Brain drain från England
av Tauno Tiusanen Forum 1986-03, sida 24-25, 20.02.1986
idningen The Guardian skrev i januari Te det tilltagande ”hjärnläckaget” i
England under rubriken ”Ingen som har en hjärna kan ens tänka sig söka en ledig tjänst". Utgångspunkt för skriveriet var en professur i teknik som varit obesatt en lång tid vid Sa/fords universitet. Den person som ansågs bäst lämpad för tjänsten har flyttat till USA och man har inte lyckats locka honom tillbaka. Andra tänkbara kandidater förtjänar två till tre gånger bättre inom industrin, enligt tidningen.
Samtidigt påpekas att man idag inte längre enbart kan förlita sig på att faktorer som ansluter sig till statusvärdet i akademiska kretsar. En amerikansk professor avböjde ett erbjudande om en lärostol vid det anrika Cambridge universitetet på grund av att han ansåg platsen vara värd bara en femtedel av det erbjudna alternativet i USA.
Pengar är inte allt
Den personliga lönen är inte alltid avgörande, även om den är en viktig faktor. Forskningsmiljön, för vilken pengarna har en stor betydelse, ser ut att få en allt mer framirädande roll, vilket innebär att de bästa hjärnorna söker sig till de bästa laboratorierna, de bästa datacentralerna osv.
Den engelska pressen framhåller bekymrat att vetenskapsmännen på grund av bakgrundsfaktorer i anslutning till det vetenskapliga arbetet har en benägenhet att söka sig utanför landets gränser. Idag flyr vetenskapsmännen inte längre till andra kontinenter. Också i Europa, framför allt i Frank 24
Brain drain hotar England
Storbritanniens traditioner och framgångar inom universitetsväsendet och vetenskaperna tarvar ingen närmare presentation. Prov på framgångarna behöve man inte leta efter. Idag förekommer emellertid ett visst missnöje i akademiska kretsar. Roten till missnöjet ligger djupt. För någon tid sedan grundades inom de akademiska kretasarna en ny påtrycknings- eller informationsgrupp, vars namn ”Save British Science” nästan låter som ett nödrop.
rike, erbjuds forskarna arbetsförhållanden som England inte kan tävla med. För utvecklingsländernas forskare, vilka av tradition i rätt stort antal finns på de brittiska öarna, erbjuds idag lockande alternativ på annat håll.
Under den senaste tiden har studenternas situation i England varit föremål för en intensiv diskussion. Det har ställts krav på att den offentliga sektorn skall delta i finansieringen av studierna. Regeringen har emellertid visat att England mycket frikostigt delar ut stipendier. Med hjälp av internationella jämförelsetal påvisar man att Storbritannien offrar 0,25 procent av bruttonationalprodukten på stipendier medan motsvarande tal i Frankrike är 0,03 procent och i Förbundsrepubliken Tyskland 0,09 procent. Holland kommer närmast med 0,13 procent. I talen för jämtförelseländerna har medtagits såväl stipendier som statssubventionerade krediter medan talet för Englands del endast innehåller understöd i form av stipendier.
I skenet av dessa tal ser den akademiska sektorn i Storbritannien ut att vara ordentligt snedvriden. Det satsas betydande summor på studenterna samtidigt som en växande andel av de många begåvade vetenskapsmännen går förlorade via sk hjärnläckage. Detta kan inte i längden vara hälsosamt för den nationella ekonomin.
Utländska hjärnor i plantskola
Samtidigt har man i England också fört en diskussion om det avtagande intresse bland utländska studenter att delta i undervisningen på universitetsnivå. Terminsavgifterna för ce utländska studenterna har under de senaste åren höjts kraftigt, varvid dock studenter från övriga EG-länder betalar lägre avgifter.
Denna strategi har ofta kritiserats häftigt. Studenterna från tidigare kolonier betraktas av många som en viktig investering. Skolningen av de kommande ledarna I länderna bortom havet skapar en betydelsefull goodwill mot det gamla moderlandet vilket kan vara nyttigt för det engelska näringslivet. Naturligtvis utgör studenterna från samväldesländerna också en viktig vetenskaplig potential.
