Brist på metaller - fröet till världskris?

Taggar: Personer: Pekka Jauho Teman: metaller

Brist på metaller —fröet till världskris?

Förekomsterna av vissa viktiga metaller är begränsade.

Redan nu innebär det minskade utbudet på silver och kvick silver problem för vissa branscher. År 2000 beräknas reserverna för dessa metallers del vara slut och bristen p bla tenn kan vara kännbar.

Metallreserverna är inte bara begränsade. De är också ojämnt fördelade geografiskt. Man behöver inte vara överdrivet pessimistisk för att inse att förekomsterna av vissa vitala metaller bär inom sig fröet till politiska kriser.

Ö9” USA har rikliga förekomster av silver, kadmium, koppar, bly och zink. Sovjetunionen har stora silver-, antimon- och wolframfyndigheter. Kina har kännbara antimon-, tenn-, och wolframtillgångar. Kanada har stora zinkfyndigheter. Kobolt förekommer främst i staterna i CentralAfrika, platina huvudsakligen i SydAfrika, och kvicksilver främst i SydEuropa.

De stora fyndigheterna är alltså mycket ojämnt fördelade.

— Det betyder att de länder som har en särställning beträffande vissa metaller har en kännbar politisk och ekonomisk trumf på hand då magrare fyndigheter i andra länder använts slut, säger Pekka Jauho, generaldirektör för Statens tekniska forskningscentral. — Det är inte ett omedelbart förestående problem. D första metaller som börjar ge anledning till oro är silver och kvicksilver.

Gen dir Pekka Jauh 18

Silver är tills vidare oersättligt inom foto- och röntgenteknik, även om man kan anta att digitaltekniken kan göra äldre metoder överflödiga så småningom. Kvicksilver behövs för katalysatorer, elektroder och inom klorindustrin, och ersättande material är inte inom synhåll. Men för de övriga nämnda metallernas del räcker det troligen årtionden, möjligen århundraden innan bristen på dem kan tänkas leda till en kris.

Kapplöpning med tiden

Kristidpunkten kan förskjutas i någon mån genom återanvändning och genom att ta i bruk ersättande material.

— Återanvändningsmöjligheterna är speciellt goda beträffande bly, platina och wolfram och relativt tillfredsställande för silver och koppar. För kadmium är återanvändningsmöjligheterna ytterligt begränsade. Den tekniska utvecklingen för å andra sidan med sig nya metoder att återvinna metaller ur avfall — och också nya artificiella material som kan tänkas ersätta de metaller det blir brist på åtminstone i många fall. Svårast att ersätta är silver och kvicksilver,

Nya tekniska lösningar kommer också att möjliggöra utvinning av magra malmfyndigheter och upptäckten av djupt belägna malmfält.

— Men den räddningen är dessvärre ingen förstahjälp. Utvecklingen av ny teknologi kan ta tjugo år i anspråk, och det kan ta upp till femton år från upptäckten av en malmfyndighet till full gruvdrift. Idag lever vi närmast ur hand i mun, de lösningar som står till buds täcker i bästa fall de närmaste tio åren.

Hälften bark i brödet

Man kan kanske tala om extroverta och introverta lösningar på problemet. Extroverta lösningar: nya malmfält, utvinning av även mindre fyndigheter. Introverta lösningar: ”utspädning” av de metaller det råder brist på, förbättrande av deras egenskaper, konstruktioner som medger materialinbesparingar.

— Lösningar som kan bli verklighet redan på 80-talet är nya användningsgebit för metalliska mineraler, metallblandningar som innehåller orenheter, metaller med förstärkning av bor- eller grafitfiber — enligt samma princip som glasfiberplast. Också nya metoder att minska eller eliminera korrosion, erosion och abrasion kommer att ge metallprodukterna längre livslängd, vilket naturligtvis på sikt minskar behovet av råvara. Tillförlitligare mätningsteknik och hållfasthetsberäkningar i kombination med datorteknik möjliggör materialekonomiskt bättre konstruktioner.

Detta är bara några exempel på att metallbranschen har en avsevärd utvecklingspotential — när och hur de tekniska rönen tar språnget från laboratorierna till produktionsanläggningarna är beroende av näringslivets totalutveckling.

Oljan, alltid otjan

Generaldirektör Jauho poängterar att man inte får betrakta metallförekomsterna som ett isolerat problem.

