Bogomolov, Glavkosmos: Ingenting kan hejda människan

av Ragnhild Artimo Forum 1989-09, sida 14-16, 25.05.1989

Taggar: Personer: Jevgeni Bogomolov Teman: rymden

Jevgeni Bogomolov, Glavkosmos:

INGENTING KAN HEJDA MÄNNISKAN vi kommer, min kollega från AP och jag. Man får inte röka inne i huset, se. Små utrymmen, smala korridorer — brandrisken är påtaglig.

Glavkosmos, den sovjetiska rymdadministrationen, har sina administrativa funktioner inhysta i en jättelik hyreskoncern i utkanten av Moskva. (En ny administrationscenter är under planering och torde bli av intresse för finska bygg- och andra företag så småningom.)

Jevgeni Bogomolov är avdelningschef vid Glavkosmos, som administrerar den sovjetiska rymdverksamheten och även mMmarknadsför rymdtjänster utåt — t ex uppskjutnings- och forskningstjänster samt forskningsfaciliteter ombord på rymdstationer — medan däremot get direkta forskningsarbetet sorterar under Rymdforskningsinstitutet vid — Sovjetunionens Vetenskapsakademi. Glavkosmos totala personalstyrka inklusive hopsättningscentret och uppskjutningsbasen i Baikonour, är runt 10 000.

En vecka före intervjun har rymdadministrationen officiellt meddelat att man ger upp försöken att återknyta kontakten till Phobos-2, som bröts 27 mars (se Forum nr 7, 8 34). Forskningsmässigt kan Phobosprojektet sägas ha lyckats till två tredjedelar — men tyvärr inte med att landa på Marsmånen Phobos och där parkera forskningsoch mätapparatur. Analysen av det digra datamaterial Phobos-2 hann insamla kom | | an står ute på trappan och röker då

Jevgeni Bogormolov

VÅR I MOSKV 14

Phobos-sonden är ”död” men Phobos-projektet är inte ett nederlag, utan en partiell seger. Det sovjetiska rymdarbetet fortsätter. Människan har en okuvlig strävan att förvärva nytt kunnande, och nå dit ingen tidigare nått, säger Jevgenij Bogomolov vid Glavkosmos, den sovjetiska rymdadministrationen. Glavkosmos vill också ta sin del av marknaden med rymdtjänster till konkurrenskraftiga priser.

mer dock att ta månader (se separat ruta). Vet man — eller kommer man någonsin att veta — varför Phobos radiotystnade — Nej — inte ännu. Radiokontakten bröts då sonden befann sig ”bakom” drabanten. Vi vet inte hur — men det finns flera alternativ att gissa på. Sonden kan ha träffats av något objekt — oidentifierade föremål registrerades i dess närhet före kontaktavbrottet. Statisk elektricitet mellan småplaneterna kan vara en förklaring till den avbrutna radiokontakten. I Sovjetunionen arbetar nu fyra kommissioner på att finna svar på varför Phobos-2 tystnade — det är av största vikt med tanke på det fortsatta Marsprogrammet att få klarhet i om orsaken varit av teknisk art eller initierad av yttre omständigheter.

Kommer Glavkosmos att avancera planenligt med Marsprogrammet trots motgång en med Phobos-2? När räknar man med att den första bemannade Marsflygningen kan förverkligas — Nästa Marsetapp blir 1994 med två sonder, fortfarande automatiska som vid Phobos-projektet. De skall medföra bl a meteorologisk mätapparatur och det är meningen att också med en ”penetrator” utföra markanalys. Rymdforskningsinstitutet fattar beslut om vilka forskningsprojekt som kommer att förverkligas inom ramen för denna flygning, som startar i november 1994. Sonderna når Mars i september 1995. Liksom i det gångna årets Phobos-projekt blir Marsflygningen 1994 ett samarbetsprojekt mellan flera länder. Vi vet de facto redan påtaliande mycket om vår grannplanet, men det finns gott om frågor kvar att söka svar på. Enligt det uppgjorda Marsprogrammet skall en flygning förverkliga 9/1989 FORUN,

Rymdstationen MIR skall få en miljömodul nästa vinter.

