Bind ledarlöner till resultat!

av Ragnhild Artimo Forum 1986-13, sida 06-07, 11.09.1986

Taggar: Personer: Bengt Holmström Teman: ekonomi

Bengt Holmström, Yale:

Bind ledarlöner till resultat!

Det räcker inte med makt och ära (eller handlingsfrihet och positiv feedback). Det går inte att dra den gamla, goda materialismen vid näsan: ekonomiska incentiv är en mäktig drivkraft då det gäller effektivitet och resultat.

— Det är dags att se de ekonomiska realiteterna i vitögat och ge marknadskrafterna mera spelrum, hävdar Yale-professorn Bengt Holmström. — Ekonomiskt engagemang producerar effektivitet.

anagementmediciner kommer och M går. Varje ny frälsningslära ter si effektivare och mera saliggörande än den föregående. Men det är inte formlerna, utan förändringsdynamiken som ger utslag — Detta illustreras av de erfarenheter av förändrade belysningsförhållanden företaget Hawthorne inregistrerade: undersökningar indikerade klart att starkare belysning ökade arbetseffektiviteten. Med då man någon tid efter installation av starkare belysning på nytt sänkte ljusnivån, hade också detta oväntat en effektivitetshöjande verkan. Slutsatsen var att varje yttre förändring i sig innebär stimulans och höjer ar betseffektiviteten. Paralleller kan dras till nya managementteorier: det är förändringen snarare än dess innehåll som får saker att börja hända. Konklusionen är att det föreligger ett ständigt behov av ”nya idéer” då “effekten” av dem rätt snart nöts ut.

Bengt Holmström ställer sig kritisk till floran av manageriella patentläror, för att dessa i regel inte är förankrade i den ekonomiska dynamik som styr individer, oragnisationer, samhällen.

— Det är pengar i sista hand, inte psykologi, som dirigerar skeendena och utvecklingen, säger han.

Managerial Capitalism

I USA, där professor Holmström med undantag av kortare gästspel verkat sedan 1974, är ett av de korporativa feromenen Managerial Capitalism.

Med en förenklad definition betyder detta ”företagsledarbestämmande” utan ”företagsledarägande”: då aktieposterna är små är ägarintresset och ägarinsynen i företaget obetydlig, och beslutsfattandet också | stora finansiella frågor som investeringar etc koncentreras till VD. Om VD inte själv genom aktieinnehav eller optioner har ett personligt ekonomiskt engagemang i företaget, finns rmöjligheten att företaget blir illa — kanske oansvarigt — skött. I praktiken ha — Att binda lönen till resultatet är ett eftektivt redskap incentivstyrning, säger professor Bengt Holmström. — Den som har egna pengar i blöt — existerande eller emotsedda — har ett konkret motiv att göra jobbet bra.

denna manageriella kapitalism medfört talrika take-overs av företag som lidit av inre förfall.

— För att motverka nackdelarna med bristfälligt ägarengagemang och bristande ägarkontroll har en strävan varit att involvera VD som ägare — och därmed ekonomisk intressent i det företag han lecer.

Ekonomiska incenti idén har varit att optimera företagsledarens insatser genom starkt ekonomiskt engagemang, främst i olika former av delägarskap i företaget: aktier och optioner, vilkas värde lerfaldigt kan överstiga årslönen.

— VD kan erbjudas möjligheten att exempelvis teckna en viss kvot aktier i föreaget varje år till priset 10 dollar per aktie fram till 1990. Om aktiens kurs under denna id går upp till låt oss säga 30 dollar, vinner han 20 dollar på varie aktie hans option omattar, varför det inte bara är en ambitionssak för honom att leda företaget till framgångar, utan i högsta grad en privatekonomisk fråga.

Att binda betalningen till resultatet är ett effektivt redskap i incentivstyrning — och på ledarnivå den dominerande modellen i USA.

— ÄÅtt ha egna pengar i blöt — existerande eller emotsedda — är en mäktig och konkret motivationsfaktor att göra jobbet bra, säger Holmström.

Han konkretiserar incentivens betydelse med ett exempel ur finländsk handelsflora — SOK och Kesko opererar | liknande förhållanden och borde ha samma möjligheter till framgångsrik verksamhet — men skillnaderna i resultaten har varit iögonenfallande. Orsaken är synbarligen att Keskohandelsmännen i det närmaste är privatföretagare, medan SOK-handlarnas personliga insatser I den egna verksamheten har varit nästan obefintliga och resultatansvaret minimalt — konkursfärdiga butiker har stötts på bekostnad av välskötta. Här hjälper varken företagskulturprogram eller strategisk planering — endast en organisationsändring som tacklar SOK-handlarnas incentiv.

Pengar och bestämmanderätt

Bengt Holmström ser en riskabel utveckling i företagsdemokrati och ökat medbestämmande: pengar och beslutanderätt bör gå hand i hand.

