Breddat sortiment, ökad specialisering krävs i kemisk industri
av Håkan Lühr Forum 1972-01, sida 15-17, 19.01.1972
Breddat sortiment, ökad specialisering krävs i kemisk industri
Av dipl ing Håkan Cäh 9 Inom OECD-länderna har Finland den minsta produktionen av kemiska produkter. Exportandelen av produktionen ligger under OECD-medeltalet, men produktionen visar en fördubblingstid på ca 7 år mot USA:s 10 år och Japans 5 år.
9 Konsumtionen per capita (98 dollar/år) av kemiska produkter hör även till Europas lägre och ligger 57 dollar under OECD-ländernas medeltal, 61 dollar under Sveriges och 130 dollar under USA:s konsumtion.
9 Produktionen av kemiska produkter i Finland betyder till övervägande del oorganiska produkter såsom svavelsyra, blandgödsel, salpetersyra, kvävegödsel m m. Den organiska produktionen är liten jämfört med de ”tunga oorganiska produkternas” volym och består volymässigt ännu av biprodukter i anslutning till den industri som bygger på skogen.
0 Den inhemska produktionen har konsumerats i eget land, exportandelen 129?/0 ligger mycket under de övriga nordiska ländernas andelar som för Sveriges del är 23 2/0, Norges 45 9/0 och Danmarks 50 ?/o.
Ö Importen av organiska kemikalier var år 1970 tio gånger exporten av organiska kemikalier.
€ Även om exportens andel inte genast i högre grad kan ökas kan åtminstone en stor del av de importerade organiska kemikalierna produceras i eget land på petrokemisk väg, baserad på importerad olja. Då konsumtionen av basplaster redan nått en relativt hög volym är det naturligt att denna produktion är den första som körs igång. Då tillväxttakten under lång tid visat 5-års fördubblingstid, kan man snart vänta nästa enhets start.
Ö Fortsättningen av utvecklingen beror på världsmarknadsläget, tullmurar och handelspolitiken. .En breddning av det organiska sortimentet rekommenderas men även djuptgående specialisering på enskilda projekt. Härtill behövs välutbildade kemister, förutseende långtidsplanerare och skickliga ledare med kunskap och erfarenhet av internationell verksamhet.
Forum 1/72
Produktion och handel
Vid en hastig genomläsning av källmaterialet för utvecklingen av vårt lands kemiska industri stöter man ganska snart på vad man skulle tro vara kärnan i det hela, nämligen ”Production index for the chemical industry” i OECD:s rapport. Här får man veta, att för vårt lands vidkommande vägen uppåt varit följande, då år 1963 räknas som basår och alltså kallas 100 1963 100 19687 149 1984 118 1988 162 1965 130 1969 176 1966 135 1970 203 (preliminär siffra)
Produktionen under de sju åren har således fördubblats. Denna i och för sig intressanta uppgift bör dock få litet färg på sig, vi vill veta vad som hänt med andra länders kemiska industri, huru mycket kemikalier som förbrukas per person i olika länder, vad som avses med denna gren av industrin och för de futurologiskt intresserade huru denna utveckling eventuellt fortsätter under kommande år.
Den sista frågan kan man ytligt resonera sig till genom att göra en kurva av ovanstående värden och får en svagt uppåtstigande kurva som år 1978—79 visar indexsiffran 400, d v s produktionen har åter fördubblats under denna tid, såvida utvecklingens förlopp är i överensstämmelse med de gångna årens. Vad de absoluta omsättningssiffrorna beträffar har de från ett värde av 182 miljoner US dollar år 1963 stigit till 354 miljoner dollar år 1970, vilket även visar den sjuåriga fördubblingstakten. Motsvarande siffror för Sverige var 1963 520 milj. dollar och 1968 830 milj. dollar. Tabell 1 visar den kemiska industrins produktion, import och export inom OECD åren 1966 och 1968.
