EMU och ERM-anknytningen

av Mikael Ingberg Forum 1996-03, sida 08, 21.03.1996

konjunktur e puls

Mikael Ingberg

MU och ERM-anknytningen

UNDER SENASTE TID HAR DEBATTEN OM EMU IGEN TILLTAGIT I STYRKA I VÅRT LAND. VÅRA BESLUTSFATTARE KOMMER DOCK MED SÅ DIFFUSA UTTALANDEN ATT DET KAN VARA SVÅRT ATT FÖRSTÅ VAD DET HANDLAR OM.

ndertecknad har uppfattninge att regeringens inställning till

EMU-projektet med den curope iska monetära unionen i grunden är riktig. Enligt regeringsprogrammet strävar ju regeringen Lipponen till att Finland skalluppfylla kriterierna för inträde i EMU. Statsministern har t.o.m. gått längre än så. Han har vid olika tillfällen konstaterat att ifall EMU bildas skall vårt land tillhöra den första kretsen som ansluter sig.

Jag delar regeringens målsättning om ett finländskt inträde i EMU, inte av ekonomiska men av allmänpolitiska skäl. Precis liksom gällande EU-anslutningen anserjag nämligen att ett eventuellt medlemskap i EMU inte kan motiveras med särskilt tunga ckonomiska argumentTvärtom, Det finns många ekonomiska argument som talar emot en europeisk valutaunion och ännu flera som kan användas för att argumentera mot ett finländskt medlemskap. Klart är emellertid också att det finns ekonomiska argument, som talar för en valutaunion och ett finlindskt medlemskap. När för- och nackdelarna adderas är jag emellertid inte säker på huruvida summan är positiv eller negativ,

De ekonomiska argumenten räcker alltså inte till för att motivera en strävan till att ansluta sig till EMU. Men landets regering har knappast heller definierat sin ståndpunkt till den monetära unionen enbart på basen av ekonomiska argument. Strävan att bli antagen som medlem i EMU bör nog ses som en logisk fortsättning på Finlands efterkrigstida Europapolitik: en allt närmare integration med Västeuropa.

Den politiska orienteringen mot Västeuropa,som ett finländskt EMU-medlemskap skulle innebära, är också mitt viktigaste motiv för att förespråka projektet. ”Jag vill leva i Europa”, som curovalsaktuella Arja Saijonmaa sjöng i en sång som nästan gjorde henne till representant för Sverige i Eurovisionens schlagertävling.

abatataatbtaot Om de långsiktiga ckonomiska effekterna av EMU — både för Europa och för Finland — är ganska osäkra, kan man pott säga att effekterna på kort sikt är minst sagt problematiska

Det finanspolitiska konvergenspro gram, som skrevs in i Maastricht-fördraget, har visat sig vara misslyckat. I fjol kunde enbart ett par av de 15 EU-länderna uppfylla kravet på ett underskott i de offentliga finanserna på under 3 procent av BNP Idag strävar alla länder till att uppfylla detta kriterium, finanspolitiken i hela Västeuropa stramas åt och lågkonjunkturen fördjupas. Detta har också på felaktiga grunder lett till att EMU-projektet som sådant bland gemene man uppfattas som någonting som är illa för sysselsättningen.

Inte heller det i Maastricht-avtalet inskrivna kravet på ett tvåårigt medlemskap idet europeiska växelkurssystemet ERM före inträdet i valutaunionen är oproblematiskt, åtminstone inte ur finländsk synvinkel. Speciellt i dagens läge med en vikande skogskonjunktur och påföljande försvagningstryck på marken skulle ju en knytning av marken till ERM troligen förr eller senare innebära att marken skulle utsättas för spekulativa attacker med höga räntor som följd. I bilden härinvid framgår också tydligt hur pass stark inverkan prisutvecklingen inom skogssektorn har på markens kursutveckling i dollar.

När landet nu igen står på randen av enlågkonjunktur,skulle givetvis en kombination av stram finanspolitik och höga räntor vara rena giftet för ekonomin. Detta inser också våra ekonomisk-politiska beslutsfattare. Detta är också orsaken till den avoga inställningen till ERM anknytningen, som man har gett uttryck för speciellt i Finlands Bank.

ANGoOsiRNANA

För en utomstående verkar det klart att marken inte i dagens läge borde knytas till ERM. I värsta fall kunde ju en anknytning med efterföljande spekulation och höga räntor stärka opinionen mor ett EMU-mexdlemskap i Finland såväl bland allmänheten som bland beslutsfattare. Ett uppfyllande av det formella kriteriet skulle alltså kunna ha motsatt effekt till den avsedda: ERM-anknytningen skulle kunna försvåra EMU-medlemskapet.

Mot detta verkar det ofattbart att EUtjänstemän och centrala europeiska politiker verkar stå fast vid kravet på att marken måste knytas till ERM. Man verkar vilja tolka Maastricht-avtalet bokstavligt. Samtidigt glömmer man emellertid själva andemeningeniMaastrichtfördragets valutakurspolitiska konvergenskrav.Detta skulle ju i praktiken garantera att valutorna i de länder, som skall godkännas som medlemmar i valutaunionen, under en tvåårsperiod för inträdet skulle vara stabila. Idag kan väl ingen säga att den finska marken skulle ha uppvisat någonsomhelst instabilitet i form av devalveringsrisk under de senaste åren; marken har ju förstärkts med ett tiotal procent. Det formella kravet på medlemskap i valutakursmekanismen verkar därför överdrivet.

I detta läge borde alltså de politiska krafterna koncentreras på att övertyga EU-byråkrater och-politiker om det orimliga iatt knyta marken — och varför inte också kronan — till ERM. &

FORUM NR 3/96