Brysselbarometer: Nationalistisk gemenskap
av Eniily von Sydow Forum 1996-09, sida 18, 26.09.1996
eu Q Fokus
Nationalistisk gemenskap
För att vara centrum för världens mest överstatliga organisation, EU. den enda som genom gemensammalagar reglerar medlemsländernas gemensamma affärer, är Bryssel närmast maniskt nationalistiskt. Kanske är det ett självförsvar, eller en reaktion på blandningen.
Men tanken på att EU skulle kväva de nationella särdragen och skapa en europeisk soppa av kulturuttryck är befängd. Här i Bryssel får man stå till svars för alla dumheter, som ens regering gör.De allra flesta ser sig på något märkligt sätt som sitt hemlands försvarare. Mellan skål och vägg, när man samlas med landsmän, kan man möjligen kritisera hemlandets beslut — men utåt framstår vi som en enig front av lydiga diplomater.
Det gäller samtliga nationaliteter även om somliga är mer lojala än andra. Hit hör t.ex. fransmännen. Häromveckan briserade en sak i galna kopolitiken. Den franske generaldirektören visade sig ha känt till och lagt locket på, för att inte den svaga köttmarknaden i dåvarande EG (detta var på 1980-talet) skulle ta ytterligare skada,
Den vänsterliberala tidningen La Libérations korrespondent, Jean Quatremer, skrev om saken. Många av de franska korrespondenterna blev emellertid rasande på att någon skulle skriva ner en landsman, som dessutom var erkänt skicklig, undantaget denna lilla fadäs, då. En korrespondent erkände att han hade haft tillgång till samma dokument i en månad, men inte velat smutskasta en fransman! Denna pikanta incident ger onekligen näring åt historier om de korrumperade Brysselreportrarna, som slickar kommissionens stövelskaft och blir rikligt belönade i form av gratisresor och andra finesser.
Sådant är förstås frimmande för oss hederliga nordbor, som är de enda sant granskande journalisterna i Bryssel. Nordiska journalister driver möjligen nordisk öppenhetsoch frihandelspolitik, men det är ju högre, allmänt erkända värden, eller hur?
Nationalism är ju inte bara etnologiska egenheter utan också en maktfördelningsfråga: Var skall besluten fattas? Det är det som regeringskonferensen handlar om, och inte ‘frågor som ligger medborgarna nära”, även om det låter förföriskt när Sveriges
Emily von Sydo utrikesminister Lena Hjelm-Wallén talar så jordnära till bönder på bönders vis. Tyvärr är det så, att vi måste besluta om hur institutionerna skall förändras i EU, för att man skall ha en beslutsfähig organisation i framtiden när vi får nya medlemmar. Det kan hända att det inte är en sexig fråga för medborgarna, men det är det som gäller nu.
Acbetslösheten är en sak som ligger medborgarna nära, men den hör inte till de frågor man kan lösa med en artikel i ett traktat. Det är inte jurister och politiker som skapar jobb, utan driftiga människor. som har växtmån i samhället.
Det finns två argument för att skapa en särskild artikel mot arbetslöshet i EU:s reviderade grundlag: det ena är att politikerna i andra länder egentligen vill ha hög arbetslöshet. Det andra är att medbor ringskonferensen o ”Det är inte jurister och garna struntar i rege- politiker som skapar jobb stora länderna. Tyskland och Frankrike har deklarerat att de vill hålla sig till väsentligheterna i traktatet.
Till dessa höratt förenkla beslutsgångarna. Att bestämma sig för vilka ämnesområden som skall behandlas mellanstatligt. och vilka som kan lämnas till överstatliga (gemensamma) beslut. I dag är det troligen inte fråga om att återföra kompetens från överstatliga områden. som t.ex. inre marknaden och konkurrenspolitik. till mellanstatlighet. Det är snarare tvärtom man funderar på att gå, eftersom det blir svårt att acceptera att en enskild medlem som Slovakien i framtiden skall kunna stoppa lagförslag
Mian vill inte ha ena minoritetens diktatur, även om det i London utläses nationell suveränitet på ett annat språk. De gemensamma reglerna uppfattas ofta som en boja, en tvångströja i våra nord den inte behandlar få Utan driftiga människor sOM iska länder Vi är van gor som berör dem.
Det första argumentet kan jag inte godta:jag tror inte att det finns någon regeringschef som ser hög arbetslöshet som ett bekvämt sätt att närma sig EMU-kriterierna. Kostnaderna för arbetslöshet genom socialförsäkringar o.s.v. Överstiger vidare den kortsiktiga “vinsten med en lägre inflation. De sociala, icke direkt ekonomiska kostnaderna är dessutom så överväldigande, att en arbetslöshet Över tio procent inte kan vara någon regerings ‘quick-fix’.
Det andra argumentet förstår jag, men det är ett resultat av att politikerna har målat in sig själva i ett hörn genom att ova folkomröstningar om en sak som är så luddig och oklar att den inte låter sig folkomröstas om Tanken är att om man inte i det nya traktatet “lovar” att bekämpa arbetslösheten. kommer människor inte att rösta ja till det.
De andra nordiska önskemålen är att få in Jjämställdbet och öppenhet i traktatet, och det kan låta sig göras lättare. Det är trots allt frågor som kan behandlas juridiskt. Vid det informella utrikesministermötet på Irland i början av september började dock de nordiska ministrarna känna vinddraget från d har växtmån i samhället. vid förhandlingslösningar anpassade till den pragmatiska situationen. Men i ett samarbete mellan stora och små stater är det endast ett gemensamt regelverk som garanterar lika behandling, samma rättigheter och skyldigheter för samtliga medlemmar — stora som små.
Det som beskrivs som ett legalistiskt och stelbent system, är alltså i själva verket en garanti för att ett litet land som Luxemburg kan agera på samma villkor som grannen Tyskland.
Det finns inte någon större entusiasm för det som britterna vill ha i EU, och som de kallar ”flexibilitet’, alltså att alla gör som de vill. Det leder till söndring, bristande sammanhållning. Skall vi gå framåt, måste vi göra det gemensamt, lyder talet nu. Det betyder två ting; antingen kommer man inte så särskilt långt i denna regeringskonferens, och skjuter upp de stora besluten till när nästa utvidgning verkligen tvingar fram dem — eller också väntar man med att avsluta regeringskonferensen till efter det brittiska parlamentsvalet, då kanske labour har kommit till makten, och det finns en chans till en mer Europavänlig politik från London. 9
FORUM NR 9/96