Boken som business
av Ragnhild Artimo Forum 1985-16, sida 11-12, 23.10.1985
Några genomgripande förändringar tror Ljunggren inte på fram till år 2000. Stora strukturförändringar tar lång tid. Och blickar man tillbaka på vad som hänt under de senaste 15 åren har inga principiella förändringar gjorts.
Långsam avveckling
Den avveckling av SAF som Ljunggren förutspår sker antagligen succesgivt. Att den sker är Ljunggren övertygad om. Men att den är klar om 80 år är en tippning från Ljunggrens sida. En alternativ utveckling är, enligt honom, att SAF slås ihop med någon annan organisation för näringslivet.
Också efter år 2000 anser Ljunggren att SAF har kvar viktiga arbetsuppgifter. Dessa gäller bt a förhandlingar i pensionsfrågor.
— Men vi har också kvar en viktig uppgift som informatör för näringslivet och som opinionsbildare för att få förståelse för näringslivets situation och dess problem, förklarar han.
Vidare bedömer Ljunggren managementutbildning och exportfrämjande verksamhet som fortsatta arbetsområden.
Peter Nordling jämkar sinä åsikter via centralorganisationerna för att man skall kunna lösa problemen i samhällsekonomin.
Också Molin räknar med att verksamheten tar sig andra uttryck och att organisationsformerna förändras i framtiden.
Han konstaterar att strukturförändringarna I näringslivet naturligtvis också påverkar den fackliga verksamheten, organisationsformerna och verksamhetens inriktning. Dessutom förändras också medlemmarnas syn på sin egen roll och på de uppgifter de har i samhället.
— Det är väldigt viktigt för fackföreningsrörelsen att kunna anpassa sig till nya förhållanden, betonar Molin.
På frågan om det är möjligt att nya fackföreningar uppstår svarar Molin jakande.
—Då det gäller gränsdragningen på den svenska arbetsmarknaden är gränserna mellan fackorganisationerna för tillfället tämligen fasta. Men det är klart att det kanske korrigeringar, säger han.
Han tänker närmast på sammanslagningar av olika fackorganisationer.
— Det kan också uppstå spänningar mellan facken. Därför är det också möjligt att nya fackföreningar grundas, säger Molin, utan att spekulera i eventuella tvistefrågor.
Peter Nordling &
FORUN 16/1985
Boken som busines — Bestsellers är enda sättet att hålla en nationell litteratur flytande. En Dallas-bok betalar flera essäsamlingar som kritiserar skräpkultur!
Kai Linnilä skjuter skarpt på kulturknuttarna. Och fortsätter att göra pengar på bestsellers från si bokfabrik ute på vischan.
omero har valt Kaari Utrio och Kai S Linnilä till årets företagare. Oy Ama nita Production Ltd kan räkna med en omsättning på väl över en miljon för sitt fjärde verksamhetsår. När finländska förläggare åker ner till bokmässan i Frankfurt för att köpa rättigheter och to m betala astronomiska summor för bara optioner, är Kai Linnilä också där — för att sälja. Kaari Utrios Evas döttrar är redan en internationell framgång, också finansiellt, och nya exportdugliga böcker är under arbete eller i planeringsskedet.
— | Finland är boken en kulturforum, inte en handelsvara. Förläggarna verkar ibland direkt generade om det visar sig att någon bok blir en kommersiell framgång. Det är inte riktigt fint. Ju färre exemplar som säljs, dess säkrare kan man vara på att verket ifråga är riktig kultur, säger Kai Linnilä.
Bestsellers ”sämre böcker”?
I Finland är en bestseller en bok som säljer över 15 000 ex. Inhemska nya romaner brukar ha en genomsnittlig bokhandelsförsäljning på 700—2 000. Diktsamlingar bara några hundra.
— Ett land som vill betrakta sig som civiiserat måste ha råd att publicera också små upplagor. Men då är förutsättningen att de kan subventioneras med pengar från storsäljare.
Vilka böcker som sedan är Bättre och vil a som är Sämre är kanske en filosofisk fråga. — Det är rena tankelättjan att klassa en bok som höglitteratur, bara för att den är svår att sälja, säger Kal Linnilä. — Lika ytigt är att hävda, att en boks popularitet automatiskt gör den till en sämre bok. Efterfrågan är inte en litterär mätare, utan anger bara hur många som vill läsa boken. Och äga den.
Amanita Production satsar på bilddominerade böcker med teman som man kan räkna med att säljer bra.
— Den komrmersiella medvetenheten betyder inte att vi gör textmässigt undermåliga produkter. Tvärtom strävar vi till att kombinera populära ämnesområden och ett vetenskapligt och vederhäftigt grepp. Det utesluter alltså inte att den slutliga produkten kan vara, och bör vara attraktiv.
Böcker över alla gränser
Som alla fabrikörer vet Kai Linnilä att det är de stora marknaderna som ger de stora pengarna.
Evas döttrar har bara på originalspråke — Den övernationella underhållningslitteraturen är inte ett hot mot den nationella skönlitteraturen, utan en ekonomisk förutsättning för den, säger Kai Linnilä.
MWÄlLLL 11
Fi N F i sålt i över 150 000 exemplar (nära 60 000 ex via bokklubbar), men det räcker inte. Så boken har redan något år varit ute på marknaden i bla Sverige, Norge, Förbundsrepubliken Tyskland och Holland. Nu börjar royaltyn rulla in. Nyutkomna Venus, naiskauneuden historia banar sig redan väg på internationella marknader och allt tyder på att den blir en lika framgångsrik läsprodukt (Kai Linniläs uttryck).