1996—97, och följande 1998 — möjligen först år 2001. De blir fortfarande automatiska, alltså obemannade flygningar. Då är det meningen att komma tillbaka med ytprover för analys efter återkomsten. — | dagens läge är det inte möjligt att säkert fastslå året för den första bemannade flygningen till Mars — kanske år 2010, men det kan också bli först 2015. En sak är säker. det blir fråga om ett så resurskrävande projekt att det måste bli en internationell satsning — hela världen kan vara med och göra en insats. USA, Japan, den europeiska rymdorganisationen ESA, hoppas vi naturligtvis … men idag torde ingen rymdnation ha vare sig de ekonomiska resurserna eller den tekniska beredskapen för denna historiska satsning. I dethär sammanhang Phobos och Finlan örrän kontakten bröts mellan fr Marssonden Phobos-2 och Glav kosmos rymdceenter, hann sonden sända 39 fotografier av Mars och dess drabant Phobos — tagna på ca 200 km höjd och med en upplösning på runt 30—40 m, Om operationen hade slutförts utan missöden skulle avbildningsavståndet ha varit bara 50 och bildupplösningen 5 cm.

Phobos-2:s bildmaterial kommer att analyseras i Finland. Det är teamet Kari Lumme—Jouni Peltoniemi—Karri Mui nonen vid Helsingfors universitet som skall utföra analysen av det numeriska materialet på ett tiotal 1,2 megabytes disketter. Helsingfors universitet har varit engagerat i Phobos-projektet sedan ett par år och nämnda team har utvecklat en bildanalysmetod, statistisk fotoklinometri, som bl a kan tillämpas på bildmaterial av drabanten Phobos yta: populärt uttryckt innebär metoden att man får fram ytstrukturen genom statistisk analys av fördelningen av skuggor i bildmaterialet. RA €

F&RUN, 9/198 sd

KOSMOS används av Glavkosmos för satellitfotografering.

et skulle jag vilja framhålla att egentligen alla operationer som anknyter till vetenskaplig utforskning av våra närliggande planeter kan utföras lika bra och kanske effektivare med automatiska sonder och robotar. Men dessa är dåliga på att förmedla impressioner och intryck. Det är på det planet lockelsen och utmaningen ligger då man planerar en bemannad flygning till Mars. Bara människan kan berätta för sina artfränder hur hon upplever att landa på en granne i solsystemet. Och människan drivs av en obetvinglig nyfikenhet och en okuvlig strävan att nå dit ingen tidigare nått.

Hur stor bemanning blir det på den historiska bemannade Marstlygningen? Och kommer man då att ha tillgång till fusionsenergi — En bemannad flygning tar som projekt åtminstone tre, fyra år att organisera. Mot bakgrunden av våra erfarenheter idag är det troligt att den första bemannade flygningen till Mars företas av ett team på fyra, eventuellt sex personer, av vilka två landar på planetens yta. Resan beräknas ta 600 dygn tur retur, plus en månad på och i bana runt Mars. Energin är den tekniska nyckelfrågan och valet dikteras framför allt av säkerhetsaspekter — man måste välja en teknik som är tillräckligt inkörd för att inte bjuda på överraskningar.

— Men det utesluter inte möjligheten att raketen skulle drivas med fusionskraft. Det blir ett oerhört komplicerat och krävande projekt, och det går inte att ”lyfta” nyttolasten — hela stationen går på 500—800 ton — från jordytan, utan hopsättningen av moduler måste ske i rymden. De sonder som sänds mot Mars under innevarande sekel torde ske med Energija, men vilken eller hurdan bärraket vi har att tillgå i början av nästa årtusende är ännu inte klart.

