Taggar: Teman: oligopol

Text: Tom Strandström

Begränsade marknader — hur skall oligopolet spela monopol fiskt, socialt, kulturellt, legislativt el ler på annat sätt begränsad marknad utvecklar särkarakteristika är knappast främmande för någon som följer ekonomisidorna i våra vanligaste dagstidningar. Ekonomilitteraturen beskriver hur aktörerna genom att ta hänsyn till marknadens säregenskaper kan överträffa konkurrenterna i en eller flera dimensioner och på detta sätt skapa sig en konkurrensposition. I denna artikel beskrivs mekanismen för hur aktörerna i en oligopolistisk konkurrenssituation kan ta ut monopolistisk vinst genom att samarbeta.

TT. att en geografiskt, demogra Nordiska oligopol

En allmän trend i Norden är strävan att övergå till större produktionsenheter med motiveringen för att på detta sätt uppnå bättre helhetseffektivitet och hävda sig i konkurrensen mot nya och garnla aktörer på företagets målmarknad. Relativt ofta leder detta till en oligopolsituation, dvs några få (ofta stora) leverantörer tillgodoser marknaden, som består av många relativt små kunder. Om en producent kan uppnå monopolställning -på marknaden finns belägg för att anta att verksamhete a) är olönsam men socialt viktig (skolväsende, hälsovård b) är ur samhällssynpunkt viktig för att trygga individens rättigheter (domstolsväsende c) innebär så betydande grundinvesteringar att privatföretag inte kan uppbringa tillräckligt kapital, eller uppnå tillräcklig volym för lönsamhet (järnväg, telefonnät, eldistribution d) kan medverka till oönskad efter 5 frågan om den fritt får utveckla (alkoholpolitik e) är på grund av legislativa orsake begränsad för fri konkurre.

n (banker, försäkringsbolag, oljeim port f) genom sin överlägsenhet i jämförelse till andra aktörer konkurrerat ut dem eller har monopol p exploatering av råvarutillg ånga (cementframställning, vissa mineraler) som är extremt transport elastisk g) attdet finns andra socio- eller makroekonomiska motiveringar för att centralisera verksamheten.

Låt oss för tillfället glömma alla andra än de ekonomiska aspekterna, och utgå från att det viktigaste incentivet för en aktör är att öka sitt välstånd. Konkurrensen gör att aktören måste motarbeta andra för att skapa sitt eget välstånd. En monopolist kan i vissa fall skapa ett större överskott än andra icke-monopolföretag. Detta ger ägarna av monopolföretaget bättre avkastning.

I stället för att skapa en optimeringsmodell för nytta skall vi vända frågeställningen och med hjälp av följande analogi analysera hur man i en oligopolsituation minskar de kostnader som uppkommer genom konkurrens, Vi för diskussionen helt kort till ett duopolistiskt spel.

Duopolets dilemma

Charlatanerna Max och Felix har utfört en lyckad kupp (svindlingsaffär), där de kom undan med ett fett byte. Tyvärr för dem, och som tur för samhället, blev de fast och låstes in i varsin fängelsecell utan möjlighet att kommunicera med varandra. Det är uppenbart att dessa två charlataner är skyldiga, tyvärr saknas dock konkreta bevis för en fällande dom. Utan bekännelse eller byte kan charlatanerna Max och Felix inte dömas. Detta vet såväl kumpanerna som myndigheterna, eftersom båda parter är väl insatta i rättsstatens funktion.

För att få till stånd en bekännelse presenterar myndigheterna följande alternativ för bägge skojarna. (Analogin går vanligtvis under benämningen prisoners dilemma!)

Om ingendera bekänner, slipper båda straff, och kan följaktligen fortsätta att exploatera marknaden med sina ljusskygga metoder (dessutom kan de samtidig !) Se Aoki M, 1984 The Co-operative Game Theory of the Firm, American Economic Review dec sid 971—983 och Kreps D, 1989 A Course in Mieroeconomic Theory. Pre-copy edition kap 14. Princeton University Press.

Legislativt begränsad konkurrens oljeimport.

15/1990 PORUN,

Oligopol med hög lönsamhetströskel: järnvägsservice.

göra upp om de tidigare förtjänsterna). Om Max bekänner, men inte Felix, får Max tre års fängelse och Felix åtta, om Felix bekänner, men inte Max föreligger det omvända förhållandet. Om bägge parter bekänner får vardera fem års straff.

Straff (Max, Felix (IMF) I (0,0) (3,8) (iM,F) | (8,3) (5,5 (Mif) (MF) ( nte)

Fig. 1. Distributionen av negativa verkningar av icke kollaborering

Vem vinner — och hur?

Helt uppenbart är att charlatanerna uppnår den högsta nyttonivån genom att inte bekänna. Detta skulle vara den logiska konklusionen om de hade möjligheten att diskutera saken tillsammans eller om de säkert kunde lita på varandra. Om Max bekänner och litar på Felix lojalitet — charlatan som han är — vinner han relativt gentemot Felix, eftersom han kan återuppta verksamheten snabbare och dessutom kan ta hand om det eventuella bytet. Å andra sidan förlorar såväl Max som Felix om bägge bekänner (5,5). Branschen blir lidande.