Tabell 1,
Produktion, import och export och procentuell export av produktionen inom kemisk industri 1968 och 1968 Inom OECD. (Miljoner U.S. dollar):
Produktion Import Export Export i ?/ av produktionen
Land 1966 1968 1966 1968 1968 1968 1968 1968
USA 38700 52000 1027 1134 3010 3289 8 65 Tyskland 8215 9440” 973 1190 2581 3114 31 33
Japan 7055 9700 541 689 707 805 10 81 England 6720 7270 825 997 1130 1438 17 20
Frankrike 5950 6970 HI 1148 1210 1360 20 19,5
Hallen 5 230 5885 646 770 698 780 13 12,4 Kanada 1975 2170 ’ 577 615 417 418 21 20 Spanien 1725 1890 345 368 7” 9. 4 4 Holland 1535 2140 619 754 821 1107 54 53 Belgien 985 1200 492 609 513 635 53 55 Schweiz 855 1020 394 452 653 810 76 80 Sverige 695 850 362 468 161 197 23 23 Österrike 425 500 210 260 Nn 126 21 25 Danmark 30 380 265 300 128 186 40 50 Norge 285 335 190 237 137 153 48 45 Finland 255 30 173 186 31 36 12 12
Summa 80895 102060 8558 10177 12311 14540 15 14, 15'
Konsumtion per capita
Vad som även intresserar oss är konsumtionen av kemiska produkter per capita, en siffra som i någon mån även säger oss annat än rent industriella sanningar. OECD har i sin rapport 1969/70 noterat dessa värden för åren 1963, 1968 och 1969. De framgår av följande tabell:
Tabell 2. dollar 1983 1968 1989
USA 180 219 228 Holland 76 137 160 Sverige 920 145 159 Frankrike 90 135 143 Tyskland 88 125 140 Belgien 70 111 135 Schwelz 77 112 127 U.K. äl 117 124 Kanada TT 115 na Italien 7 105 109 Japan 47 95 107 Norge 72 107 na Finland na 89 98 Österrike 58 87 98 Spanien 37 67 78 Irland 48 74 na Danmark €9 na na Portugal 14 31 Me: Turkiet ” na 5 na Medeltal OECD-länder 92” 144 155 Medeltal Europa-OECD-länder 7 112 122
Man kunde kommentera detta så, att det är uppenbart att då Finland är på tionde plats bland de europeiska länderna i konsumtion av kemikalier per capita och ligger 24 dollar efter det europeiska medeltalet och ca 60 dollar efter Holland och Sverige, har vi stora möjligheter att ytterligare öka vår konsumtion och därmed vår produktion i den mån denna konswmntion utgörs av hemmaproducerade kemiska produkter. Sverige och Holland som ligger över både det europeiska och alla OECD-ländernas medeltal kan ju i sin tur sträva efter USA:s 228 dollar som i sin tur”keder denna kemikaliekoönsumtionsliga.
. Vad består Finlands kemiska produktion av?
Oorganiska kemikaller
Under gruppen oorganiska kemikalier kommer vad man brukar kalla ”tunga oorganiska kemikalier”. För att få rätt perspektiv på Finlands kemiska industri och vilka produkter som kan sägas representera detta begrepp kan en närmare analys av dessa tunga kemikaliers produktion under de senåste sex åren vara av intresse.
Tabell 3. Produktion av ”tunga oorganiska kemikalier”. (1000 t) 1965 68 67 68 69 70
Klor 108 118 116 127 138 150 Natriumhydroxid 122 130 131 144 153 176 Svavelsyra 383 480 549 598 675 843 Fosforsyra 22 39 56 8 112 Ammoniak 100 93 100 107 102 103 Titandloxid 38 31 40 Salpetersyra 219 215 254 Kalciumklorid 51 45 53 59 58 68 Natriumsulfat 69 65 73 80 80 94 Alum.sultat 37 44 44 42 47 49 Kvävegödsel 194 190 198 201 214 258 Fosfatgödsel 447 547 401 321 172 126 Bland. gödsel 650 6 699 848 7 934 Svavel 74 74 101 125 112 1 2235 2407 2504 2961 2873 3321
Trots att det ju inte är helt korrekt har här alla mängder adderats och så har vi kommit till att ökningen i volym från 1965 till 1970 varit 49 9/4 eller av samma storleksordning som den tabell vi började med, i vilken index-siffran stigit från 130 till 203 eller med 56 ?/0.
16
Organiska kemikaller Tabell 4 visar produktionen av organiska kemikalier i Finland under åren 1965—1970, uttryckt i 1 000 t.
Tabell 4.
