Blir dethär centrum för världens pälshandel?

av Henrik Sonck Forum 1981-13, sida 12-13, 09.09.1981

Taggar: Teman: pälshandel

Turkistuottajat Oy:s kontor samt sorteringsoch lagerutrymmen — Finnish Fur Center — ligger i Varistorna strax utanför Helsingfors. Inom kort inleds arbetet på en tillbyggna med tanke på de framtida auktionerna. Det blir en amfiteaterformad auktionssal oc en restaurang för 500 gäster. Då allt är klart finns ingenting som i ändamålsenlighet kan konkurrera med anläggningen.

Blir Finland centrum för världens pälshandel? Mycket talar för att tyngdpunkten kommer att förskjutas från Köpenhamn hit inom några år. Finland har vuxit till världens största exportör av farmpälsdjur, auktionsavtalet med danskarna har sagts upp och toppmoderna försäljningsut rymmen uppför terstår att få med utländska köpare, me också säljare, för att göra bilden fullständig. Det skall g med aktiv marknadsföring.

e Nu är det förstås inget självändamål för det finländska auktionsföretaget Turkistuottajat Oy — Finnish Fur Sales Co Ltd att bli störst. Inte heller var det någon ”krigsförklaring” mot danskarna då de finländska branschorganisationerna nyligen beslöt säga upp det 18 år gamla avtalet med auktionshuset i Köpenhamn.

Samarbetet fortsätter, det försäkrar båda parter.

Finland producerar i år 4 miljoner minkskinn och 2 miljoner rävskinn, och dessutom en betydande mängd finnsjubb och iller. Vi har 20 procent av världens minkproduktion och över 60 procent av farmrävsproduktionen. 99 procent säljs till utlandet och exportintäkterna överstiger en miljard mark.

— Varför skulle vi inte mot den bakgrunden hålla våra auktioner själva, undrar Turkistuottajat Oy:s verkställande direktör Juhani Moisander.

Många av de internationella uppköparproffsen har faktiskt ställt finlän 1 darna samma fråga på senare år. Och danskarna har förståelse för beslutet, även om de naturligtvis inte är glada.

Situationen var en helt annan när vår försäljningsverksamhet flyttades från Helsingfors till Köpenhamn år 1963. Då var vår skinnproduktion här i landet 650 000 minkar och 2 000 rävar.

Moisander framhåller att Finland har flera fördelar av att hålla sina auktioner i hemlandet. Det blir värdefulla flygfrakter för Finnair, hotellbranschen får ett tillskott på minst 300 gäster till 4—5 auktioner under säsongen från december till maj.

Det dansk-finländska avtalet löper som normalt ännu ett par år, så att den första fullständiga finländska auktionen hålls i Vanda i december 1983.

— Vi tjuvstartade med en rävauktion redan vid säsongöppningen i december i fjol, och liknande försäljningstillfällen hålls också i år och nästa år, säger Moisander.

Auktionen i fjol förrättades i Finlan världens pälshande diahuset. Före det hade uppköparna fått bekanta sig med skinnen ute i det moderna Fur Center i Vanda.

Fur Center-komplexet omfattar 30 000 m? på en sex hektars tomt. Byggnaderna är uppförda åren 1977—80 och uppfyller de mest kräsna krav på teknik och säkerhet. Lagrens ventilation och luftfuktighet kontrolleras med hjälp av dator, likaså inbrotts- och brandvarningssystemen.

Som bäst förbereds en tillbyggnad som inrymmer auktionssal för 400 köpare och en restaurang med plats för 500 personer. Ritningarna är klara och en byggnadskommitté har redan tillsatts för att handha koordineringen av bygget.

Projektet har preliminärt beräknats kosta omkring 20 Mmk. Turkistuottajat förhandlar om att försöka få staten med om finansieringen så långt som möjligt.

Då auktionslokaliteterna står klara har Finland världens tidsenligaste pälscentral.

— Ingen annanstans har man en

FORUM 13/81

Under försäljningssäsongen från december till maj fylls lagret med skinn av blåräv, mink, iller och finnsjubb. Dessutom säljs en del vilddjursskinn, t ex mård och grävling.