— Alla tillgångar beträffande vilka efterfrågan hotar bli större än utbudet är automatiskt sk strategiska tillgångar. Det gäller lika väl metaller som olja och livsmedel. I sista hand väger råmaterial av olika slag tyngre än politiska teser. Oljans centrala ställning kommer inte att förändras de närmaste åren ens om — vilket måste anses säkert — priset på den går upp avsevärt. Hela den industrialiserade världens teknologi är oljebaserad, och det tar årtionden att ersätta den med teknologi som utgår från annat bränsle,

Koltillgångarna är fortfarande avsevärda. Kan man tänka sig en återgång till kolteknologi?

FORUM 19/7 År 2000

Totalförbrukning Reserver (kända 1973)

U br SSPPLL: Silver

Kadmium

Kobolt

Lord ESLLLL

I Kvicksilver KZZZZ

Platina

Antimon

Tenn

Wolfra — I de flesta industriländer gjorde man sig av med ”kolanläggningarna” då oljan gjorde entré, och de tidigare kolgruvorna fick stå oanvända och fylldes småningom med vatten. Finland är ett av de relativt få industriländer där man fortfarande har bibehållit koldrivna kraftverk. Men en återgång till kol har också miljövårdsaspekter: kol- och svaveldioxid, ”sura” regn osv. Av den anledningen kan man knappast tänka sig en återgång till kol i världsomfattande skala. Vi är — tills fusionskärnkraften kommer, vilket kan dröja årtionden — ohjälpligen beroende av oljan.

Vem äter ut vem?

Billigimporten från ”neoindustriländer” har de senaste åren har gett upphov till slutsatsen att ekonomiskt överlevande kan byggas på stor volym i kombination med medioker kvalitet.

— Det är en farlig missuppfattning, säger Pekka Jauho. — För det första eftersträvar också dessa fd uländer kvalitativt högsklassiga produkter -— och börjar på många områden också lyckas därmed. För det andra är det ganska logiskt att knowhow och tillgången på råmaterial prismässigt sammanhänger med var FORUM 19/7 andra: ju dyrare (= sällsyntare) råmaterial, dess viktigare är det att de produkter som tillverkas av det är högklassiga och hållbara, att deras livslängd är maximal. Även om priset är högre. Att det blir dyrt att köpa billigt är en sanning som består.

Mot den bakgrunden tror generaldirektör Jauho att det blir länderna med hög teknologi som segrar i överlevandets internationella Coopertest — USA och de europeiska industriländerna möts i den nu aktuella semifinalen: konkurrensen om oljan och konkurrensen om marknaderna för industriprodukterna. USA har några extra trumfkort — rikligt med egna naturtillgångar (med undantag av den sinande oljan) och spannmål, deras kanske mest avgörande strategiska tillgång. Europa ligger ganska illa till i oljekön med andra ord. På litet längre sikt finner jag det troligt att Sovjetunionen kan bli en beaktansvärd finalist. Sovjetunionen har oerhörda råvarutillgångar, också olja och naturgas, och har alla möjligheter att klara den teknologiskindustriella kapplöpningen.

Vår metall ”grönt guld"?

Vårt eget lands metalltillgångar är påfallande mångsidiga, men an Outokumpu Oy, Pyhäsalmigruvan. Malm transporteras till krossning.

Järn

Diagrammet är ur ”Rational Use of Potentially Scarce Metals” 1976.

språkslösa till omfattningen. Undantag utgör titan och vanadin — beträffande sistnämnda svarar vi för hela 7 procent av världens totala produktion.

— Finlands framtid ligger på lång sikt nog i skogsindustrin, som inte kräver speciellt betungande investeringar. Trots den beaktansvärda konkurrensen från nya skogsindustriländer som tex Brasilien är skogen i alla fall vår viktigaste nationalekonomiska tillgång. Men genom vårt geografiska läge och kanske också den språkliga isolationen måste vi utgå från att Finland aldrig kommer att bli en framgångsrik volymleverantör. Vår konkurrenskraft ligger i kvalitet och know-how. För skogsindustrins del kan det betyda tex långt utvecklad trycksaksindustri…

Generaldirektör Jauho anser också att Finland kan sälja på sin image — Vår politiskt neutrala profil är faktiskt en viktig handelsvara. De senaste årens väldiga byggexportprojekt är ett ypperligt exempel på detta. Finländska entreprenörer skulle knappast ha rott hem order från arabländerna, om våra händer inte varit politiskt ”rena”. Det är en tillgång att värna om också i fortsättningen.

19