1985 = 1966 1967 1968 1969 1970 Formalin (100 2/0) 2,7 5,6 TI 10,4 12,8 14,0 ‘Monoklorättiksyra 0,6 D,8 07 0,8 11 1,5 Tri- och tetrakloret. 21 21 2,3 2,5 2,5 2,7 Pentaklorfenol 0,8 0,9 0,9 0,9 0,9 1,0 Sulfitalkohol 22,6 22,4 19,9 18,8 17,2 17,3 Rå terpentin 9,8 10,7 11,6 11,2 12,0 10,9 Rå tallolja 59,5 66,5 76,3 77,8 88,9 80,9 Kolofonium 12,4 12,9 14.4 144 15,8 16,9 Ättiksyra 1,4 1,4 1,5 1,6 17 1,8 Acetylen 21 22 2,2 2,2 22 2,2 Alkydmålfärger 7,7 9,6 10,0 9,2 10,2 11,2 Emulsionsfärger 12,4 14,3 14,1 14,4 14,5 12,9 Ytaktiva material 23,2 25,8 28,3 28,2 274 32, Även om denna tabell ingalunda är komplett ser man dock genast att de mängder som det här är fråga om inte är av samma storleksordning som vid den oorganiska industriproduktionen. De värden på vår kemiska industris utveckling som vi här analyserat har alltså till största del gällt vår oorganiska kemiska industri. Även om enhetspriserna på organiska kemikalier i allmänhet är högre än hos oorganiska, kvarstår dock den oorganiska industrins dominerande roll.
Petrokemisk industri
Med petrokemisk industri avses en sådan kemisk industri som använder olja eller ur olja förädlade produkter som råvara.
Mycket har sagts och skrivits om vår petrokemiska industri som för närvarande håller på att födas i Sköldvik och Svartbäck. Av vad som torde framgått av det föregående har denna vuxit fram som något nödvändigt, då man dessutom vet, att år 1970 importerades 193 000 ton plastråmaterial för ett värde av 258 miljoner mark. Utgångsläget för den petrokemiska produktionen är helt annorlunda än de tidigare industriernas — dessa har så att säga vuxit upp i stöd av landets egna råvaror. Nu måste som känt oljan importeras, vidare importeras kunskapen huru denna skall förädlas, likaså importeras processtekniken och utrustningens konstruktionsritningar och då allt är klart väntar vi oss kanske även att de länder vi köpt allt detta ifrån i sin tur skall köpa det vi kommer att producera. I stort sett har vi varit som ett u-land på detta område, men i dag håller en petrokemisk ingenjörskår på att utbildas som är liten men som redan kan hävda sig väl.
Med tanke på att importen av polyeten år 1970 steg till över 80 000 ton och polyvinylklorid till 28 000 ton finner man det helt naturligt att vi måste börja med egen tillverkning. Här finns ju redan en marknad, Svårare är dock förhållandet med sådana petrokemiska produkter där vår lilla hemmamarknad inte försvarar startandet av en ur världsmarknadssynpunkt rätt dimensionerad enhet, en liten enhet åter betyder ökade kapitalkostnader per produktenhet och med stor sannolikhet en olönsam produktion. Som känt stiger investeringsbehovet med 60 2/0 om enhetens kapacitet fördubblas. I dagens läge måste exporten komma med i bilden.
Här uppträder hinder såsom relativt höga transportkostnader för en billig produkt, tull, försäljningskostnader av större dimension än vanligt då den volym som borde exporteras är större än hemmamarknadens inköp. Var och en har ju tillgång till olja för ungefär samma pris och då de större industriländernas egen förbrukning av de vanligare på petrokemisk väg tillverkade materialen är av helt annan storleksordning är vår nu, inses vilka svårigheter som möter oss om en relativt renodlad exportindustri skall byggas upp på 2—3 år.
Vår kemiska industri har fått genomgå samma utvecklings Forum 1/7 faser som industrin överhuvudtaget. Man har börjat tillverka kemikalier för eget bruk i liven skala och då man känt sig litet säkrare i sadeln har man börjat kasta blickar över gränserna med undran om grannen har intresse av de produkter som tillverkas. Inom petrokemin bör man genast välja rätt tillverkningskapacitet: 50 000 ton, 100 000 ton eller kanske 200 000 ton. Det gäller således att parallellt med världsmarknadsanalysen planera en lönsam produkt och kanske i sitt inre minnas Gustav II Adolfs ”Förfäras ej du lilla hop . . .”
Export och Import i da Åv intresse är att jämföra vår nuvarande export med t ex de övriga nordiska ländernas. Av tabell 1 har det framgått att vi 1968 exporterade 12 9/o av vår kemiska produktion imedan Sverige exporterade 23 9/0, Norge 45 9/0 och Danmark hela 50 9/0. Då Finlands import av kemikalier inklusive petroleutnprodukter och ”andra kemiska produkter” år 1970.steg till ett värde av 1704 miljoner mark medan exporten var 410 miljoner mk, kan man konstatera att även handeln med kemikalier bidragit till att öka handelsbalansens importöverskott. Importen av organiska kemikalier var 142 milj. mk mot en 14 milj. mk export, oorganiska kemikalier importerades för 154 milj. mk och exporterades för 62 miljoner mk.
