Bokslutet och informationen - nya lagar ger ökat spelrum

Taggar: Teman: lagstiftning

e Ju mera kapitalmarknaden utvecklas desto viktigare blir bokslutsinformationen.

Men hur långt skall informationskravet utsträckas? Skall små aktiebolag, där ägarintressena sitter snävt, tvingas ge ut lika mycket information som tex de stora börsnoterade före tagen e Det finns också en gräns för vad man kan få ut av ett bokslut . och då kan det visa sig att verksamhetsberättelsen blir ett viktigare informationsinstrument.

e Och ännu en fråga: Skall informationen omfatta också sådant som planeras för framtiden, tex planerade investe ringar?

Bokslutet och informationen Nya lagar ger ökat spelrum

Bokslutet och informationen var frågor som sysselsatte denna veckas Forum-panel. Ordförande var kanslichef Bror Wahlroos och deltagare jurlic. Gerhard af Schultén, CGR-revisor Erig Haglund och ekonic. Jouko Lehtovuori.

LEHTOVUORI: — Panelen ska ju behandla bokslutet — lagstiftning och praxis på 1970-talet. Jag känner inte i detalj lagstiftningsfrågorna och ska därför yttra mig närmast beträffande praxis. Praxis är att bokslutet alltid sker enligt gällande Jag. Det är bara att hoppas, att lagarna inte görs alltför invecklade så att de blir till extra besvär för bokförare och för dem som gör upp boksluten.

— Man kan fråga sig varför man över huvud taget gör upp bokslut. Det är nämligen teoretiskt tänkbart att inget bokslut behövs.

— Bokslutet görs i ett bestämt syfte. Företagets syfte är att producera nyttigheter — varor och tjänster som företaget säljer och därigenom försöker åstadkomma räntabilitet eller lönsamhet eller m a o vinst. Och genom att kunna visa vinst kan företaget bevisa omgivningens godkännande, att produkterna behövs och processen klarar sig i konkurrensen. Om inte, uteblir vinsten, åtminstone i det långa loppet.

— Varje produktionsprocess tar tid. Det måste finnas någon som tror på företagets produktionsprocess, tror på att uppoffringarna leder till intäkter och de som har trott, har blivit företagets finansiärer på olika villkor, dvs ägare eller långivare. Ett faktum är att företaget måste konkurrera med ägarnas alternativa konsumtions- och placeringsmöjligheter för att

Forum 2/71

Svaren redigerades ut av red. Kurt Skärström på basen av en utskriven bandinspelning.

få frivilligt kapital. Därför måste företaget visa lönsamhet som garanterar att aktieinnehavet lönar sig.

— Man kan säga att ett bokslut behövs så snart någon utbetalning från företagets kassa blir beroende av lönsamheten, av vinsten. Det finns åtminstone två slag av sådana utbetalningar, dels utbetalningar åt aktieägarna (dividender), dels skatter som är beroende av företagets resultat. Och den praktiska betydelsen av grunderna till dessa utbetalningar bestämmer det praktiska bokslutsarbetet. Därför är skattelagarna den faktiska bokföringslagen i finländska företag i dag.

— En annan sak är, att om företaget vill och måste konkurrera på den fria kapitalmarknaden, så måste det bedriva en sådan informationspolitik att det verkligen får kapital.

af SCHULTÉN: — Vad åsyftas med denna information? Vilka hänsyn ska man ta till informationen kontra behovet av att inte ge information? Det är inte tillräckligt att nöja sig med den information som man i dagens läge tror att informationsmottagarna — de kan vara hur många som helst i ett aktiebolag — har ett positivt intresse av att få och som de har förmåga att tillgodogöra sig.

— Man kan inte stanna vid detta. Förhållandena ändrar sig snabbt och det kan till och med tänkas att aktiesparandet blir populärt också i detta land. Vänd 7

KOMMITTÉFÖRSLAGEN:

Granskningskommitténs förslag avviker från Ikkalakommitténs förslag i bla följande punkter e Lagförslaget definierar nu prestations- respektive betalningsprincipen.

« I fråga om mindre utgifter behöver prestationsprincipen ej beaktas, utan man kan i bokslutet utgå från att betalningsprincipen är gällande.

• Uppfattningen att alla utbetalningar skall bokas varje dag har av granskningskommittén mildrats.

e Bestämmelserna om verifikat har utarbetats noggrannare.

e I fråga om lagerreserveringar intar granskningskommittén en mildare inställning.

• Värdeförhöjning på anläggningstillgångar skail i vissa fall vara möjlig.

e Balans- och resultaträkningsschemata regleras i förordning — inte i lagen.

o Granskningskommitténs förslag innehåller inte bestämmelser om allmän revisionsplikt.

Förslaget beaktar automatisk databehandling. Granskningskommittén föreslår att publiceringen av bokslutet blir beroende av omsättningen och balansomslutningen — publicering skulle komma i fråga vid en omsättning på 2 milj. mark.

e Revisionsberättelsen skulle inte enligt granskningskommitténs förslag vara offentlig handling.

1 Forum-panelen satt från vänster: jur.lic. Gerhard af Schultén, CGRrevisor Eric Haglund, kanslichef Bror Wahlroos och ekon.lic. Jouko Lehtovuori.

Informationen har ett egenvärd — Informationen har ett egenvärde. Vi lever i ett samhälle som ställer större och större krav på information. Man vet inte alltid varför informationen ges, men den ska ges; företagen får lov att finna sig i detta spel och ge information. I tvek samma fall anser jag att lösningen är den, att man ska ge in- formation med de risker detta kan medföra. Om alla ger information — kvalitativt på samma nivå — tror jag inte att de konkurrenshänsyn som man inom industrin klamrar sig fast vid, ofta i brist på andra argument, faktiskt spelar en så stor roll.

