Byggmästarnas utbildning

av Leif Eriksson Forum 1985-06, sida 22, 03.04.1985

Taggar: Teman: utbildning

FCRUN 6/85

Byggmästareutbildningen

Byggnadstekniker, eller som de allmänt kallas byggmästare, utbildas på svenskt håll i två tekniska skolor belägna i Ekenäs och Vasa. Utbildningen skall liksom all annan utbildning på mellanstadiet, genomgå ganska stora förändringar år 1986. Den mångomtalade mellanstadiereformen genomförs då i alla tekniska läroanstalter. Reformen siktar på en kvalitativ förnyelse av utbildningen, att bereda plats för alla på någon linje, en fördelning mellan de olika yrkesområdena och en förbättring av möjlig heterna till fortsatta studier.

IH Mellanstadiet kommer att ha 25 grundlinjer indelade i 250 områdeslinjer. Då alla som genomgått grundskolan skall beredas plats uppkommer ett problem var alla studenter skall placeras. För byggnadsbranschens del innebär reformen minskade studieplatser. Cenomgånget institut skall berättiga till inträde vid högskolorna. Nio av grundlinjerna har en lägre och en högre institutnivå, byggnadsbranschen hör hit. Inträdeskraven till den lägre och högre nivån är lika, varför man genast ställer sig frågan varför har den lägre nivån bibehållits?

På flera punkter innebär reformen klara förbättringar. Praktiken som fordras skall ledas av skolan och vid varje skola skall det finnas en praktikantsekreterare som har som uppgift att skaffa fram praktikantplatserna. Kraven på lärarna kommer också att ändras men då situationen i dag är mycket svår med flera obesatta tjänster kan mean inte nu göra någonting sådant som eventuellt ytterligare skulle förvärra situationen.

Föråldrad läroplan

Svenska Byggmästareförbundet i Finland rf SBF har i flera repriser uttryckt sitt missnöje med dagens och morgondagens byggmästareutbildning. Tillsammans med den finskspråkiga centralorganisationen Rakennusmestarien Keskusliitto, RKL ry har uppvaktningar gjorts och presenterats konkreta förslag till hur utbildningen borde ordnas. SBF har sagt att läroplanen är föråldrad därför att i den ingår för lite timmar i byggnadsekonomi, arbetsledning och olika språk. Dessutom är kraven på praktik alldeles låga. Då ingenting skall tas bort leder det naturligtvis till förlängda studier och byggmästareorganisationernas krav är också att utbildningen skall förlängas med ett år. Dessa krav bygger på praktisk erfarenhet från dagens byggande. Det har visat sig att en ny utdimmtterad byggmästare som kommer till ett bygge och skall vara arbetsledare för hårdföra byggnadsarbetare inte klarar det. Utöka 2 språkundervisning behövs därför att alltfler byggmästare får sin utkomst från byggnadsexporten. Den hårdnande konkurrensen mellan de olika byggnadsfirmorna i sin tur ställer allt större krav på arbetsplatsmästarens förmåga att tänka ekonomiskt.

Ett annat krav som framförts är att skillnaden mellan tekniskt institut och teknisk skola skall avskaffas. Skolan och institutet skall slås ihop till ett institut (4-årigt) med två linjer, en teoretisk och en praktisk. De som genomgått detta institut må kallas ingenjörer, RKL och SBF kunde åt den som genomgått praktiska linjen bevilja titeln byggmästare. Finland torde vara det enda landet i världen som har två nivåer på mellanstadiet, ett faktum som lett till vissa komplikationer bl a i Mellersta Östern. Överallt annanstans talar man enbart om (byggnadsjingenjörer, i länder där det finns byggmästare betyder det en person som sysslar med entreprenörverksamhet.

Praktik för lärarna

Då det gäller lärarna har SBF sagt att de bör beredas bättre möjligheter till komplettering av sin utbildning än de nuvarande. 5 k sabbatsår bör återkomma regelbundet och lärarnas pedagogiska utbildning bör ordnas. Sist och slutligen bör deras löner höjas så skolorna kan konkurrera om de bästa krafterna med industrin och så att de lediga platserna kan fyllas.

Ovanstående kritik har bemötts av Yrkesutbildningsstyrelsen och skolorna bla vid en diskussion SBF ordnade i samband med sitt senaste höstmöte. Yrkesutbildningsstyrelsen säger om läroplanen att den ger möjlighet till val av tyngdpunkt i studierna då 15 veckotimmar av totalt 36 är utbytbara. Men t ex för Ekenässkolan betyder det här att endast fyra veckotimmar är utbytbara därför att det inte finns lärare, För lärarna finns det redan nu möjlighet att ta ett sabbatsår men de pengar som finns utnyttjas inte. Enligt lärarna beror det här på att det inte finns företag dit de kunde söka sig. Om det är så att företa gen inte är villiga att ta emot lärare så kan man inte annat än förundra sig över det, för det borde ju ligga i deras intresse att kunna anställa bättre byggmästare. Men orsakerna kan vara andra också, kanske det borde stiftas en lag som säger att alla lärare efter en viss tid måste ta ett sabbatsår? Angående den pedagogiska utbildningen har Yrkesutbildningsstyrelsen planer på att lärarna i framtiden måste genomgå en kurs på ett år vid Tammerfors universitet under en två års period. Vid ovannämnda diskussionstillfälle nämnde byggnadsindustrins representant att ordnandet av praktikantplatser för lärare skulle gå lättare om sabbatsåret t ex kunde omfatta två gånger fem månader. Tyvärr skulle ordnandet av praktikantplatser för studerande i motsvarande grad försvåras. Enda motivet till varför skolorna bibehölls då mellanstegsreformen genomförs är att en sammanslagning ställer sig mycket dyr.

Gemensam nordisk framstö Ändringskraven på utbildningen har mötts med kalla handen från myndigheternas sida. Byggmästarorganisationerna har därför vänt sig till Nordiska rådet i frågan. Tillsammans med Svenska Byggnadsingenjörers Riksförbund gjordes en hemställan om att den tekniska utbildningen i Norden borde likriktas. Detta ledde till ett medlemsförslag som nu varit på utlåtande till olika myndigheter och som kommer upp vid rådssessionen år 1986. Motiven till en likartad utbildning inom byggnadsbranschen i hela Norden är bl a den fria arbetsmarknaden som existerar i Narden. Anpassningen till arbetet i det land dit man flyttar underlättas betydligt om utbildningen har varit ungefär likadan, Samarbetsprojekt på exportmarknaden skulle även vara lättare att genomföra.

Det finns belägg på att det inte enbart är byggmästareorganisationerna som är missnöjda med utbildningen. Även andra tekniska branschers utbildning har kritiserats. Industrin har länge sagt att utbildningen inte motsvarar industrins behov. Alldeles för en liten tid sedan restes ett krav på att den tekniska utbildningen skulle underställas handels- och industriministeriet så som det tidigare någongång har varit. Andra tekniska organisationer har i olika uttalanden uttryckt sitt missnöje med utbildningen. Helt osökt infinner sig frågan varför myndigheterna inte beaktar vad dessa organisationer säger. Man skulle tycka att de vet vad de säger då de dag Forts, sid 31