Bergman skeptisk

Taggar: Personer: Göran Bergman Teman: strålning

Foto: Kaius Artima

Bergman skeptis ww” Professor Göran Bergman, Universitetets Zoologiska Museum, ställer sig tvivlande till teorin om Gstrålningen som förklaring till flyltfåglarnas säkra navigation — Så länge ingen fysiker har lyckats påvisa och åtminstone på något sätt beskriva en sådan energiform, måste man ställa sig ytterst skeptisk till saken, säger han. — Dessutom kan man ju genast säga, att tom om man på ett naturvetenskapligt sett objektivt sätt skulle kunna påvisa en sådan energiform, är det inte på något sätt bevisat, att flyttfåglars orientering skulle ha någonting med denna energiform att göra. Jag tror inte att professor Keltikangas och överste Koivula medvetet framför oriktiga påståenden. De utgår från att det kan finnas ännu oförklarade företeelser, tex den hypotetiska Gstrålningen. De tolkar sedan olika mer eller mindre klara fakta utgående från sådana hypoteser.

G-strålningen hör enligt professor Bergman hemma i samma kategori

FORUM 18/7 som telemetri och telepati, i fråga om vilka man rimligtvis bör kunna säga att de för en biolog förefaller obekräftade eller ytterst osäkert grundade.

— Sådana företeelser skulle förutsätta att det existerar en annan kategori fysikaliska företeelser än de som man i detta nu kan mäta, bestämma och förklara. Om professor Keltikangas och överste Koivula — eller överhuvudtaget någon forskare eller forskargrupp i vårt land eller annanstans — lyckas framlägga ovedersägliga bevis för tex G-strålningens existens och betydelse, så är jag givetvis beredd att böja mig för fakta. Men till dess intar jag en skeptisk hållning.

Beträffande flyttfåglarnas orientering framhåller professor Bergman att man redan nu kan förklara det mesta.

— Fåglarna kan medfött hålla kurs utgående från det jordmagnetiska kraftfältets riktning. En utgående från magnetfältsorienteringe eller genom tradition inlärd förmåga att orientera efter sol eller stjärnhimmel, varvid i orienteringen också inbyggs kompensation för jordrotationens inverkan på himlakropparnas skenbara läge, ett ytterst fast tidssinne och ett utomordentligt minne för landskapet och för himlakropparnas skenbara läge i relation till fågelns fasta dygnsrytm, är de grundstenar som flyttfåglarnas orientering bygger på. Med beaktande av de enorma framsteg flyttfågelforskningen gjort de senaste decennierna förealler det sökt att nu ty sig till andra förklaringsgrunder än de principer man redan nu har ett gott grepp om.

— Med växande kännedom om åglarnas centrala nervsystem, deras sinnesorgans kapacitet och olika miljöfaktorer av skiftande, men i princip redan kända typer, kommer man säkerligen i framtiden att kunna förklara de punkter i fåglarnas orienteringsförmåga, som ännu förefaller dunkla, säger professor Bergman.

17