Byggbranschen når botten först 1994

av Christian Schönberg Forum 1993-05, sida 06-07, 08.04.1993

Taggar: Teman: byggbranschen

Byggbranschen

Personalhotellet Bonus inn i Vanda.

når botten först 1994

Christian Schönberg

Det har stormat kraftigt kring byggföretaget Polar de senaste veckorna. Om inte lage om skuldsaneri nyligen skulle h tillkommit, hade företaget gått omkull.

Kassan var tom.

urbulensen startade då en ut ländsk bank sade upp ett lån p 170 miljoner mark samtidigt som ett konsortium av utländska banker anhöll om att det för finländska förhållanden färska skuldsaneringsförfarandet skulle tillämpas i det krisdrabbade byggbolaget. Bolagets styrelse och förvaltningsråd beslöt redan i ett skede att gå in med en egen anhållan om att förfarandet skulle tillämpas men tog några dagar senare tillbaka beslutet med motiveringen att proceduren avancerar snabbare om man går in på bankernas färdigt utstakade linje. Polars skulder och tillgångar frystes omedelbart och en utredningsmannagrupp tillsatt av domstol söker nu tillsammans med bolagets ägare oc banker utvägar för bolaget att fortsätta sin verksamhet. Gruppen har enligt gällande lag fyra månader tid att framlägga en saneringsplan, som efter godkännande skall fullföljas. För den största delen (4/5) av lånekakan står de inhemska penninginstituten ACA, KOP, Unitas och Postbanken. Polars största aktieägare är Kesko, Metra, Partek, Repola och SOK.

Hintikka ut Matikainen in

Hur kommer det sig att internationellt inriktade Kullervo Matikainen överhuvudtaget vågade ta emot det verkställande ansvaret för krisdrabbade Polar i lågkonjunkturens Finland — Min grundfilosofi har alltid vari att det företag som betalar min lön också bör ha rätt att bestämma vad jag skall syssla med, svarar Matikainen. Det bör dock klart erkännas att jag inte accepterade mitt nya uppdrag med någon större glädje.

En av dagens högintressanta frågor är om Polar överhuvudtaget mera kan räkna med en stark framtida plats inom finländsk byggindustri. Det krävs radikala grepp för att minska överkapaciteten och återställa konkurrenskraften inom byggnadsbranschen i landet, åtgärder som med största säkerhet kommer att beröra också Polar. Nyligen drev KOP igenom en sammanslagning mellan Puolimatka och Rakennus-Ruola, och andra är att vänta. Eftersom det inte torde finnas någon i detta land som i dagens turbulenta situation kan sia om hur det kommer att gå för bolaget, innan skuldsaneringsprogrammet ligger på bordet, låter vi frågan bero.

Hur många storbolag kommer i framtiden att finnas på den alltjäm krympande byggmarknaden i Finland — Personligen tror jag att storbolagen i många fall redan har spelat ut sin roll. På två —tre års sikt kommer de stora bolagen att förlora allt mera mark, marknaden splittras i mindre enheter och följer den utveckling som redan skett i USA och övriga Europa. Den dominerande roll som storbolagen haft i Finland avviker alltså klart från mönstret. Eftersom vi för närvarande i vårt land inte har några större projekt i sikte kräver marknaden heller inte närvaron av större byggbolag i en sådan situation.

Sex svåra år

Depressionen inom byggbranschen startade redan år 1986 i USA och varade i sex år. Bottennoteringen noterades i fjol och först i år kan man äntligen skönja en svag ljusning i konjunkturerna. Situationen i Europa torde följa det amerikanska mönstret, dock med en viss fördröjning i tidtabellen. I Tyskland har man just startat utförslöpan på sin kanske fyraåriga glidbana och i England kan man eventuellt vänta sig en trendsvängning om ett par år. Uppfattningarna inom branschen är uppenbart delade när det gäller att förutspå framtida uppoch nedgångscykler.

— Personligen räknar jag med att bottennappet för entrepenörernas del i Finland nås nästa år varefter vi ytterligare måste räkna med en stilleståndsperiod på ett par år innan marknaderna på nytt börjar vakna till liv, spår Matikainen.

VD-stolen hos Polar blev plötsligt obekväm för Harri Hintikka.

Hur ser VD Kullervo Matikainen på den finska byggindustrins möjligheter att klara sig i den allt hårdnande internationella konkurrensen — Eftersom byggindustrin handlar med typiska ”bulkprodukter” hänger ju lönsamheten och möjligheterna att konkurrera nästan helt på transporterna. Jag har svårt att tänka mig att utländska företag plötsligt skulle kunna börja konkurrera med finländska bolag på deras egna hemmaplan exempelvis inom betongbyggandet. Inte kan jag heller föreställa mig att våra bolag 1 framtiden ges möjligheter att ta marknadsandelar långt borta från hemknutarna. Visserligen kan man investera i industrier på bortaplan, som exempelvis Partek i Holland, men då handlar det ju om lokal verksamhet som inte har någon sysselsättande effekt för den finländska befolkningen.

Undantaget från regeln gäller produktion av t.ex. glas, kakel och andra ”förädlade” produkter som kan finna sin marknad också utanför det egna landets gränser. Lönsamheten i sådana fall är dock helt avhängig löne-, transport- och den övriga kostnadsnivån i produktionslandet.

Om vi inte kan räkna med att ta marknadsandelar inom EG, får vi väl lov att nöja oss med den ständigt krympande hemmamarknaden även på sikt — Kanske har vi chansen att få in en fot inom någon sektor, även om jag inte ser möjligheterna alltför ljusa. St. Petersburg-området och till en del de baltiska staterna kan i bästa fall utgöra undantag, förutsatt att byggandet

Med långa tänder tog Kullervo Matikainen mot uppdraget att försöka hålla liv i konkursmässiga Polar.

SA oe Bostadsbygge i Helsingfors.

tar fart i regionerna. Här handlar det ju i allra högsta grad om såväl politiska som ekonomiska frågor. Endast om den politiska situationen stabiliseras kan man tänka sig att utländskt kapital söker sig vägarna åt det hållet. Att det automatiskt skulle uppenbara sig större projekt av typ de militärbyar som Haka färdigställer nästa år. kan jag inte tro.

Vi har ju trots allt ett obestridligt byggkunnande i landet, en kunskap som vi på grund av långa avstånd av allt att döma inte kommer att kunna utnyttja.

— Förutom handikapet med långa avstånd är vi dessutom ett kapitalfattigt land som i sig bromsar investeringar på internationell botten vilket effektivt hindrar export av vårt kunnande till bredare marknader.

Någon större risk för ”hjärnflykt” till utlandet finns enligt Matikainen inte eftersom byggbranschens kris för närvarande är av internationell natur.

Finns det då ingenting man kunde göra för att ens i någon mån förbättra dagens katastrofala läge — Maktapparaten har ju pressat arbetsgivarna rätt hårt för att bidra till att arbetslösheten inte skulle sprida sig I högre grad än vad nu är fallet. Personligen tycker jag att också staten kunde effektivera sina åtgärder t.ex. genom att införa nya styrda exportgarantier till St.Petersburg-området som innehåller krav på att endast finländsk arbetskraft och finländskt byggmaterial skulle få användas. Den vägen kunde man möjligtvis utnyttja de enorma arbetslöshetsunderstöd som nu utbetalas på hemmaplan, på ett vettigare sätt. Måhända borde vi glömma det som tidigare har hänt och fördomsfritt blicka framåt i stället. L 7