Beklädningsindustrin: Krisbranschen som tragglar vidare

av Fredrik Nars Forum 1996-03, sida 38-41, 21.03.1996

Beklädnadsindustrin:

Krisbransche som traggla vidare

Fredrik Nar årmodet börjar dyka upp i buti kerna. I slutet på januari hölls

Vateva-mässan i Helsingfor som presenterade modet för vintern 96/97. Kontraster är nu på mode, med kombinationer som svart vitt, neutral - färggrann och konstfiber - naturmaterial. Intrycken tas fortfarande från decennieskiftet 1960-70. I Vateva-mässan deltog över 400 företag från konfektionsindustrin.

Kontraster är vad textil- och konfektionsindustrin i Finland som helhet har upplevt under det senaste decenniet. Branschen har genomgått en kraftig omstrukturering och är inte längre vad den var under sina glansdagar i mitten på 70-talet — i början av detta årtionde klassificerades den som en krisbransch. Beklädnadsindustrin — dvs. själva tillverkningen av tygkläder, trikåkläder, läderplagg och pälsar (se bild uppet.h.) — gav då anställning åt 35 000 personer. I dag, tjugo år senare, sysselsätter branschen kring 9 000. Branschen har tappat internationell konkurrenskraft under de senaste 15 åren: från att ha varit etr teko-nettoexpoterande land har Finland blivit ett nettoimporterande.

Nedgången i beklädnadsindustrin började redan på 80-talet men 90-talets recession slog branschen på allvar. Tekoindustrins konjunkturkänslighe tog sig i uttryck i fyra år av minskad efterfrågan på kläder i Finland. Efter en något bättre utveckling under 1994,

I-Fashbion Group, tidigare Lubta, bar den största omsättningen bland teko-företagen i Finland. Moderbolaget I Avardogruppen gick under hösten i konkurs men de enskilda dotterbolagen (PTA. Group, Tiklas och Malli- Mari) fortsätter verksamheten.

I augusti-95 förevisades vårens mode på Vatevamässan i Helsingfors. På bilden vårmode i Nansos tappning.

Produktion inom beklädnadsindustrin i Finland 1994 [produktionsvärde)

Pälsar 496 Läderplagg 896 Tyg: i kläder 6020 Trikåkläder2990

Källa: Vateva

Största delen av den finländska produktionen består av tygkläder (6094). Hela kakan är värd ca 2,5 mrd mk — en sedan 15 år minskande kaka. Ca hälften av produktionen går på export.

har trenden igen under 19935 vänt mot det sämre enligt branschorganisationen Vateva. Den inhemska efterfrågan har inte utvecklats på det sätt man förutspått, vilket har försvårat särskilt de stora företagens försäljning.

Inom branschen vill man i dag beskriva situationen som ”försiktigt positiv”. Många beklädnadsföretag har gått omkull under de senaste åren — och en del har hållits vid liv med banker som ägare — samtidigt som det funnit de som klarat sig med verksamheten intakt .

Finlands teko-historia: upp och ne 1980- och 90-talen var en enda kräftgång för finländsk tekoindustri och den betecknades som en krisbransch. Stora namn som Marimekko och Vuokko, som blivit synonyma med finländsk design, gick i konkurs. Även Piretta P.T.A., Arola, Reima, hattfabriken A.Fredriksson (och dess barnklädestillverkande dotterbolag Tatta) gick samma öde tillmötes. Många av konkursboen har fortsatt sin verksamhet inom en ny koncern eller under eget namn. Kändast är kanske Marimekko, som efter en sejour hos Amer köptes upp av Kirsti Paakkanen — och därefter upplevde en Fenix-pånyttfödelse.

Från första början var tekoindustrin i Finland en från våra grannländer avvikande industri. Importen från låglöneländer slog nästan totalt ut tekoindustrierna i Sverige och Norge medan den i Finland klarade sig väl — och t.o.m. hade exportframgångar. Orsakerna var många. Finland var länge ett låglöneland där låga arbetskostnader utgjorde en konkurrensfördel. Detta är idag inte längre fallet — snarare tvärtom — då en stor det av den arbetsintensiva produktionen i finländska FORUM NR 3/96

ELEGANS BESTÅR

Ragnhild Artim beklädnadsföretag förflyttats till låglöneländer som Estland och Portugal, En annan orsak till beklädnadsindustrins framgång var att den garanlerades stora leveranser till Sovjerunionen under de glada bilaterala handelsdagarna. Även dessa har försvunnit. En tredje — och kanske mest uppmärksammad — orsak var de högklassiga designprodukter som hittade marknadsnischer på den krävande västeuropeiska marknaden.

Du köper för 2.500 mk årligen

Vi finfindare köper årligen kläder och skor för ca 2 300 mk per person enligt Statistikcentralen. Summan är liten i internationell jämförelse.

Toralutbudet av klädesplagg i Finland var 1993 ca 5,5 mrd mk, av vilka 36 procent var importerade Ytterligare tio procent utgörs av finlindska konfektionsföretag med produktion i länder med lägre kostnadsnivå, främst Baluikum. Den resterande tredjedelen är helt inhemsk produktion.

År 1994 var den inhemska produktionens totalvärde 2,5 mrd mk. Tygkläder dominerar den inhemska produktionen av beklädnadsindustrin. 60 procent av de i Finland producerade kläderna 1994 var tygkläder.

Arbetsintensiv bransch

Styrkan i den finländska beklädnadsindustrin är i export av märk Pga. högre produktionskostnader än i konkurrerande länder måste företagen koncentrera sig på specialprodukter med hög förädlingsgrad. Detta möjliggör större marginaler vilket är nödvändigt för att täcka de högre kostnaderna.