De utländska studenternas vistelse i England är emellertid inte längre något billigt nöje. The Times Higher Education Supplement uppskattade nyligen kostnaderna för en treårig universitetsexamen för en student från ett samväldesland till minst 25 000 GBP, 200 000 FIM. Ett år av akademiska studier kostar enbart i form av universitetsavgifter 4 5600 GBP av vilken summa 3500 GBP är universitetsavgift och 1.000 GBP är College-kostnader. Eftersom studenten själv betalar dessa avgifter, måste han antingen vara ordentligt förmögen, eller åtnjuta ett väl tilltaget stipendium.
Det är svårt att uppskatta hur stor priselasticitet universitetsavgifterna har, men de senaste årens kännbara höjningar av terminsavgifterna för utländska studenter har knappast uppmuntrat dessa att studera i England. 3/1986 FORUN,
Det är dock uppenbart att en sänkning av dessa avgifter till en lägre, skäligare nivå innebär ett kännbart inkomstbortfall för högskolorna. Detta bortfall borde i så fall kompenseras med offentliga medel. Den nuvarande regeringen verkar inte vara beredd att göra detta.
Låga professorslöner Den ovannämnda undervisningsbilagan i Times citerar en av den finländska professorn Christoffer Cronström utförd undersökning som visar att de brittiska universitetslärarnas löner ligger på en internationellt sett låg nivå. I undersökningen framhålls skillnaden i lönenivå främst i USA, Australien och Kanada, dit britterna speciellt gärna flyttar. Det väcker också en viss förundran att Irland, som i England nästan betraktas som ett u-land, betalar högre löner åt sina universitetslärare än England. Fortfarande hänvisande till den finländska undersökningen, framhålls att siffrorna inte beaktar skatter och lokala levnadskostnader.
Låg vetenskaplig profil
Föreningen Save British Science har fört fram indikatorer som visar att nivån på landets intellektuella arbete har sjunkit. England har inte längre under de senaste åren varit det proportionellt främsta landet i fråga om Nobel-forskare. Möjligheterna att återta denna ledningsposition verkar fullständigt omöjligt på 10—15 års sikt. Under åren 1973—082 sjönk Englands andel av antalet vetenskapliga publikationer med 10 procent. På teknikens område var fallet hela 20 procent.
Den engelska forskarkåren är självfallet inte avogt inställd till den internationella utvecklingen och utbytet av vetenskapsmän. Problemet är närmast att den cirkulation med tillhörarde berikande erfarenheter som förekommer bland landets bästa vetenskapsmän, allt mera sällan slutar med att de mogna skapande förmågorna återvänder till hemknutarna. De skarpaste kritikerna varnar redan i dag för att vissa vetenskapliga grenar totalt håller på att tyna bort.
För att stoppa den här utvecklingen räcker det inte med bara pengar också om det behövs pengar för att råda bot på situationen. Auktoritet, akademiska traditioner, miljöfaktorer och andra abstrakta företeelser i anslutning till forskarskrået förstörs inte på en kort tid, men å andra sidan kan man inte heller stampa fram dem under en kort tid om de saknas.
Helt säkert uppstår i de allra flesta fall en strid på kniven om fria professurer och lektorat vid de traditionsrika brittiska högskolorna, varvid vetet skiljs från agnarna. Jakten på internationella förmågor och skapandet av nya möjligheter för toppforskare ser dock ut att lyckas betydligt sämre i England idag än tidigare, Sålunda kommer fenomenet hjärnläckage (brain drain) säkert inte att försvinna från de brittiska öarna inom de närmaste åren. Tauno Tiusanen 9
FORUN 3/1986
DIFF ju
DIFF — i full text Driftingenjörsförbundet i Finland — begår sitt halvsekel de två första dagarna i mars. Utöver de egentliga högtidligheterna markeras jubiléet också av instiftandet av två nya fonder, förnyat förbundsstandar, förbundshistorik och en förbundssångbok.