WAHLROOS: — I princip tycker jag att man kräver mera information av de finländska företagen än man gjorde förut. De enda konkurrenshänsyn som jag tycker att kan få komma in i bilden är de, att man inte ska få kräva mera information av ett finländskt företag än av ett konkurrande företag i ett annat land. Det är inte meningen, att man ska tvingas lämna ut uppgifter som är att hänföra till affärshemligheter. LEHTOVUORI: — Man behöver information — det är alldeles riktigt — men man har glömt att klarlägga vad information är och varifrån den skall komma. Det är lönsamheten som man försöker få information om. Så vitt jag förstår har man i förslaget till bokföringslag inte velat klavbinda detta, utan i stället skapa möjligheter till en aktiv informationspolitik.

— Det som af Schultén sade om aktiesparandet och informationsmottagarnas möjligheter att använda informationen är mycket viktigt, när kapitalmarknaden utvecklar sig mera, så sqm till exempel i Sverige. Då förekommer det analysexperter, börskommentatorer m fl till vilka bolagen vänder sig i sin informationspolitik, inte endast i verksamhetsberättelserna utan också i facktidskrifter. — Jag tycker mig finna vissa divergenser mellan förslaget till bokföringslag och förslaget till aktiebolagslag just beträffande grunderna för informationen. Reformen av aktiebolagslagen har naturligtvis varit ett mycket stort arbete och det är möjligt att man inte hunnit ägna tid och krafter åt alla kapitel. Jag har fått den uppfattningen, att det närmast är 1944 års aktiebolagslag eller till och med den svenska bokföringslagen från 1929 som legat till grund för redovisningsbestämmelserna i tekniskt hänseende. WAHLROOS: — Hur känner en verksam CGR-revisor behovet av eh ny bokföringslag, känner man av det på fältet? Och hur är det, är det näringsskattelagen som regerar över boksluten eller har den gamla bokföringslagen ännu en starkare ställning därvidlag.

Hur ser revisorn på lagförslaget

HAGLUND: — Först något om informationen. Årsredovisningen är ju information och detta krav på information ska vi väl närmast härleda från behovet av information. Rätt klart är att behovet av information måste vara beroende på vilket företag som har att ge informationen.

— Med detta som utgångspunkt anser jag att kraven på information inte får ställas för höga i en bokföringslag, som också ska reglera informationsgivandet för bl a öppna bolag,

Forum 2/7 där kraven rimligen inte kan gå lika långt som i ett aktiebolag. Inte ens ifråga om aktiebolag kan man gå för långt, ty även där är skalan vid: vi har små aktiebolag där ägarintresset sitter snävt och vi har stora börsbolag. Låt de stora kraven på information växa fram på frivillig bas och oberoende av lagstiftningen såsom i Sverige, där näringslivets börskommitté gett ut rekommendationer om de börsregistrerade företagens informationsgivning. Dessa går långt men de berör bara stora börsnoterade bolag.

— Sedan frågan om behovet av en ny bokföringslag. Svaret är självklart ja. Vi har en »god redovisningssed» som haltar på många punkter. På en del punkter har vi ingen redovisningssed alls, utan företagens redovisning vacklar från en ytterlighet till en annan. Det behövs regler på dessa punkter och det behövs en utveckling av begreppet god redovisningssed.

— Vidare har vi frågan om i vilken mån den gällande bokföringslagen styr redovisningen och i vilken mån skattelagarna gör detta. Min erfarenhet är att man följer bokföringslagen i företagen, men lagen ger på många punkter rätt mycket rum för tolkning. Skattelagarna reglerar bokslutsdispositionerna. af SCHULTÉN: — Lic. Lehtovuoris utgångspunkt var formellt riktig när det gäller årsredovisningen. Genom att man här använder sig av konstruktionen »god redovisningssed» för reglering av den praktiska tillämpningen av lagen i detaljfrågorna är det möjligt att klara sig med regler som verkar föråldrade.

Forum 2/7 — Föreställningen om hur ett bokslut skall se ut bygger på de bättre boksluten av idag, i t.ex. Sverige, som när det gäller information också annars är rätt avancerade. Möjligen har lagstiftaren varit för optimistisk i sin tro på företagsvärldens vilja och förmåga att internt utveckla redovisningspraxis. I så fall måste man på nordisk basis överväga att skärpa den direkta regleringen i redovisningskapitlet. — I aktiebolagsbetänkandet har framförts en del synpunkter på svårigheterna att uppställa ett för alla branscher passande resultaträkningsschema. — Den omständigheten att lagförslaget innehåller relativt många regler om balansräkningen, men bara en enda paragraf om resultaträkningen beror närmast på att man genom balansräkningen velat ge tilläggsinformation av varierande slag, vilket ej varit möjligt utan rätt utförliga detaljföreskrifter. Förslaget bör lösas så att bruttoredovisning eftersträvas genom resultaträkningen. | LEHTOVUORI: — Från praktisk synpunkt sett ställer jag mig ganska tveksam inför lagarnas möjligheter att styra redovisningen i företaget, om man nu med redovisning inte menar bara det som direkt påbjuds i lag. Bokföringslagen reglerar inte. Den vill ge olika möjligheter: allt från mycket klart definierade minimiregler till en god informationspolitik. Där ligger behovet av en kompromiss mellan bokföringslag och aktiebolagslag. af SCHULTÉN: — Jag skulle fästa större uppmärksamhet vid verksamhetsberättelsen — jag talar nu om aktiebolag — Forts. på sid. 2 9