Brunei pumpa rolja
av Maria Planting Forum 1984-06, sida 30-31, 28.03.1984
F RUN 6/84 6/84
BH Lagnt och stilla, utan traditionellt hög- Av M. ARIA PLANTING tidliga flagghissnings- eller -halningscere monier, övergick Brunei på nyårsnatten till SEA självständighet från att sedan 1888 ha va rit ett brittiskt protektorat. mur =E - Brittstyret har aldrig varit särskilt fram- Sj d Ivst d n d |] g d B r UU n e I befäster sin ställnin trädande i Brunei. Landet har t ex sedan 1906 haft sin egen flagga och under de senaste årtiondena har Storbritannien endast skött om dess utrikespolitiska kontakter och en del av försvaret. Brunei har valt den 23 februari som sin självständighetsdag och inbjöd ett stort an- Det minimala oljerika sultanatet Brunei på ön Borneos nordkust blev en självständig stat vid årsskiftet efter nästan hundra år av brittiskt styre. Trots att Brunei hör till de allra rikaste länderna i världen, räknas det ännu officiellt till utvecklingsländerna. Ian- + Å det kallas ”the Shellfare State”, ett skämtsamt öknamn som det Sarawaksoé/ förtjänat tack vare sina oljetillgångar. Oljan dominerar Brunei och Shell, landets enda oljeproducent, dominerar oljesektorn.
RUN
Fakta om BRUNEI
OUTH CHINA Champion" Då
Yta: 5 765 kvadratkilometer Geografiskt läge: Söder om Sydkinesiska Havet, på ön Boerneos nordkust. Invånarantal: 193 000, främst malajer och kineser. Minoriteter bl a ibaner och dusuner.
Huvudstad: Bandar Seri Bagawan Statsskick: Sultanat
Officiell religion: Islam
Officiellt språk: Malesiska. Engelska talas dock allmänt.
ENP (1982): drygt 9 miljarder Bruneidollar (ca 25 mrd mk)
Oljeproduktion (1982): 64,25 miljoner fat
Gasproduktion (1982): 5 miljoner ton Jordbruk: 10 procent av landets areal är odlad.
Mannig Fairle - y.
”.. South West Ampa
S | BRUKE s tal VIP:s — kungar, sultaner, presidenter, statsöverhuvud och även prins Charles av England — till sin första självständighetsfest som firades med pompa och ståt i sultanens enorma och splitternya palats i huvudstaden Bandar Seri Begawan.
;
Mäktigt förflutet
Brunei är en ny nation med ett mäktigt förflutet. Trots sina enorma olje- och gastillgångar är det ännu ett utvecklingsland på väg mot industrialisering.
Brunei klassificeras inte ännu ens som ett s k nic-land [nyindustrialiserat land). Det har ingen annan nämnvärd industri än sin oljeindustri. Här ligger den största utmaningen för det självständiga Brunei; ekonomin måste diversifieras för att man stegvis skall komma loss från oljeberoendet.
Historien känner det Brunei som en gång omfattade hela ön Borneo och delar av Filippinerna.
Från 1300—1500-talet var Brunei centrum för ett mäktigt imperium. Pirater, krig och de europeiska ländernas kolonialisering av Sydostasien stympade landet till futtiga 5 705 kvadratkilometer på ön Borneos nordkust söder om Sydkinesiska havet.
Idag består landet av två delar. En kil av den malesiska staten Sarawak skjuter upp mitt i Brunei och en annan malesisk stat, Sabah, är dess granne i öster.
Landets 200 000 invånare är främst malajer. Den officiella och enda accepterade religionen är islam.
Det finns också en kinesisk minoritet på ca 40 000 personer i Brunei som i praktiken har hand om hela den privata sektorn. Kinesernas ställning är mycket speciell. Trots att de flesta bott hela livet i Brunei, beviljas de sällan medborgarskap. Officiellt anges orsaken vara att de inte klarar det svåra malesiska språktestet som är ett villkor för att man skall få bli medborgare.
Brittiska tide 1888 blev Brunei ett brittiskt protektorat och år 1906 satte sultan Hashim Jamalul Alam definitivt punkt för ytterligare stympning av landet genom en överens 30 .
kommelse med britterna som gav Storbritannien hela ansvaret för landets interna och externa affärer med undantag av religionsfrågor.
1959 markerade en ny vändpunkt. Då blev Brunei självstyrande i alla interna frågor.
1962 började förberedelserna för landets fulla självständighet då det kungliga malsaj-regementet (numera Royal Brunei Armed Forces) grundades.
Idag anses den 3 200-man starka armén vara en av Sydostasiens bäst utrustade; ett av statsbudgetens största anslag, en summa som motsvarar över 930 Mmk, går i år till att utrusta och upprätthålla den.
Storbritanniens roll avslutades inte helt i och med självständigheten. På sultanens begäran stationeras ännu 19000 brittiska gurkha-soldater i landet ”tillsvidare”. Övergångsperioden ”tillsvidare” är inte fastslagen, men välunderrättade källor uppger att gurkhornas framtid i Brunei kan tas upp till diskussion igen om fem år.
ASEAN:s sjätte medlemsland
I och med självständigheten blev Brunei den sjätte medlemmen i det sydostasiatiska ekonomiska och politiska samarbetsorganet ASEAN.
Brunei är knappast överförtjust över att bli tvungen att delta i finansieringen av ASEAN:s verksamhet. Men landet gick ändå genast med i samarbetsorganet eftersom man är väl medveten om att samhällsutvecklingen — främst övergången till en mer diversifierad produktionsstruktur — kräver tillgång till all den knowhow som finns i de andra medlemsländerna.