Industrin är arbetsintensiv och inträde på branschen kräver inga större investeringar. Automatisering av det mest arbetsintensiva skedet i produktionen ihopsättningen av plaggen, har mänga gånger undersökts, men människohanden kan inte bytas ut mot en maskin — undantaget några enskilda produktionsmoment.

De baltiska länderna har setts som ett stort hot mot arbetsintensiv industri i Finland. Fakvum är att en stör del av de försvunna arbetsplatserna inom beklädnadsindustrin har förflyttats till dessa Jänder vare den geograf närheten.

Men denna närhet kan också vändas till en fördel. Genom att kombinera finländskt kunnande inom marknads FORUM NR 3/9 föring samt design och en högre produkrtionsteknologi med de låga lönekostmaderna i Baltikum kan konkurrenskraften för Finlands beklädnadsindustri höjas. Slutresultatet kan vara konkurrenskraftiga exportkläder som uppfyller kvalitetskriterier och vars produktionskostnader samtidigt är mycket lägre än tidigare i Finland.

Lubtagruppen störst

Bakgrunden till många finländska beklädnadsföretag är ett lokalt agerande familjeföretag. Inom branschen i Finland finns ca 1 450 företag av vilka ca 80 procent sysselsätter mindre än fem personer, enligt handels- och industriministeriet. Men av branschens försäljning representerar dessa småföretag endast en tiondel. Branschens ca 20 stora, dvs. företag som sysselsätter över 100 personer, står för över hältten av försäljningen.

Den största i branschen i Finland, LFashion Group (se tabell på fg. uppslag) producerar fråmst tygkläder och accessoarer. Gruppen står för välkända märken som Luhta, Rukka (inköpt för fem år sedan och gjorde det bästa resultatet inom gruppen). JAP, Big-L, Torstai samt Story och omsatte 903 miljoner mk och anställde ca 2 300 personer (1994) .Gruppen har sitt ursprung i familjebolaget Luhta som sedan 1907 letts av familjen Luhtanen. L-Fashion Group har sitt huvudkontor i Lahtis.

Till Avardo-gruppen hörde P.T.A. Group, Tiklas och Malli-Mari. Gruppen skapades 1991 men moderbolaget Avardo gick i konkurs på hösten. De enskilda bolagen har fortsatt på egen hand. Tiklas” kostymtillverkning övergick till Turo Tailor i Kuopio. Kostymrillverkningen utgjorde ca en tredjedel av Tiklas affärsverksamhet, som totalt var 115 milj. mk år 1994 Både Turo Tailor och PTA. Group ägs av Merita Bank.

Virke-koncernens försäljning går mest till Tyskland. Det sker via det tyska dotterbolaget Finn Karelia Mode.

Reima-Tutta i Kankaanpää var under 1994 mest lönsamt av de företag som finns på listan på sidan 38. Företaget visade en 35 procents avkastning på investerat kapital. Därefter kom Virke (32 procent) och Nanso (28 procent). Nanso tillverkar trikåplagg, underkläder, stickat och nattkläder.

Den finländska beklädnadsindustrins viktigaste exportländer är Sverige och Tyskland. Därefter kommer Estland och Ryssland. Speciellt den minskade efdterfrågan i Tyskland är för tillfället ett orosmoment. 9

FORUM NR 3/96

SPRÅKRÖRET

MILJÖVÄNLIGA ORD

Rune Skogber uförtiden talas det mycket om åte vinning och återanvändning. Miljö medvetna läsare av denna tidning — inbegriper ofta också språkmedverna läsare — ställer regelbundet frågor som berörterminologin i anslutning till milj vänligt beteende. Språkröret skall den här gången behandla några sådana frågor.

Den som vill fördjupa sig iåtervinningsterminologin kan läsa den rätt uttömmande utredningen i ämnet som ingår i Mikael Reuters bok Översättning och språkriktighet (1994, s. 106-107).

Fråga: I en finsk text stötte jag häromdagen på ordet ”toistokäyttötuotteet”. Tidningar angavs som exempel på sådana produkter. Har fenomenet en motsvarighet i svenskan? Hur står dessa produkter i förhållande till andra miljövänliga produkter?

Svar: På svenska talar man om åter bruksprodukter meddelar Centralen för teknisk terminologi i Helsingfors. En återbruksprodukt definieras som en produkt som återanvänds på nytt antingen för samma ändamål eller på ett helt nytt sätt, men formen är densamma En tidning är ett bra exempel på en sådan produkt. Den kan återbrukas på många sätt, t.ex. som Omslagspapper.

Observera att termen återbruksprodukt inte skall sammanblandas med den redan rätt etablerade termen åter vinningsprodukt (fi. uusioruote, eng. recycled product). För en återvinningsprodukt gäller att den har framställts av återvunnet material (fi.uusiomateriaali, eng. recovered material) som kan vara till exempel returfibermassa (fi. uusio massa, eng. recycled fibre pulp).

Schematiskt kan förhållandet mella några centrala termer i sammanhanget beskrivas så här:

Schemat skall läsas så, att returråvara utgör den övergripande termen och de Övriga begreppen är underordnade denna,

Fråga: Hur ska man översätta fackuttrycket ”siistaus”,som betyder att man tar bort trycksvärtan från papper i samband med tillverkning av returfibermassa? Man brukar på finska också tala om ”musteenpoisto”.

Svar: Den svenska termen är avsvärtning eller avfärgning, på engelska heter det deinking. Termen siistauslaitos används ofta i finskan som synonym ill uusiomassalaitos. På svenska talar man om avsvärtningsanläggning (avfärgningsanläggning) eller returpappersbruk.€