Biogas: blir det någonting?
av Reinhold Enqvist Forum 1984-04, sida 27, 29.02.1984
Biogas:
IH Den frågan har jag fått många gånger, och jag har givit många olika svar. Det beror ju på vad som av ses. Om man väntar sig att det skall bli en allmän energiform inom lantbruket är svaret nej. Däremot är det mycket troligt att biogastekniken, eller anaerobitekniken som den heter på finare språk, blir en viktig del av den moderna vattenreningstekniken. Såsom slambehandlingsmetod har den redan i flere årtionden haft sin givna position. Åtminstone utomlands där man ställer större krav än här.
När jag för nästan prick tio år sedan i hobby-form började syssla med anaerobiteknik sade jag ofta, att tio år är ingen tid då det gäller att introducera en ny teknik. Innerst inne trodde jag väl ändå inte att jag skulle bli mer än sannspådd. Ett flertal, kanske närmare tusen, försöksreaktorer har byggts enbart i Europa, men något stort genombrott har inte ännu skett.
Under de senaste åren har man även ägnat sig åt grundforskning vilket har varit mycket nyttigt. Nu först har man börjat förstå sig på berörda bakteriers själsliv, och därmed kunnat förklara varför så många provreaktorer råkat i svårigheter. Det har i sin tur lett till att man på nytt börjat satsa på stora projekt. Man har börjat skräddarsy processer och reaktorer beroende på vilket avvatten eller avfall som skall behandlas. På processvalet inverkar även målsättningen. Är man ute efter energi, mindre BOD-belastning, patogenfritt slam osv.? Vi ser här en intressant tekniksegmentering som ger plats för många nya uppfinningar.
Utvecklingsarbetet har inriktats främst på att få fram reaktorer med kort uppehållstid. Detta för att få rimlig, eller i bästa fall bra, ekonomi i det hela. Man har även breddat råvaruhusen. Generellt kan man säga att allt som ruttnar och luktar illa, eller förorsakar BOD-belastring, duger som substrat. Bakterierna måste bara få en lång tid på sig att vänja sig vid maten. Idag kör vi till soptipparna stora mängder avfall från livsmedelsindustrin, livsmedelsaffärer, hushåll och storkök vilket egentligen borde föras direkt till en biogasanläggning.
— hlir det någonting?
Detta torde åtminstone ligga i skattebeta larnas intresse.
Vilka är då orsakerna till att det tar så lång tid att introducera en ny teknik som anaerobitekniken? Ett generellt svar kan inte ges, men det går att peka på vissa feaktoter som inverkar.
— Det är fråga om ett helt nytt område, en kombination av bioteknik och energiteknik, vilket inte löser ett enkelt definierbart problem. (Det hör inte heller naturligt till någon myndighets eller fi nansiärs ansvarsområde. — Konsulter är i allmänhet rätt konservativa och föreslår inte en teknisk lösning förrän den visat sig fungera säkert i praktiken.
— Många misslyckanden med felbyggda reaktorer eller processer har inverkat menligt på teknikens allmänna renomé, Detta som en följd av att det är relativt enkelt för en ”amatör” att bygga en anläggning som fungerar behjälpligt.
— Flere reaktorer speciellt inom lantbruket har uppvisat dålig ekonomi då de ursprungligen dimensionerats after tillbudsstående gödselmängd och inte enligt det energibehov gården har.
— Energipolitiken är i de flesta länder något flackande, varför det som ser lönsamt ut idag kanske inte är det i morgon.
Ovan relaterade uppbromsande faktorer verkar olika inom anaerobiteknikens olika områden. Trots allt är det dock uppenbart att utvecklingen går framåt och att nya applikationer ser dagens ljus. Vilka är då de områden där man kan vänta sig att biogastekniken blir allmän?
För vårt land är givetvis skogsindustrins avfall och avvatten av stort intresse. Ligning är tyvärr praktiskt taget omöjligt att bryta ner anaerobt och nedbrytningen av cellulosa går mycket lånsamt. Därför är cellulosahaltiga avfall ointressanta om inte någon ny snabbare metod utvecklas. I så fall har vi stora mängder råvara tillgängliga i form av de cellulosabankar som ligger i sjöarna och havet utanför gamla skogs Diplomingenjör Reinhold Enqvist har hand om utvecklingsfrågor vid
A Ahlström O industrier. I cellulosa- och pappersfabrikerna förekommer dock även avfallsvatten med lösta ämnen och dylika har redan med framgång renats anaerobt.
Inom jordbruk med stora djurbesättningar i stall blir biogasen säkert rätt allmän. En förutsättning är dock att jordbruket eller grannskapet har ett åretrunt energibehov för att investeringen skall bli lönsam. Detta kan åstadkommas genom ”säsongbetonad” energikrävande verksamhet, t.ex. keramikbränning.
Slambehandlingen och avfallshanteringen i mindre tätorter kommer att effektiveras och kanske till och med att göras lönsam med nya lösningar som involverar snabba biogasreaktorer. Detta i all synnerhet om man organisatoriskt lyckas kombinera slam med avfall från t.ex. en lokel livsmedelsindustri. Biogaen kan sedan driva ett fjärrvärmeverk.
Sorterade hushållsavfall kan tillföras ett biogasverk i stället för att köras ut på soptippen. Lovande försök pågår på flere håll i världen, bl.a. i Sverige
Biogas kan med fördel användes som bränsle för grundbelastningen i ett fjärrvärmeverk, t.ex. via en värmepump. Ett annat sätt att utnyttja gasen är som bränsle för sopbilar vilka ofta besöker en sopstation med biogasanläggning.
Optimal drift av en biogasanläggning kräver specialkunskaper. Detta medför att risktagningen för många intresserade kan bli så hög att de inte vågar satsa på biogas. Därför tror jag det vore bra om t.ex. de stora energibolagen i samarbete med kommunerna skulle tillägna sig tekniken och där det är möjligt äga och driva anläggningar och sälja energin. På så sätt skulle man åstadkomma erforderlig specialisering och optimering.
Biogasen kommer alltså, men i olika miljöer och via olika tekniska lösningar. Men vem är profet i eget land? Som bäst förhandlas om licenstillverkning av i Finland utvecklad teknik i länder där suget är större. O Reinhold Enqvis 4/84 . FRUN
Synvinkel 27