Vad blir konklusionen? I ett spel med oändligt antal omgångar lönar det sig inte att bekänna eftersom det skadar branschen (i detta fall med två aktörer). Såvida inte den andra parten straffar sin goda konkurrent (3,8), (8,3), bibehålls jämvikten vid (0,0). Om den ena spelaren bekänner. ser konkurrenten inget skäl till att fortsätta spelet eftersom konkurrenten relativt vinner och väljer att inte samarbeta i nästa omgång varvid jämvikten sannolikt inställer sig vid (5,5) med påföljande totalförlust för branschen. Låt oss kalla det senare fri konkurrens där varken producenter leverantörer eller konsumenter uppnår tillräcklig informativ ekonomi för att exploatera marknaden.

Vad sker om antalet spelomgångar på förhand är avgjort, dvs spelarna vet när duopolet (oligopolet) bryts och marknaden förstörs? Jo, eftersom aktörerna är egoister och önskar vinna relativt gentemot konkurrenten, innebär detta att de i sista spelomgången inte kollaborerar, eftersom detta garanterar dem ett bättre utgångsläge i nästa spel. Problemet uppstår genom att bägge parter inser att ingendera samarbetar i sista omgången och följaktli FÖRUN, 15/199 gen inte har incentiv för att samarbeta i den nästsista heller… Kommer då alla aktörer att offra det sociala branschvälståndet på den kortsiktiga egennyttans altare för att hindra någon från att erhålla en konkurrensfördel? Knappast, eftersom man i de flesta fall kan argumentera för att informationssökande och -utbyte lönar sig på begränsade marknader.

Ovan beskrivna mekanism förekommer om och om igen inom ekonomin. Ett beslut om produktionsökning i ett företag kommer att minska intäkterna i ett annat öretag om den monopolistiska volymen överskrids. För att koppla teorin till praktiken — låt oss spekulera om några finska oligopol och varför konkurrensen kunde örklaras med föregående analogi. Hur företagen bär sig åt för att bibehålla branschjämvikten vid (0,0) går vi inte närmare in på. Jag poängterar att jag inte har beägg för att påstå att ett enda av exemplen skulle ta ut monopolistiska vinster. Däremot hävdar jag att det ur företagsekonomisk synvinkel är förnuftigt att eftersträva någon form av monopolställning.

Distributionen av konsumtionsvaror

K-, T-, S- och E- gruppen har en stark ställning som distributörer för den finska dagligvaruhandeln. Handelsmännen har kritiserat de avtal de ingår med grupperna som för hårda och argumenterar för att distributionstedet tar ut överstora vinster. Oligopolsituationer står att finna även i köttbranschen, i bensindistribution och i

Oligopol inom livsmedelssektorn (en av dem): köttbranschen.

mejeribranschen där konsumentorganisationer har argumenterat för lägre priser eftersom marginalerna är betydligt större än i övriga Europa och prisnivån stiger snabbare än generalindexet. Branschkonkurrensen hämmas dels av starka intresseorganisationer, dels av implicit reglering (importrestriktioner), av dominerande leverantör(er), eller av många små och relativt sett svaga konsumenter som inte kan eller tjänar på att köpa ifrågavarande varor på andra marknader.

Byggbranschen

Man kan fråga sig om det inte skulle finnas belägg för att eftersträva kooperativt monopolställning (kartell) i en högkonjunktur. Så länge som kapaciteten utnyttjas nära maximum. finns dels motiv för at hålla arbetskraftskostnaderna nere (tillgången tryggad), men även för att dela upp större entreprenader mellan byggföretagen så att alla får en del av nyttan. Utländska aktörer sluts ut genom fackföreningarnas kartell och arbetskraftsministeriets avoga inställning mot främmande arbetskraft. Liknande incentiv för att exploatera marknaden finns hos råvaruleverantörerna eftersom transportelaticiteten för de flesta byggmaterial är hög.

Slutsatser

Vi kan säga att jämvikten i ett oligopol är Pareto-dominerad av en dominant strategi

DÅ 7

Byggbranschen: utländska aktörer utesluts genom fackföreningarnas kartell.

som uppkommit av ett antal spelomgångar. Man kan fråga sig om aktörerna i de sista spelomgångarna tryggar framtiden genom konsumentsubventionerad sanering av verksamheten, som motiveras med allmänt knot om hög kostnadsnivå och relativ konkurrensnackdel eller om faktiskt det finska näringslivet har utvecklat sådana särkarakterisktika som omöjliggör en mer öppen ekonomi.

Det är svårt att se varför inhemska aktörer skulle ha en konkurrensnackdel gentemot utländska aktörer, om faktiskt marknadskrafterna skulle utjämna utbud och efterfrågan på den finska marknaden. Å andra sidan kan man lätt inse vilken nytta oligopolen har av en sluten marknad mot argumenteringen ovan. Det förefaller som om besluten om konsumtionspreferenser och prissättning fattas på högre nivå än marknaden, och den finska konsumenten även i framtiden får finna sig i att konfronteras med en uppsjö av normpriser som undergräver den effektiva producentens konkurrensfördel.

Det förnuftiga för många företagsledare skulle vara att sluta bekymra sig för socialt ansvar och multimålsprioriteringar i organisationens verksamhetsplan i branscher med homogent utbud, och i stället koncentrera sig på att spela oligopol så länge det finns underlag för spelet. Trots allt är företagets ansvar mot aktieägare å priori att skapa verksamhetsöverskott.

Om faktiskt företagen på den finska marknaden kan agera i likhet med monopol, kunde detta antagande delvis förklara uppkomsten av handelsunderskott. Monopolisten anstränger sig i princip aldrig mer, än ett företag på en marknad med perfekt konkurrens, för att uppnå samma resultat.

51