Bergsrådsnostalgi - en nödvändighet 1981?
av Mole Forum 1981-08, sida 19-20, 06.05.1981
Bergsrådsnostalgi en nödvändighet 1981 e Några minnesbilder av de ”gamla patronerna” framkallar på nytt chefredaktör Jyrki Haikonens inlägg i Uusi Suomi för något är sedan då han i konjunkturnedgångens depression tog sig för att fråga efter de patroner som yfte Finland till välstånd efter krigets misär. Var är patronerna nu, frågade Haikonen.
Med den frägan ringande i öronen och den personliga undran om det längre iinns några goda ”patroner” i vårt lands industri är det kanske tillåtet att anlägga nägra reflexioner kring ett tema som man absolut inte borde få vifta undan.
Det fanns hos oss en kategori arbetande företagsledare på högsta nivå som med brinnande vilja, hårdhet och personligt mod förenat med en förvånande intuition för vad som var riktigt. gjorde Finland till ett industriland på kort tid. Som tillvunn sig respekt hos den gamla kontrahenten i öst och som röjde sig fram på ett nästan lika effektivt sätt också på marknaderna I väst.
De talade språk — många av dem bland annat ryska, tyska och franska för att nu inte tala om svenska och engelska -— och var Du med själva produktionen.
De var företagsdemokratiska i den meningen att det konstruktiva arbetet för dem var det som alltid kom främst, besluten alltid före blotta diskussionen och som hade ett hjärta i bröstet där sällan det yttre skalet var kritstrecksrandigt. Snarare ganska opressat.
Jäktade direktörer
Idag föreställer vi oss att en företagsledare av klass är den jäktade person som aldrig har tid att ta kontakt med sin personal ”Tör han har så mycket annat”, som ständigt reser. som kongressar och resonerar, yttrar genceraliteter och politi FORUM 38/8 ÖöK…. MED BEAKTANDE AV KONJUNLTORERNAÅ….. ET
BELYSANDE PM. KANSKE, FÖRBEREDANDE MARK NADSUNDERSÖKNING, EN
KomMaTÉ KURDE MAN VÅL TÄNKA 616… > s (vänd 1 serar och som döljer sin faktiska arbetsinsats bakom sin myndiga sekreterares telefonsvar: ”han är tyvärr inte här”.
Utan att vilja bli orättvist kristisk mot dagens företagsledning tycker man nog att det kunde vara bra att ställa en del ”realfrågor” mot bakgrunden av patronernas tid. Vore det möjligt an få höra: jo”, “nej”. “så gör vi” - istället för att efter en veckas audiensbegäran få höra: ”ett under omständigheterna alternativ. men det ävs ytterligare utredningar av alla på saken imverkande omständigheter och ett skriftligt PM som först genomläses ” Finland kan aldri sig nog av Sverige. På området för företagsledning trodde vi ge all det svenska agerandet. som i sin modernaste form närmast föreföll oss som ett spel i semantik och team-work med medbestämmande. skulle leda ull den effektiväste ledningsinsatsen.
Nu befinner sig Sverige i bukvatten. profilerna är Wallenberg, Wall, Werthén… och dem kan man med fog likna 1 a bergsråd. Ibland tycks det som om svensk företagsledning i gemen skulle vara mer eller mindre lamslagen uv famlande politiker och stridande kollektiv. Ja. och av ett kanslispråk som gör att det är svårt att längre bli förstådd på svenska.
Då gär tanken tillbaka till putronerna igen. Till det klart utrycka och den respekt som kommer av att man klart förstår varandra. Bokverket ”Moskovitsit” innehäller ett antal patronepisoder där vid ett ullfälle bergsrådet på förhandtingsresa I Moskva Klärt för sina ska värdar låter förstå att kapitalister 2 na i sällskapet nog vet att uppföra sig. men aut den medhavda kommunisten måste ursäktas, för att han saknar olkvett nog att ta av sig rocken på restaurangen.
I den atmosfären blir man antingen ovänner eller får förstärkt respekt för var parterna står. Vilken prestation. men i det äger ver nog också parterna att ett lagt kort ligger klart synligt.
Flirt med pressen
En hyllning till våra industriella patroner blir särskilt angelägen i vår ”kritstrecksud” där man ibland skräms av misstanken att själva saken bakom fasaden inte alls är lika viktig som skenet. Je moderna företagsledarnas firt med pressen ligger väldigt mycket på en nivå där man vill bh känd som en ”mukava mies-trevlig karl”. informell. duande. generös vid lunehbordet och en hejare i svepande affärer och generaliteter. Man diskuterar gärna i förtroende hur landet egentligen borde skötas. Inte alls lika mycket hur det egna företaget skulle kunna flås att ge minst IS procent avkastning på det arbetande kapitalet.
Den gamla patronen gjorde inte sä, han flirtade inte alls med pressen. Skenet var inte alls viktigt genom att det var bekant var bergsradet stod. i och med att han drev sin industri.
Den opolerade fasaden var eu uttryck för avsaknad av behovet alt ersätta industrijurgong med seminariesemanuk från ”företagsledarkonferensen [| Sehweiz”. Varför börja bevisa med ord att man presterat nagot när industrin stod som levande bevis på saken runt arbetsrummet — på alla sidor. Inte så ac huvudkontoret i separat. centralt beläge byggnad med inredning av arkitektsnitt, placerats i renare miljö. utan så att vägen till chefens rum gick nära industrisalen där doften av produktionen mötte en redan i portgången.
Ja. var blev de gamla patronerna? Inte blev det väl bara så ati de blev stående halvvägs över den brygga till öppen företagsdemokrati där kritstrecksgängen reser barrikader på bägge sidor bakom . klyschor och rädsla för alltför nära kontakt. Nära kontakt innebär nämligen också att människan i industrin upphör alt vara ett nummer. Personalstyrkan 100 blir plötsligt inte alls 100 utan Nieminen. Mattinen, Sundberg….. vilket är något helt annat tex vid sysse ningsvårigheter och permilteringar.
Opressad eller välklädd?
Ar det symptomatiskt för vår tid att Kauppalehti t ex publicerar en artikel om de bäst klädda männen i näringsliver? Mannen med de blankaste skorna har säkert aldrig trampat golvet i ett gjuteri Åtminstone inte med de skor han bär när han förbättrar skötseln av Finland.
Vad skulle man inte av för ett ”opressut” bergsråd med keps och och järnvilja som inte ger spaltmeter men gjuteriarbetare jobb.
Tänk om vi ännu kunde lära av bergsråden. kanske någon tidning kunde intervjua råden -— inte så att artiklarna skrivs av någon annan — utan så att patronerna själva säger vad de tror oc änner.
Är det någon latent konkurrensfördel i detta? Man kun påstå att vi har begåvats med ganska så många industrialister på denna nivå i förhållande till landets itenhet. Varför inte ta ut det mesta av dem medan de ännu finns kvar. Någon ny sådan generation lär det vara svårt att få till stånd för på en punkt har bergsråden felat: Deras unika styrka har krossat den närmaste återväxten — et kanske inte ovanligt organisatoriskt problem. Ingen naturlig återväxt under dominant långchef. Kanske den skadan kunde repareras nu -— med ”jo” och ”nej” teknik i stället för bara utländska seminarier ytterligar ser direkt dessa v företagets osi föråtsättning fö fattning kunskaper i engelska. Borde han inte nu sköta jobbet-på fabriken vara
Tror
FÖRUM 8/81