Vid bokmässan i Frankfurt presenterade han nästa storsatsning, ny också som idé: en årsbok i hundraårsperspektiv — den första skall utkomma 1986 och ge ett textoch bildtvärsnitt av år 1886. Årsboken, som från första början skall utges på flera språk, direktmarknadsförs på abonnemangsbasis — Folk älskar att köpa på avbetalning. Vår nya årsbok ger dem möjlighet till ekonomiska förbindelser för hela femton år.
Andra storprojekt: Patria, en bildverksserie presenterande de finländska landskapen. Jätteformat, 700 sidor, WSOY är förlaget. Amanita är nämligen inte ett förlag.
— Vi är ett arbetsbolag som producerar, men inte åtar oss vare sig kapital- eller marknadsföringsansvar.
Bokfabriken i skogen
I en tallskog i sydvästra Tavastland ligger en samling lustigt likartade trähus. Kaari Utrios och Kai Linniläs hem, produktionsutrymmena och Kaaris mors hus — hon har nämligen som pensionerad inlett en ny karriär som redigerare och översättare. Arkitekt för husen är Linnilä.
— Planeringen har alltid utgått från hurdant material vi lyckats komma över billigt via försäkringsbolag och liknande. Också den tekniska utrustningen — datorer, sättningsterminaler och reproapparater — är köpt bottenbilligt, ofta för att vi nöjt oss med ett par år gamla modeller och använda apparater. Jag har räknat ut att investeringarna här ligger i samma prisklass som tio månaders hyra för 80 kvadratmeter på Alexandersgatan i Helsingfors.
1 — Dessutom tycker vi om att bo på landet och leva ett enkelt lågbudgetliv. Som bolagets VD och huvudsakliga marknadsförare rör jag ändå ganska mycket på mig.
Amanita har utöver VD fyra anställda: en sättare och sidmonierare, en sekreterare, en teknisk assistent som också övervakar produktionen, och en städerska. Texter och textbearbetning köper företaget av freelanceskribenter.
Kaari Utrio är inte anställd. Men hennes produktion har hittills hämtat in en mycket stor del av omsättningen. Från nästa år blir hennes andel av textprodukterna kring en femtedel.
Tillverkning, men inte tryckning
Bokfabriken tillverkar böckerna, men rycker dem inte. Det betyder att Amanita sätter, reprofotograferar och producerar boksidorna klara för tryckning på annat håll. — Evas döttrar trycktes först i Italien, fö det visade sig bli fyrtio procent billigare än här hemma. Sedan gjorde vi en ny förhandingsrond och erbjöds lägre priser, så nu trycker Painokaari Oy våra produkter. Ryggraden i verksamheten, och det som möjliggör billig tillverkning av bildverk är ett eget bildarkiv, dels köpt material, dels bilder rån offentliga källor, allt ordnat i databas med effektivt fungerande kodning. Dessa bilder är också handelsvara direkt — i parti, helst.
— Det har faktiskt varit en rätt diger ekonomisk och tidsmässig satsning, och vi vill få ränta på pengarna, säger Linnilä. — Det betyder att vi utöver de redan offentliggjorda planerna har många — delvis kontroversiella — bildverk i planeringsskedet. På våra resor har vi plockat upp en hel del realiserbara idéer, som också är potentiella exportprodukter.
Bokserier erbjuder oräkneliga möjligheter. Kaari Utrio och Kai Linnilä utvecklar oavlåtligt nya idéer på den sektorn.
Problemet är att tiden och tillverkningsresurserna inte räcker till att förverkliga allt som kunde bli goda affärer.
— Vi har tänkt oss tillverkning av sådär tio böcker varje år. Både stora bildverk och böcker i mindre format — också mindre säkra kommersiella trumfkort. Det är produktmixen som skall hålla ekonomin på rätt köl, inte de enskilda produkterna
Huvudparten av textmaterialet köps av utomstående. Utrio räknar med att skriva ungefär en större bok per år.
Business med bilder
Det är inte bara böcker Amanita kommer att syssla med de närmaste åren. Bland annat filmer för TV och multivisionsprogram — sådana skall produceras för ett blivande multivisionscenter i Tammerfors — utgör redan konkreta planer.
En helt ny produktlinje blir av allt att döma tavelramar, Linnilä har själv konstruerat en ny ramtyp. Ramar kompletterar på ett lyckligt sätt Amanitas serigrafiproduktion SOM ju i sin tur är en logisk följd av att man har ett bildarkiv som borde utnyttjas… Dessutom gör Amanita affärer i publiceringsrättigheter. Och Linnilä reser runt i världen och förhandlar och shoppar idéer. Han stortrivs i rollen som fördomstri och ramgångsrik affärsman — En viss försiktighet i risktagandet har jag tvingat mig att iaktta. Jag har ju ingen utbildning för affärer och ekonomiska frågor. Säger konsthistorikern och litteraturhistorikern. Före detta regionplansforskaren. Före detta VD för en arkitektbyrå. Före detta ledaren för Nuoren Voiman Liitto. Och chefredaktören för Teinilehti och redakionssekreteraren för Ylioppilaslehti. Förattare sedan tio år.
— Det är med business som med skrivande, säger han. — Man kan göra det bra eller man göra det dåligt.
Ragnhild Artimo &
Bilderna på denna sida är ur boken Venus och nästa års “historiska årsbok” — Ammanitas arkiv.
16/1985 FRUN, nn