På närmare håll, geografiskt och tidsmässigt, är rymdstationen MIR (Fred), som sedan uppskjutningen i februari 1986 varit kontinuerligt bemannad i 800 dygn — tills den i april övergavs på obestämd tid, åtminstone för flera månader. Det är dyrt att hålla ett team i rymden, och kosmonauterna skulle för de närmaste månaderna inte haft andra uppgifter än att upprepa redan utförda undersökningar och prov. Sovjetuni GLAVKOSMOS AT YOUR SERVIC e Deltagande i en sovjetisk 8—10 dygns rymdflygning belöper sig för en utländsk astronaut till ca 12 miljoner USD. Sovjetunionen har hittills gjort 15 internationella rymdflygningar utan att fakturera — men ekonomiska realiteter gör det nödvändigt att införa marknadspriser för dessa tjänster. € Transport av forskningsutrustning etc kostar i genomsnitt 15 000 USD per kilogram. Det är nuvarande världsmarknadspriset. 9 Raketen Proton är den effektivaste av de bärraketer Glavkosmos erbjuder för externt marknadsförda rymdtjänster. Denna 20-åriga Nestor har över hundra lyckade uppskjutningar på meritlistan. Proton — liksom t ex Sojuz och Zyklon — kan ta en nyttolast på 21 ton låg bana, och 2,2 ton till geostationär bana, som de flesta satelliter använder. € Telekomsatelliten Horizont, kanalvis eller helt och hållet, ingår i det sovjetiska rymdtjänstutbudet. Inklusive uppskjutning är kostnaderna 35—40 miljoner USD e Sovjetunionen förmedlar också sateilitbilder på kommersiell bas — inom Sovjet 100 000 bilder till 140 abonnenter. Leveranskontrakt till utlandet har gjorts med bla australiska, västtyska, österrikiska, italienska och finska företag. Utgångspriset för sovjetiska satellitfotograferingar är 500 USD. Kosmos-satelliterna har en bildupplösning på 5 m mot 10 m för franska Spot och 30 m för amerikanska Landsat.

(Källa: APN onen utvecklar nu nya moduler som skall anslutas till MIR, bl a en miljöforskningsmodul som skall kopplas till stationen nästa vinter. Bogomolov berättar att miljömodulen är ett samarbetsprojekt mellan Gliavkosmos, fem SEV-länder och Frankrike. Ekologiska projekt utgör överhuvudtaget ett tyngdpunktsområde i rymdverksamheten de närmaste åren, fjärranalys från rymden ger effektiva möjligheter att kartlägga miljöproblem och följa upp utvecklingen i olika regioner.

— Vi framförde inom FN senaste år en inbjudan till alla länder att delta i rymdbaserade miljöforskningsprojekt i främsta rummet i form av automatiska rymdstationer, och hoppas kunna intensifiera denna brådskande verksamhet. Närliggande sektorer är på fjärranalys baserad skogsevaluering och islägesuppfäljning.

vän 15

GLAVKOSMOS.

fortsättning

Glavkosmos marknadsför ett brett spektrum rymdtjänster. Payload-kilopriset är idag i genomsnitt 15 000 USD.

— Vi kan erbjuda olika boosterraketer för olika behov. Likaså olika funktioner som tex dockning. Vi kan ”hyra in” andra länders forskningsutrustning Ii MIR eller erbjuda kompletta förskningspaket. Vi kan erbjuda transporttjänster inte bara gällande forskningsutrustning utan också gällande astronauter. Bl a Japan och Storbritannien har uttryckt intresse för att skicka upp astronauter med sovjetisk raketkapacitet. Planerna på att skicka upp en japansk journalist till MIR 1991 har onekligen väckt en del debatt härhemma bland våra journalister — men vi ser saken som så, att det land som rekvirerar våra rymdtransporttjänster själv väljer den eller de personer som sänds upp. Dessutom har våra egna astronauter själva skrivit rymdreportage i tiden och några av dem tillhör även journalistförbundet …

— Industriell tillverkning i rymden väntas bli en viktig kommersiell sektor av denna verksamhet.