Framtiden
Att tullarna på grund av Kennedy-avtalet minskades och att dessa helt försvinner inom EFTA är något man naturligtvis hälsat med tillfredsställelse. Nyheter om fusionering av för våra förhållanden jätteföretag strömmar ideligen in, vilke betyder svårigheter och större konkurrens för vår export. Att t ex Schweiz exporterar över 80 2/6 av sin produktion och att denna till 77 9/o utgörs av läkemedel, syntetfärgämnen och andra högt förädlade och specialiserade produkter kan förklaras av landets geografiska läge, små transportkostnader; 66 9/0 av denna export sker dessutom till EEC-länder. Landets egna invånare behöver naturligtvis inte all den medicin som tillverkas vilket vi här gör visavi vår egen kemiska produktion. Det är väl så, att Schweiz utvecklat en sådan industri som är mindre beroende av de exportmurar som synes förekomma överallt. Dessutom är Schweiz exportaktivitet på detta område berömvärt, förf. minns från sina resor i Etiopiens bush huru han i de flesta ”minibyar” med total avsaknad av alla kommunikationer stötte på schweiziska läkemedelsförråd. Här behövdes naturligtvis dessa tropiska mediciner, men är försäljningsnätet lika tätt över hela jorden har de faktiskt gjort väl ifrån sig.
Export är som känt ej någon enkel sak och på det området ligger vi i för de allra flesta på denna jord ganska okända Finland långt efter. Vi måste få till stånd ett mycket aktivt säljarbete som inte bör försvåras av extra hinder. Med tanke på framtiden kan man således med ledning av vad som här framförts förmoda, att en breddning av det nu smala fältet bör äga rum, i synnerhet beträffande organiska kemikalier och med tanke på anförda exempel bör vi producera specialiserade produkter med högt förädlingsvärde, vid vilkas försäljning nämnda exportbromsar inte har en avgörande betydelse. Specialsering betyder pengar, så räknar man t ex i Sverige att man satsar 100 miljoner kronor årligen på forskning och utveckling av nya läkemedel. På 10 år har kostnaden att få fram ett nytt preparat ökat från 5 till 25 miljoner kronor. I medeltal tar det 7 år att forska fram ett nytt läkemedel. Omsätttingen inom Sveriges läkemedelsindustri var år 1970 ca 1200 miljoner kronor. Beträffande forskning och utveckling och konkurrens svarar Astras VD Karl Arne Wegerfelt på frågan om Sverige kan hänga med i konkurrensen ett tveklöst ja, under förutsättning att ”vi koncentrerar vår forskning till ett fåtal områden så att vi per projekt har lika mycket resurser som våra stora utländska konkurrenter.”
Forum 1/72
Finlands Svenska Ekonomförbund
Kursverksamheten 1972:
ADVANCED COMMERCIAL ENGLISFI
Kursen Advanced Commercial English (ACE) erbjuder deltagarna chansen att inte endast fräscha upp sitt språk utan också utvidga ordförrådet och lära sig modernt språkbruk. ACE ger kursdeltagarna tillfälle att komma ifrån en slentrianmässig användning av ett begränsat antal ord och uttryck. ACE riktar sig till alla dem som behöver en finslipning av sina kunskaper.
, Finlands Svenska Ekonomförbund arrangerar i samarbete med S-gillet (Damekonomerna) måndagar 14.2.-27.3.1972 kursen Advanced Commercial Eng-: lish, som är förlagd till arbetsgivarvänlig tid, kl. 18.00-21.15 och som omfattar sammanlagt 14 dubbellektioner.
Kursledare är lektor Anne Haarala, Sveriska Handelshögskolan, som efter flera års undervisning i Hanken, vet vad det är vi i regel går bet på. Mrs Haarala besvarar gärna frågor och diskuterar kursdeltagarnas språkproblem.
Kurstid: 14.2.-27.3.1972, måndagar 18.0021.15
Kursplats: = Svenska Handelshögskolan.
Kursavgift: 280 mk (för icke medlemmar i FSE ar tillägg på 20 mk), inkl. övnings ok Anmälan: senast 31.1.1972 tel 66 41 00 Arrangör: = Finlands Svenska Ekonomförbun och S-gillet
Anmälan till kursen
Namn
Företag/Postadress
Kursavgiften erlägges genast till HAB Tölötorg eller NEB Senatstorget
Posta denna anmälan senast 31.1.1972 till Finlands Svenska Ekonomförbund, Fabriksgatan 34c 4b, 00150 Helsingfors 1 17