Beskatta bilkörandet - rimligt

av Håkan Nylund Forum 1990-15, sida 07, 11.10.1990

Taggar: Teman: beskattning

LJUST NU

Beskatta bilkörandet — rimligt

Anskaffandet och användande av bil är tung beskattat i Finland. Speciellt bil-, men också bränslepriserna hör till de högsta i Europa, vilket är en ständig källa till missnöje bland medborgarna. I ett integrerat Europa kan de höga bilpriserna på sikt visa sig ohållbara, när arbetskraftens rörelsefrihet ökar. Möjligheten att skaffa en skattefri bil är redan nu en av de största lockelserna till utlandstjänst, som antagit rent löjeväckande former för våra FN-truppers del.

Den tunga beskattningen av bilismen bygger på historiska faktorer. Privatbilen sågs länge som en lyxvara, som med rätta kunde beskattas hårt. Då bilarna dessutom alltid i huvudsak varit importvaror har det också av bytesbalansskäl ansetts motiverat att bromsa köpivern med hårda skatter.

När de historiska motiven försvagats har fiskala hänsyn i stället ökat i betydelse. Skatteinkomsterna från biltrafiken är så betydande för statsfinanserna, att varje omläggning av beskattningen är mycket svår att genomföra. Beaktandet av nya politiska prioriteter, som t ex miljöfrågorna, har därför mer skett genom nya pålagor än genom lättnader i beskattningen. Anskaffandet av katalysatorförsedda bilar och användandet av blyfri bensin har sålunda sporrats med mycket anspråkslösa skattelättnader.

Trots pålagorna har bilparken och landsvägstrafiken vuxit snabbt — så snabbt att både underhållet och utvecklandet av vägnätet släpar efter. De ökande skatteinkomsterna från biltrafiken har bara i begränsad utsträckning kommit vägnätet till godo, med motiveringen att skatteinkomsterna inte kan vara ”öronmärkta” för något visst ändamål.

De trafikpolitiska behoven att styra bilismen är samtidigt tudelade. Vårt land är vidsträckt och i huvudsak glest befolkat. Trots de allmänt taget goda allmänna kommunikationerna är det klart, att privatbilismen och godstransporter på landsvägarna måste stå för en mycket stor del av transportbehoven. Regionala jämlikhetsskäl talar därför starkt för att varken anskaffandet eller användandet av bil borde beskattas särskilt hårt.

I tätorterna i trängsel-Finland ökar däremot = trafikproblemen snabbt. De befinner sig visserligen ännu ljusår från nivån i mer tättbe FeRUN, 15/199 folkade länder och verkliga storstäder, men utvecklingen måste styras så länge det är möjligt. Tätorternas invånare har givetvis också ”mer berättigade” transportbehov utanför trängsel-Finland, vilka inte borde bestraffas skattevägen.

Trafikpolitiken måste också beakta miljöhänsyn i hela landet. Biltrafiken är den största källan till kväveutsläpp, och förorsakar dessutom buller och dammproblem. Kväveutsläppen kan i avgörande grad minskas med katalysatorer, men detta kräver att bilparken i rask takt förnyas. Buller och dammproblemen är svårare att komma till rätta med. Problemen kan i någon mån begränsas genom ett bättre vägnät.

I en total avvägning av de olika intressena vid beskattningen av bilismen är det uppenbart, att skatten på själva anskaffandet av bil borde sänkas. Bilpriserna kan inte längre vara radikalt högre i Finland än i det övriga Europa, och tunga miljöhänsyn kräver att bilparken snabbt förnyas till katalysatorförsedda bilar. Regionala jämlikhetskrav förutsätter också att bilen bör vara överkomlig för envar. De små sänkningar av bilskatten som gjorts visar också, att den livligare bilhandeln väl kompenserar inkomstbortfallet från lägre skatter.

Miljöproblemen kräver å sin sida att biltrafikens tillväxt bromsas genom att användandet av bil beskattas via bränslena. De regionala intressena gör dock att beskattningen här inte får vara för tung utan hålls på en rimlig nivå. Detta vore en något högre skattenivå än nu.

Behoven att starkare begränsa biltrafiken i trängsel-Finlands tätorter borde igen lösas med lokala trafikavgifter och vägtullar. En årlig bruksavgift som bl a föreslagits är både klumpig och orättvis, eftersom den inte skulle beakta och påverka var bilen används och hur mycket, och inte heller beröra gästande bilister. Ett bättre system vore vägtullar som fungerar med automatisk registrering och betalning i efterskott. Den nödvändiga tekniken för ett smidigt system finns redan tillgänglig.

Både miljö- och trafiksäkerhetsskäl kräver vidare att vägnätet förbättras. För att trygga detta måste en del av skatteinkomsterna från trafiken ”öronmärkas” för trafikens behov. Det vägfondsystem som vägverkets generaldirektör Jouko Loikkanen nyligen presenterade kunde vara en lämplig modell för detta.

Håkan Nylund