Turkistuottajats personal på ca 80 hinner under den hektiska säsongen inte med hela sorteringsarbetet. Ett par hundra personer anställs som tillfällig personal.

specialbyggd auktionssal i direkt anslutning till lager- och utställningslokaler. Vi har haft god tid på oss att lära av svagheterna på andra håll, konstaterar Moisander.

I argumenten mot en återflyttning till Finland har det bl a hävdats att det skulle vara svårt att få hit de internationella uppköparna eftersom vi är så avsides och Köpenhamn redan är så etablerat som pälshandelscentrum.

Stort sortiment

Direktör Moisander är inte orolig.

— Var skall de få tagit ex blåräv om de inte kommer till oss? Vi har så många skinnslag att alla köpare helt enkelt måste vara med här. Finland kan faktiskt bli världens ledande pälscentrum, säger Moisander.

Det förutsätter dock att vi lyckas locka hit utländska köpare, och det går man in

FORUM 13/8 för med aktiv marknadsföring.

Det är en stor utmaning för Turkistuottajat som samtidigt ger möjligheter till försäljning av utländska skinn. Moisander räknar också med att få med skinn från andra länder i framtiden.

Då Finland på 50- och början av 60-talet höll egna internationella auktioner sålde man bla polska skinn här. Sovjetunionen håller sina auktioner i Leningrad, men ett samarbete skulle kanske inte ligga utom räckhåll.

Ett av motiven till att börja hålla auktionerna hemma har varit priset. De finländska exportörerna räknar med att få bättre kontroll över prisutvecklingen på det sättet.

För rävens del kan sägas att prisnivån har varit mycket tillfredsställande de senaste åren, och det har också lett till att produktionen ökat.

Det samma kan tyvärr inte sägas om den finländska minken, som inte alltid hållit önskvärd kvalitet. Priserna var svaga ifjol, speciellt för hanskinn, och det gav minkfarmarna problem på grund av stigande kostnadsnivå.

5000 farmer

Det finns ca 5000 pälsdjursfarmer i Finland som sysselsätter omkring 20 000 personer. Men näringen ger indirekt arbete åt ytterligare två, tre gånger så många inom foderframställning och -distribution, fiske, slakt, transport och byggnad.

Av farmarna finns 85 procent i Vasa län, och över 60 procent i svenska Österbotten.

Näringen kom sakteligen i gång på 1910-talet. Det rörde sig då mest om silverräv. På 20-talet kom blåräven med i bilden, och på 30-talet började man också med mink.

Först under de senaste två årtiondena har den verkliga expansionen ägt rum. Ännu under 50-talet var omfattningen rätt liten, men under första hälften av 60-talet ökade antalet farmer — främst minkfarmerna — nästan trefaldigt, så att det 1965 fanns 2 700 stycken. Produktionen av minkskinn växte från ca en halv miljon till I 1/2 miljon.

Rävskinnsboomen satte in senare. Säsongen 1965—66 producerades bara 1 500 rävskinn, men tio år senare redan 370 000. Säsongen 1979—80 översteg produktionen en miljon och i år beräknas den alltså bli två miljoner.

Det har talats om risken för överproduktion, men efterfrågan har hållit i sig hittills trots farhågorna.

En orsak kan enligt direktör Moisander vara att det blivit allt svårare att få tag i vilddjurspälsar. Folk kompenserar dem med räv. Dessutom har uppköparna utvecklat metoder att färga blårävskinnen i stor skala. 70—80 procent av dessa skinn färgas faktiskt.

Turkistuottajat Oy Finnish Fur Sales Co Ltd grundades 1938 och ägs av de finländska pälsdjursfarmarna. Dess verksamhetsidé är att trygga pälsdjursnäringens utveckling och garantera pälsfarmarna ett gott ekonomiskt resultat. Företaget ansvarar för sorteringen, marknadsföringen och försäljningen, ger farmarna finansieringsservice och bevakar deras intressen.

Ännu äldre än Turkistuottajat är Finlands Pälsdjursuppfödares Förbund, som har verkat sedan 1928. Det är näringens ideella centralorganisation, även den belägen i Fur Center i Vanda.

Det formella beslutet att flytta auktionen av de finländska skinnen till hemlandet fattades av dessa två organisationers styrelser i augusti.

(Fortsätter på sid 22 13