Betalterminalen för alla

av Bo Ingves Forum 2013-11, sida 12-13, 28.11.2013

Taggar: Personer: Jacob de Geer

ENKELT. Mera än det här behöver inte småföretagaren för att kunna ta betalt av med kort - iZettles betalterminal och en smarttelefon, säger Jacob de Geer.

Betalterminalen för alla

Hemlösa försäljare av Situation Sthlm i Sverige gör det. Röda Korsets insamlare i Finland gör det. Tar betalt med kortterminal.

BO INGVES TEXT OCH BILD

Det kanske låter som en saga men är i allra högsta grad verklighet med svenska iZettles mobila betalterminal.

”Den första versionen kom ut augusti 2011 i Sverige och efterfrågan överträffade alla förväntningar. Tack var de sociala medierna dröjde det inte länge innan förfrågningar började ramla in från länder som Brasilien och Mexiko”, berättar företagets vd och grundare, Jacob de Geer.

Han gästade Slush i Helsingfors i novernber för att diskutera nya möjligheter kring iZettle med finländska innovatörer, inte för

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK MR 112012

KORTBETALNING, Diana Moldavski från det ryska spelföretaget Zeptolab, känt genom bland annat succén Cut the Rope, donerar till Röda Korset medsitt kreditkort under Slush.

att intressera riskkapitalister.

”Tunga namn som Master Card, Banco Santander och SEB har investerat i bolaget. Vi har samlat ihop 40 miljoner euro och har inget akut finanseringsbehov?

Efter examen från HandelshögskolaniStockholm 1999 trodde de Geer att bankvärlden var hans framtid.

”Men fyra månader räckte. I stället var jag med om att grunda webbmarknadsföringsbolaget Tradedoubler” skrattar han.

Det visade sig blienlyckospark för de Geer som sålde sitt innehav 2007 och blev entre prenör på både heltid och övertid.

”I finanskrisens efterdyningar 2010 lovade jag min hustru att aldrig mer grunda ett företag utan att istället ta ett riktigt jobb. Familjen hade växt och tanken var att jag borde ha mera tid att vara hemma?”

Men hustrun är ensamföretagare och säljer sina produkter bland annat på mässor. Det tog inte länge innan hon kom hem från en mässa och sade att många affärer gick näsan förbi för att hon inte hade en kortautomat.

”Då fick jag först en heureka-upplevelse och sedan hennes nådiga tillstånd att utveck1a en mobil betalterrminal somm lärnpar sig för vilken småföretagare som helst”

Det slutade med att han tillsammans med en annan entreprenör, Magnus Nilsson, grundade iZettle 2010 och lanserade den första versionen i augusti året därpå.

”I Europa finns det 20 miljoner småföretagare, caféägare, frisörer och dylika, som saknar betalterminal. Det fanns med andra ord en väldig marknad men inga produkter i stil med betalterminalen Square i USA, som dock inte lämpar sig för Europa”, säger de Geere.

Då iZettle lanserades var många skeptiska gällande datasäkerheten och spådde inte den heller i övrigt någon framgång.

“Men apparaten fyller alla de rigorösa krav som ställs på betalterminaler och kan till exempel inte öppnas utan att mikroprocessorerna går sönder de Geer påpekar också att telefonen, datorn eller pekdatorn endast fungerar som modem.

”All processering sker inne i terminalen”

Den enda kostnaden för iZettle är ungefär 60 euro för själva terminalen och sedan 2,5 procent av transaktionerna.

”Det finns inga tvåårskontrakt och vare sig månads- eller andra avgifter som gäller normala betalterminaler”

Små offline-företag, alltså företag som inte kontinuerligt är uppkopplade mot en bank, ägs och drivs vanligtvis av en person.

Det som iZettle nu arbetar på är att utveckla ytterligare sätt för kunderna att utnyttja terminalens kapacitet.

”Den kan till exempel ersätta stamkundskorten som stämplas. När samma kund betalar sin fernte pizza vet terminalen det och debiterar ingenting för köpet”, säger de Geer.

Samtidigt hjälper iZettle företagarna att effektivisera sin verksamhet genom att de får verktyg för att kunna analysera till exempel kundantal, snittrransaktionernas belopp och hur många återvändande kunder de har.

”De får alltså redskap att utvidga sin verksamhet och kan kanske därmed börja anställa personal och i nästa skede råda bot på den europeiska fimanskrisen”

Talvivaara behöver mirakel

JANNE SALONEN TEXT Gruvbolaget Talvivaara närmar sig ödestimmen. Kassan sinar, och förluster på 2,5 miljoner euro varje vecka har tvingat företaget att stoppa metallfabriken i en månad och malmproduktionen vid gruvan i Sotkamo iett halvår.

Sedan starten 2008 har Talvivaara gjort förlust vartenda år, förutom 2010. För att vara saneringsdugligt och undvika konkurs måste bolaget trolla fram en kredit på 40 miljoner euro menm förhandlingarna har strandat. En bankrutt skulle innebära ett hårt bakslag för krisdrabbade Sotkamo och Kajanaland.

Centerns Mauri Pekkarinen betonar att skuldsanering är att föredra framom konkurs, trots att bägge alternativen innebär en saltad nota för skattebetalarna.

Esbo tingsrätt fäller avgörandet huruvida Talvivaara lyckas presentera en trovärdig plan för att på sikt återbetala sina skulder och vända det negativa kassaflödet.

Då bolaget avbrutit produktionen har intäkternastrypts. Talvivaara har endast lite egendom som kan realiseras vid konkurs.

Vd Pekka Perä hävdar att bolaget är friskt, att svackan är ”tillfällig” och skyller på det låga globala nickelpriset.

Talvivaara har nästan helt bränt de 261 miljoner euro man tog i en nyemission i våras, till

PÅ GUNGFLY. Marken gungar bokstavligen under de här bjässarna i Talvivaara.

stor del från statliga investeringsbolaget Solidum.

Trots att Talvivaara sitter på en av de största kända nickelmalmfyndigheterna i Europa har bolaget drabbats av låga produktionsvolymer och ett dämpat nickelpris.

Nickelpriset klättrade över 50 000 dollar perton då råvaruboomen var som hetast 2007.

Sedermera har priset en längre tid legat kring 15 000 dollar. Därmed vacklar Talvivaaras affärsplan och lönsamhet.

Det är inte uteslutet att något utländskt gruvbolag vore intresserat av att förvärva ett skuldsanerat Talvivaara, helt eller delvis. En numera någorlunda fungerande biourlakningsprocess kan vara intressant.

Det finns mycket kunnande i Talvivaara, och bolaget har varit banbrytande för att förverkliga processen iindustriell skala. Dock tvingas bolaget göra av med personal för att bromsa sin skuldsättning.

Om Talvivaara går i konkurs tvingas staten till betydande miljöåtgärder. Konkursboet som fortsätter att driva bolaget behöver pengar för att successivt avveckla produktionen. Biourlakningsprocessen, som baserar sig på bakterier som omvandlar sulfid till sulfat och löser metallerna, tar lång tid att köra ned.

Talvivaara har öppnat en Pandoras ask. Det enda som finns kvar på bottnen är hoppet.

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 71 z013 | 13 |