Bonn-mötet bakslag för Reagan

av Mikael Ingberg Forum 1985-09, sida 14-15, 22.05.1985

Taggar: Teman: politik

BONN-MÖTET BAKSLAG FÖR REAGA u ij efterhand kan man konstatera N hur rätt ledarskribenten hade, äve om det i skrivandets stund bara var fråga om en intelligent aning. Tvärtom präglades de internationella presskommentarerna före Bonn-mötet av en rätt stor optimism. Så också The Economists ledare.

Efter att Världsbankens och IMF:s mö te i Washington den 20—21 april hade lyckats med konststycket att få u-länderna, med Indien i spetsen, övertygade om att en ny GATT-runda är av nöden, antog man allmänt att rikemansnationernas möte i Bonn skulle kunna enas om en tidtabell. Men så blev alltså inte fallet. Frankrikes president, Francois Mitterand, satte stopp för det hela genom att vägra att gå med på att fastslå datum för när nästa GATT-omgång kan börja. Motivet till Mitterands motstånd är det faktum, att man ännu inte har kunnat komma överens om speciellt lantbrukspolitikens inriktning ens inom EEC-området. Och det är trots It lantbrukspolitik det hela rätt mycket handlar om.

Förutom att Mitterand och andra västeuropeiska ledare är oroliga över USA:s valutapolitik, eller rättare sagt instabiliteten på den internationella valutamarknaden.

DD

Frihandel i motvind

Den senaste GATT-rundan (GATT = General Agreement on Trade and Tariffs) som inföll under åren 1973—1979, koncentrerade sig speciellt på att sänka och avlägsna tullar och tariffer i världshandeln. Man nådde också goda resultat. Tullarnas nivå skall fram till år 1987 sänkas med i medeltal dryga 30 procent.

Utgångspunkten för detta arbete är en syn på frihandel som ett effektivt medel i den globala resursallokeringen. Frihandel motverkar ineffektiv och slösaktig produkion, och gynnar internationell tävlan och konkurrens.

Även om frihandein alltså långt har uppevts som någonting positivt och eftersträvansvärt, har frihandelsivern drabbats hårt av den senaste tidens dystra ekonomiska utveckling, speciellt i den industriella västvärlden. Framför allt i USA har allt flera röser höjts — röster med politisk tyngd — för en ökning av handelshindren. En viktig orsak till dessa protesterande röster står att inna i det faktum, att man i USA ser sig dragen vid näsan av GATT-avtalen. Det ä 1 ”Ekonomiska toppmöten lever sällan upp till de höga förhoppningar som ställs på dem.” Citatet är ur den brittiska tidskriften The Economists ledare 27 april, och alltså skrivet en knapp vecka före Bonn-mötet — det senaste ekonomiska toppmötet — öppnades.

1880—1982 =" 10 |. Bollams.eitöktiva våxeliars

L 1982 1983 1984

Diagram 1: Dollarn och den amerikanska han delsbalansen.

Källa: World Financial Markets, MarslApril 1985.

Diagram 2: Smörproduktionen och smörlag ren i några länder.

nämligen så, att tullar och tariffer inte är de enda protektionistiska medel som står till buds. Om man försöker ställa upp handelshinder, finns det många andra möjligheter att tillgå. Subventioner för importkonkurrerande industri, kvalitets- och säkerhetsbestämmelser som är svåra att uppfylla för utländska konkurrenter etc. Och i USA anser man att dylika konkurrensbekämpningsmedel har blivit allt vanligare under senare år.

Som stöd för denna syn anför man gärna det faktum, att nästan alla industrialiserade länder i Västeuropa och Asien uppvisar ett stort handelsöverskott med USA. Man kan alltså exportera till USA, medan USA inte kan exportera till utlandet i samma utsträckning.

Även om man i USA har klart för sig, att den största boven i detta drama är den övervärderade dollarn (se längre fram), anses det alltså också att handelshinder har uppställts

Lantbruket centralt

Irritationen över att andra handelshinder än tullar och tariffer har blivit vanligare under de senaste åren är emellertid inte den enda stenen på frihandelsivrarnas börda. Speciellt USA ser gärna att hinder som strävar till att begränsa handeln med tjänster — finansiella tjänster, adb-konsultation etc — också skulle avlägsnas. Tjänstesektorns andel av totalproduktionen är ju speciellt i USA avsevärd och växande. Också inom lantbrukssektorn är irritationen över handelshindren stor. Eller rättare sagt överbristen på en fungerande världsmarknad för lantbruksprodukter.

I stort sett i hela den västliga världen åtnjuter lantbrukssektorn en visst specielbehandling järnfört med andra näringsgrenar Orsakerna till denna specialbehandling är många. Nästan alla länder med en nationell självaktning strävar till att vara självförsörJande på lantbruksprodukter med tanke på internationella krissituationer.