— Framför allt läkemedelsindustrin och elektroniksektorn ser intressanta möjligheter att utnyttja mikrogravitationen och ”renheten” för tillverkning av biomaterial, proteinkristaller, diagnostikprodukter, mediciner och krävande högteknologikomponenter. Tills vidare handlar det om verksamhet i liten skala och tillverkning av produkter och ämnen som är oerhört dyra, men för vilka tillfredsställande produktionsmiljö inte kan skapas i jordatmosfär och jordgravitation.

Förutom den kommersiella verksamheten administrerar Glavkosmos rymdprojekt av grundforskningskaraktär — bla utforskning av den yttre rymden, partike- och strålningsforskning, atmosfärforskning, och t ex solvinds- och norrskensforskning.

Buran (Snöstormen) får troligen nästa vinter sällskap av följande skyttelmodell, Plisjka (Den lilla fågeln).

Tills vidare skall de sovjetiska uppskjutningarna ske från rymdcentret Baikonour i Kaukasien, men Sovjetunionen har inlett förhandlingar om en eventuell uppskjutningsbas i Australien: jordrotationen är kraftigast runt ekvatorn, och uppskjutning I närheten av ekvatorn ger gratis extra lyftkraft och skulle medge större startvikt än tex från Baikonour. L 16

Sovjets Rymdforskningsinstitut:

MERA HJARNKRAF ÄN PENGAR msk

Rymdftorskningsinstitute varta hål och pulsarer är inte vad inQituer kolossala administrations byggnad spontant associerar till. Den hundratals meter långa byggnadskroppen, med tröstlöst enahanda fasad där varje fönster är det andra likt, är som en illustration till en framtidsmardröm av Orwell.

Impressionen förstärks av den minutiösa inträdeskontrollen; vaktmästaren (och hans illkallade förstärkning) anser min APNkollegas journalistkort bristfälligt, någon heraldisk detalj i stämpeln saknas. Vi väntar, nu på olika sidor av bottenvåningens tunga metallport, medan ett antal telefonförhandingar förs. Minuterna går. Ytterligare en förhandlare har tillkallats och det suspekta journalistkortet är föremål för fortsatt analys och debatt. Slutligen tar gruppen den kalkyerade risken att släppa in oss i byggnaden, med eskort.

Det är inte en forskare som ställer upp ör intervjun, såsom meningen var, utan institutets informationschef. Vid dethär laget känns detta dock som en betydelsefull ynnest.

Rymdforskningsinstitutet vid — Sovjet unionens Vetenskapsakademi firar kvarts eÖ

AKAAEMMUA HAYK CCCP

DPAEHA AEHUHA

UNDTUTYT KOCMHYECKHA

KCCAEAOBAHKW sekeljubileum nästa år. Institutet har runt 1.500 anställda i Moskva och enheter runtom i landet, bl a en FoU-enhet, en rymdterminal och observatorier — det nyaste radioteleskopet med en diameter på 70 m byggs i Sufa in Centralasien och fås i bruk 1991.

Då den sovjetiska rymdadministrationen Glavkosmos administrerar rymdoperationer och marknadsför rymdtjänster, inriktas Rymdforskningsinstitutets verksamhet i första hand på grundforskning men också på utvecklandet av rymdteknik och -utrustning, primärt i nära samarbete med Glavkosmos. Informationschef Juri Zaltsev berättar att å ena sidan atmosfären, å andra sidan det egna solsystemet utgör de viktigaste ”arbetsfälten”, men att forskningssatsningar också fokuseras på svarta hål, pulsarer och analys av den kosmiska bakgrundsstrålningen från Stora Smällen, Den teoretiska forskningen initierar projekt och FoU-arbete inriktat på praktiska och ekonomiska tilllämpningar.

Institutet grundades 1965 för att koordinera den rymdforskning som utfördes inom vetenskapsakademins olika avdelninga 3/1989 FORUM,