British Gas privatiseras
av Tauno Tiusanen Forum 1986-20, sida 19, 18.12.1986
EAT) British Ga privatiseras för 6 mrd pun an gick snabbt från ord till handling M och fram till år 1985 hade statli egendom till ett värde av över 5 miljarder GBP (nästan 40 miljarder FIM) sålts till privata ägare.
Mot denna bakgrund kan man tala om Thatchers verkliga privatiseringsbomb i slutet av detta år, då British Gas säljs till privata investerare till ett pris av uppskattningsvis 6 miljarder GBP ( cirka 45 miljarder FIM). Gasbolaget, som under de senaste åren varit mycket vinstgivande, kommer således att gå till den brittiska ekonomiska historien som thatcherismens verkliga privatiseringsmammut.
Folkkapitalismen
Tories har försvarat sin privatiseringsiver med ideologiska argument och framhållit att man på detta sätt underbygger folkkapitalismen samtidigt som näringslivet stimuleras till större effektivitet. Samtidigt vill de konservativa naturligtvis också trygga sitt politiska stöd: man kan med fog anta att Labour, då de kommit till makten, vänder på steken och förstatligar de företag som Thatcher privatiserat. Alliansen mellan liberalerna och socialdemokraterna, som uppenbart kommer att bli tungan på vågen i engelsk politik, är i detta sammanhang ännu ett frågetecken.
Vid privatiseringen av British Gas har man utgått från att åtminstone 40 procent av aktiestocken skall kanaliseras till privatpersoner, 40 procent till inhemska institutionella investerare och den resterande 20 procenten till utlänningar. Om de privata investerarnas intresse för gasaktierna är stort, kommer man att favorisera dem genom att ge dem hälften av hela den jättelika potten.
Stabiliserande lockbeten En hel del arbete har gjorts för att väcka de privata investerarnas intresse. Hela reklamkampanjen, som också innefattar direktreklam, kommer uppenbarligen att kosta ungefär 40 miljoner GBP (300 miljoner FIM). Småinvesterarna uppmanas köpa åtminstone den minsta kvoten, dvs 10 aktier till ett pris av 1,5 GBP per aktie. Betalningen kan ske i tre rater av vilka den sista kan framskjutas till år 1988. Dessutom erbjuds de som köpt aktier vid emissionen en bonus på 10 GBP per 100 köpta aktier, dock högst 250 GBP vilket kan utnyttjas under tiden mellan juni 1987 och slutet av år 1989. Denna bonus kan användas som delbetalning av gasräkningen, elier konverteras till gratisaktier om ägaren inte använder gas. Tanken bakom bonussystemet är framför allt att förmå smålnvesterarna att hålla fast vid den kapitaliststatus de uppnått och inte
PFÖORUN, 20/198 omedelbart sälja sitt aktieinnehav vidare. Folkkapitalismen borde bli ett permanent fenomen, åtminstone över nästa val, som Tories, som nu sitter vid makten, måste utlysa senast under år 1988.
Köpare finns
Redan en månad före den uppsatta bakre gränsen för köpanbud, som är den 3 december, meddelades i London att cirka fem miljoner intresserade köpare anmält sig. Förmedlarna anser att detta antal, som i slutskedet ännu kommer att öka något, kan hanteras smidigt och att alla intresserade kommer att få aktier.
Det är självfallet viktigt att tillgången och efterfrågan i stort sett motsvarar varandra. I samband med privatiseringarna har man ofta kunnat observera att alla intresserade inte erhållit någon utdelning. | Thatchers folkkapitalism blir därmed en del ägare, men andra inte.
Oppositionen har under de senaste åren fäst uppmärksamhet vid de privatiserade bolagens aktiers prisbildning. Labours samhällsvetenskapliga forskningsinstitut uppskattar att staten fram till i fjöl hace förlorat sammanlagt omkring 2,3 miljarder GBP (cirka 17 miljarder FIM) på grund av de låga försäljningspriserna på de privatiserade bolagens aktier. Denna uppskattning bygger på aktiernas marknadspris efter emissionerna. British Telecom (BT), som väckte uppseende senaste år, såldes med en rabatt motsvarande över en miljard GBP till allmänheten. Senaste vår värderade olika experter statens förlust bara i BT-affären till 2—3 miljarder GBP. I BT-fallet förundrar sig Labours samhällsvetare också över hur man lyckades förbruka medel för ungefär 50 miljoner GBP (nära 350 miljoner FIM) på
Då de konservativa kom till makten i Stor oritannien i slutet av 7O-talet, efter flera år ov Labourstyre, förkunnade de genast att de i enlighet med avgivna vallöften kommer att inleda reprivatiserngen av statliga bolag.
den försäljningskampanj som genomfördes för att locka befolkningen att köpa sin egen egendom.
Regeringens privatiseringsiver har inte ens i Tory-partiets egna led fått ett odelat stöd. Harold McMillan, som är en av efterkrigstidens mest kända brittiska politiker och som numera är ledamot i Överhuset, sade efter beslutet om privatiseringen av British Gas, att Thatcher nu har börjat sälja nationens arvsilver. Detta uttalande har därefter citerats mycket flitigt.
British Gas är ett företag som i dag är — om inte guld — så åtminstone silver värt. Av senaste års omsättning på 8 miljarder GBP erhöll staten i form av vinst 700 milioner GBP (ungefär 5 miljarder FIM). Vinsten för innevarande år väntas sjunka en aning, men nästa år väntas vinsten redan öka till närmare 800 miljoner GBP. Energiprisets fluktuationer verkar inte i någon högre grad ha rubbat monopolet på inkomstsidan. De som skaffat sig aktier kan vara säkra på att det också i framtiden kommer att finnas medel som kan betalas ut som en skälig dividend på det placerade kapitalet.
Betänklig affär Det faktum att Thatchers största privatisering gäller ett monopol gör saken högst betänklig. I ett land där det finns ett enormt behov att mobilisera riskkapital för att ge den förädlande industrin ett lyft och för att grunda nya företag, skapas — troligen på en mycket bred bas — en folkkapitalism där placerarna har en säker, egentligen riskfri ställning. Detta är inte ägnat att sporra till verklig företagsamhet, vilket mer än något annat skulle behövas för att effektivera den engelska ekonomin.
fortsättning på s 2 19