De fem ursprungliga ASEAN-länderna — Indonesien, Malesien, Thailand, Filippinerna och Singapore — tog gärna emot Brunei vars oljerikedomar givetvis intresSerar.
Abd. Majd Hadji Abd. Rahim första sekreterare vid Bruneis legation i Singapore.
Avundsjukan stack upp redan på nyårsdagen då Malesiens officiella språkrör i sin ledare varnade Brunei för att knyta alltför vänskapliga kontakter med något visst land inom ASEAN.
Varningen hade Singapore som tydlig adress; det är känt att bl a den singaporeanska premiärministern är god vän med sultanen och hans familj. Dessutom har Brunei av tradition haft mycket goda ekonomiska och militära kontakter med Singapore, t ex får de singaporeanska soldaterna ofta en del av sin utbildning i Brunei.
Politiskt stabilt
Brunei är en absolut monarki.
Den 37-åriga sultanen Sir Muda Hassanal Bolkiah, och hans familj håller makten i sina händer.
Sultanen vet att han behöver starkt flankstöd — bl a av den brittiska gurkhabataljonen — i sitt jobb. Han brottas med samma problem som statsöverhuvudena i många andra utvcklingsländer:
Främst gäller att slå vakt om den interna stabiliteten. Det gäller också att garantera den yttre säkerheten, att förebygga attacker från avundsjuka grannar och istället sträva till att skapa goda och förtroliga kontakter med dem. Inte minst gäller det att se till att landet vist tillgodogör sig de ofantliga naturrikedomarna.
Det politiska läget i landet betecknas som stabilt.
Det senaste kuppförsöket gjordes mot den 28:e sultanen, den nuvarande sultanens far, år 1962. Det fick ett snabbt slut. Med hjälp av brittiska soldater kväste sultanens män upprorsmakarna från det, numera förbjuda, vänstersympatiserande partiet People’s Party (Folkets Parti).
Undantagslagarna som stiftades i samband med kuppförsöket gäller fortfarande. Men de har knappast någon betydelse i vardagslivet utom för de uppskattningsvis 30 dissidenter som ännu sitter i fängelse,
Bruneis grundlag förbjuder inte politisk aktivitet, men under sultanens autokratiska styre finns det inte mycket plats för en opposition i landet.
Familieföreta;
Sultanen och hans familj håller så stramt i tyglarna att hela landet ibland betecknas som ett rent familjeföretag.
— Så är det och så skall det förbli, förkunnande den ungdomliga härskaren p nyårsnatten.
Samtidigt meddelade han att det självständiga Brunei kommer att styras av en regering där han själv fungerar som statsminister, finansminister och inrikesminister. Han utnämnde sin far till försvarsminister och sina två yngre bröder till utrikesminister respektive kulturminister.
Olja och gas
Bruneis ekonomi flyter helt på oljevågorna.
98 procent av landets exportintäkter härrör sig från oljan och naturgasen. Det är tillgångar som gett landet den näst högsta per capita-inkomsten i hela Asien. Siffran låg i fjol på USD 22 000 (över 130 000 mk/år) och toppades bara av Japan.
Budgetunderskott är ett okänt begrepp i dethär landet som redan länge levt med ett årligt överskott tack vare sin olje- och gasproduktion,
I år motsvarar statsbudgetens slutsumma över 7 miljarder mark. Det är mycket pengar för ett så litet land, i all synnerhet som dess invånare inte deltar i dess finansiering genom at betala skatter. Det är bara företagen som betalar skatt i Brunei — 30 procent på vinsten. Det är allt.
Det ekonomiska välståndet i Brunei är påfallande, Praktiskt taget varje familj har bil, ofta har man t o m två.
Statssubventionerna är generösa; boendet understöds bl a genom att centralbanken beviljar långfristiga bostadskrediter med en halv procent årliga ränta. Muslimer får ännu förmånligare lånevillkor samtidigt som de också kan räkna med subventioner för sina pilgrimsfärder till Mecca.
Sjukvården och utbildningen är helt gratis.
Staten subventionerar också bl a mat- bensin- och elpriserna för att bromsa inflationen.
En årlig inflation på ca 10 procent anses dock oundviklig p g a att landet ännu är tvunget att importera det mesta.
Arbetslöshet är ett relativt okänt begrepp. Staten är en populär arbetsgivare, i själva verket så populär att 31 000 personer eller nästan hälften av landets aktiva befolkning är statsanställda.
Lantbruket är ett kapitel för sig. Jordbruksministeriet har en årsbudget på över 43 miljoner mark och 2 000 anställda för färre än hundratalet jordbrukare.
Det finns inte mycket jord att odla i Brunei, vilket t ex ledde till att man för några år sedan köpte upp en kreatursfarm på 5 868 kvadratkilometer i Australien. Farmen är m a 0 större än hela landet!
Diversifiering
Sedan 60-alet har man strävat att utveckla landets infrastruktur och produktionsstruktur. Men så länge Brunei är ”the Shellfare State” (jfr welfare state = välfärdsstat) sker förändringarna långsamt.
Brunei Shell Petroleum, ett joint venture på halvpartsbas mellan Shell och sultanatet, har monopol på olje- och gasproduktionen. Företaget pumpar upp 175 000 fat olja per dag och ca 5 miljoner ton gas per år och räknar med att kunna hålla på i åtminstone fyrtio år ännu.
Till dess skall man genom omfattande femårsplaner diversifiera ekonomin.
Den fjärde femårsplanen löper till 1985 och siktar främst på en utbyggnad av infrastrukturen. Internationella projektexportörer vädrar morgonluft i det lilla, stenrika sultanatet; bl a japaner, australiensare och britter är redan med om att bygga ut vägnätet, utveckla havs- och flygförbindelserna och förbättra post och telekommunikationsnätet.
———— — —— // —]—/—— mmm sseso 31