I många länder har strukturomvandlingen av näringslivet varit mycket snabb. Produktiviteten speciellt inom lantbrukssektorn har ökat oerhört, vilket har lett till en kraftig minskning av behovet av arbetskraft inom denna sektor. Flykten från landsbygden och lantbruket har varit snabb. Alltför snabb för många länder — vilket har lett till att man börjat subventionera näringen, för att trygga människornas utkomst. Vardera dess 9/1985 FRUN målsättningar — och de åtgärder som vidtagits för att nå dem — har lett till eti av dagens mest brännande internationella ekonomiska problem: överproduktionsproblemet. Att det inte är endast vi i Finland som upplever detta problem framgår klart av diagram 2, som visar överproduktionsproblemets omfattning I några länder. Som ”illustration” har använts smörproduktionen, men för ägg, ost, mjölk (pulver) och en del sädesslag är situationen i stort sett densamma.

Överproduktionsproblernet har också varit stort i USA. Och nu har president Reagan beslutat göra någonting åt saken. Och när Reagan besluter sig för någonting brukar det börja hända saker.

En av de viktigaste orsakerna till att Reagan har föresatt sig att i grunden förändra USA:s lantbrukspolitik är givetvis att subventioneringen av lantbruket t o m i USA är dyrt. Jordbruksministeriets andel av den federala budgeten har länge varit växande, och strävandena att minska utgifterna inom denna sektor kan ses mot bakgrunden av det stora underskottet i den amerikanska budgethushållningen. Dessutom rimmar subventionspolitiken inom jordbrukssektorn illa med Reagan-administrationens allmänna kapitalistiska ideologi. Inom många andra sektorer har subventioneringarna minskat eller helt upphört, så varför inte jordbruket?

Helt konkret har denna nya lantbrukspoli tik skisserats upp i ett förslag till en ny lantbrukslagstiftning, som just nu behandlas I kongressen. The Agricultural Adjustment Act of 1985. Huvudlinjerna i detta lagförslag är två. För det första kommer subventioneringen av lantbruksprodukter att trappas ned avsevärt. För det andra åläggs myndigheterna att arbeta för en ökad och vinstbringande export av lantbruksprodukter.

Det är speciellt mot bakgrunden av detta lagstiftningsarbete som man bör se USA:s agerande inför Bonn-mötet. Och mot denna bakgrund är också mötets resultat — ingenting nytt på GATT-fronien — ett fiasko för president Reagan.

Hög dollar — handelshinder för USA

Redan tidigare konstaterade jag att dagens relativt höga dollarkurs också kan uppfattas som ett handelshinder. Speciellt de europeiska ledarna betonade inför Bonnmötet att USA:s handelsbalansunderskott -— som är stort och växande (se diagram 1) — är självförvållat, och ingalunda en följd av att handelshindren i världen är i tilltagande.

Och givet är att detta påstående är sant: valutaexperter runt om i världen är överens om att dollarn idag är övervärderad. Och att den höga dollarkursen förklarar största de len av USA:s problematiska handelsbalanssituation, framgår med önskvärd tydlighet av diagrammet,

I princip har emellertid de västeuropeiska ledarna ingenting emot den rådande situationen. Tvärtom. Så länge dollarkursen är hög, går exporten på USA bra. USA:s ekonomi utgör lokomotivet i den visserligen rätt svaga konjunkturuppgången i Västeuropa.

På litet längre sikt är emellertid situationen mindre lyckad. Speciellt fransmännen har konstaterat, att bristen på koordinering av valuta- och penningpolitiken mellan USA och Västeuropa har varit ägnad att skapa osäkerhet på valutamarknaden. Man är exempelvis rädd för en snabbt fallande dollarkurs — crash landingscenariot, som allt flera valutaexperter har börjat varna för — och talar i vackra ordalag om BrettonWoods-perioden med låsta valutakurser. Det är också speciellt president Mitterand som har krävt, att den nya GATT-rundan måste kopplas ihop med nya samtal om det internationella valutasystemet

Kraven på valuta- och penningpolitiska åtgärder för att stabilisera dollarkursen klingar dock än så länge för döva öron I Washington. Reagan-administrationens ideologi tillåter inte ingrepp, inte ens på valutamarknaden.

En stark dollar innebär ett starkt USA, anser man ”over there”.

Mikael ingberg 9

FÖRENINGSBANKEN I FINLAND AB

Koncernmånadsbalans den 31 mars 1985 (miljoner mark)

Aktiva Finansieringstillgångar Kassa Fordringar hos Finlands Bank Fordringar hos andra inhemska banker Fordringar hos utländska banker Krediter till allmänheten . Betalningsförmedling . … Övriga finansieringstillgångar Omsättningstillgångar Masskuldebrev Övriga omsättningstillgångar Investeringstillgångar Masskuldebrev Aktier Fastigheter och fastighetsaktier Anläggningstillgångar

Fastigheter och fastighetsaktier Maskiner och inventarier ..

Leasingobjekt Övriga anläggningstillgångar

Passiva

Främrmande kapital

Checkräkningar Depositioner ..

Skulder till Finlands Bank Skulder till andra inhemska banker och kreditinrättningar …. Skulder till utländska banker . Skulder till staten Betalningsförmedling

Debenturlå Övrigt främmande kapital . Räntor och övriga inkomster .

Reserveringar

Minoritetsandel

Eget kapital Aktiekapita Övrigt bundet eget kapital . Fritt eget kapital

För Direktionen Mika Tiivola

FÖRUN 2/1985

Paavo Laitinen

Ansvarsförbindelse milj. m milj. mk

För Förvaltningsrådet Jaakko Honk 15