ras till veckoslutet 1—2 mars. På lördagen går jubileumsårsmötet av stapeln klockan 10 på Tekniska läroverket i Helsingfors (Apollogatan 8). Därefter följer lunch på restaurang Elite kl 12.30. Följande programpunkt är solenn akt på Riddarhuset kl 14.30 — festtalare är kanslichef Bror Wahlroos, HIM. Dagen avslutas med festbankett på restaurang Adion kl. 19.30. På söndagen samlas man till sillfrukost kl 12 på Tekniska Läroverkets Kamratförbund (Fänrik Stålsg 4). — Vi har satsat på ett högklassigt jubileumsprogram som skall ha något att ge alla medlemmar och samtidigt Informera utåt om förbundets roll och verksamhet, säger Erik Karlberg, DIFFs generalsekreterare. — Programmet har mött ett positivt mottagande och till dags dato har över 200 anmält sig till evenemangen.
J ubileumshögtidligheterna — koncentre Äras den som äras bör
Ett förbund som DIFF är inte en abstraktion, utan i alla situationer summan av sina medlemmar och dessas strävanden och verksamhet. Ett sätt att markera medlemmarnas insatser är instiftandet av två nya fonder.
— I syfte att understöda unga ingenjörer i deras fortbildning och specialisering i tekniskt-merkantila internationella färdigheter har en jubileumsfond instiftats, berättar förbundets ordförande Fred Rosbäck. — Tack vare en större privat donation har DIFF också haft möjlighet att instifta en fond till minnet av stiftande och hedersmedlemmen, överingenjör Einar Mattsson. Medlen ur fonden för Einar Mattssons Minne skall årligen utdelas åt en nyexaminerad ingenjör från Tekniska Läroverket i Helsingfors eller Vasa tekniska läroanstalt.
Förbundet har förnyat sitt standar i och med att emblemet förnyades senaste höst. DIFFs standar är avsett att utdelas åt per erar
Bosse har illustrerat DIFFs nya sångbok med bla Bellman-motiv.
soner eller organisationer som genom sina insatser befrämjat förbundets verksamhet.
Utöver ovannämnda utmärkelsetecken har DIFF också egentliga förtjänsttecken — I guld och silver. Vid jubileumshögtidligheterna får 7 motta förtjänsttecknet i guld och 20 i silver. Dessutom överlämnas ca 20 standar till förtjänta mottagare.
Bragder och sånger
DIFFs femtioåriga verksamhet dokumenteras lagom till jubiléet också av en förbundshistorik, DIFF under 50 år, som kommer att distribueras till förbundets ordinarie medlemmar. Hundra exemplar av historiken kommer att numreras och överlämnas till personer eller organisationer som genom sitt arbete befrämjat DIFFs verksamhet.
Även en annan bok publiceras inför jubiléet — en sångbok. Den blir gemensam för Tekniska Läroverkets Kamratförbund, DIFF och TFiF. Primus motor har varit Carl Johan Schauman vid Tekniska Läroverket — Jag började faktiskt samla material för en sångbok redan för något år sedan, berättar han. — Förbundets föregående sångbok är rätt gammal, härstammar från 1967 tror jag. Sedan kom jubileumsförberedelserna in i bilden och nu har vi — bl a Sitvio Hjelt har varit engagerad i projektet — boken tryckkiar. Den inkluderar cirka 120 sånger och är i storlek AB, lagom för bröstfickan alltså.
Schauman berättar att den nya sångboken — som i pressläggningsögonblicket ännu inte hade något namn -— innehåller ”primära och sekundära snapsvisor, Bellman-visor, snälla visor och givetvis också allvarliga, fosterländska sånger”. Bosse Österberg har illustrerat verket, som utges i begränsad upplaga till det moderata priset cirka 30 mark. Sångboken går att beställa från DIFFs och TFiFs kanslier.
Ragnhild Artimo 25