Utan ägarengagemang blir förvaltandet av och ansvaret för kapitalet — både de materiella och de personella resurserna — ineffektivt och diffust.

— Det är en svaghet med månadsavlönade företagsledare. Och en principiell svaghet med aktiebolagsformen: då ägandet splittras på alltför små=oengagerande poster, blir ägarnas intresse för bolaget la 13/1986 PORUN mare och kontrollen över hur bolaget och dess resurser sköts bristfällig. Ett sätt att kompensera bristfällig kontroll från ägarhåll är att se till att företagsledaren har personligt ekonomiskt intresse av att sköta bolaget väl.

Take-overs ”sunt hot”

Bankerna är inte de näringslivets busar som man i Finland på en del håll gjort gällande. De har spelat en central roll i företagens liv då det gäller förvaltandet av kapitalet.

— I USA kan man nu starkt skönja en utveckling liknande den som redan länge funnits i Norden. Trenden går mot mera koncentrerat ägande, och utomstående styrning av kapitalet. I synnerhet investmentbolagen, som har större sakkunskap än företagen då det gäller placeringar och investeringar, spelar en allt större roll i kapitalstyrningen. Företagsledarna förfaller gärna till inperietänkande — diversifiering och växande på bekostnad av lönsamhet och effektivitet. Det är ett slags maktsjuka, och mycket farligt för företagets ekonomiska hälsa. Företagsledarna borde hindras att hänge sig åt sådana utsvävningar, och effektiv monitoring utförd av investmentbolag är en metod. Jag talar nu om USA; i Finland förekommer dessa problem knappast — pga den aktiva roll bankerna här har spela — Här förefaller reaktionen mot takeOvers också rätt stark. Det är, anser jag, en felbedömning. I USA fungerar hotet om take-overs som incentiv för att sköta företagen effektivt, och man uppfattar take-overs som räddning av misskötta företag — inte som röveri. Å andra sidan är behovet av take-overs knappast ännu så starkt i Finland, genom att bankerna ofta ”går emellan”.

Naturligt urval

Bengt Holmström anser att färre, inte fler reglementeringar är en förutsättning för ekonomisk tillväxt; välfärd skapas inte genom inskränkningar -— men de kan effektivt bromsas därmed.

— På den finländska ekonomiska arenan är det viktigt att investeringsfonderna utvecklas. Och att de garanteras de bestämmanderättigheter som bör gå hand i hand med aktieägande. Genom att säkra investeringsfonderna verksamhetsmöjligheter skapas sund konkurrens med bankerna.

Holmström konstaterar, att konkurrens filtrerar ut svaga företag — något som i längden gagnar alla parter.

— En sådan ”företagsdarwinism”, där de bäst rustade överlever, gallrar ut organisationsformer som är ineffektiva -— och sådana företag som är illa skötta. Ett sådant ”naturligt urval” är också ägnat att minimera mastodontprojekt som initierats av prestigeskäl snarare än ekonomiska realiteter, och

FORUN 13/198 framtvingar också större noggrannhet och bättre faktaunderlag i planering och budgetering.

Statens status

För att marknadskrafterna skall fungera och generera det välstånd som såväl individer som företagen och samhället eftersträvar, är det nödvändigt att de ges spelrum.

— | nästan alla västländer kan man idag notera en strävan bort från offentligt förmyndarskap. Tron på statens möjligheter att dirigera nationalekonomin mot jämn och kontinuerlig tillväxt har naggats i kanterna de senaste femton åren. Gamla lagbundenheter, tex gällande ekvationen inflation/ arbetslöshet, har visat sig ohållbara, och detsamma gäller konjunkturpolitikens beprövade recept. Myten om staten som bättre förståsigpåare på företagsverksamhet än företagen själva har raserats. Staten konkurrerar med ingen, och opererar därför utan objektiva resultatmätare. Den statliga byråkratin saknar ofta både incentiv för oc insikter om vad som är ekonomiskt ändamålsenligt.

— Statens centrala uppgift bör enligt min mening vara att skapa förutsättningar för fri konkurrens och erbjuda fungerande organisatoriska modeller -—— då man nu håller på att avstå från att sköta de ekonomiska ”symptomen” och går in för att höja den ekonomiska grundkonditionen med konkurrensens medel.

Bengt Holmström konstaterar att stämpelskatten idag är helt föråldrad | kapitaltransaktioner — Stämpelskatten förhindrar effektiv hedging på aktiemarknaden, något som i tider av osäkerhet är livsviktigt för minimerandet av risker. Också vid omstrukturering av företagsägande är stämpelskatten en absurditet. Ett färskt exempel är Valmet och Wärtsilä, i vilkas fall dock de rätta slutsatserna drogs, men genom en undantagslag. Hellre än sådana undantag borde befriande från stämpelskatt bli allmän regel.

Ragnhild Artimo 9