Byggstart för rymdstaionen ISS

av Matti Krank Forum 1996-11, sida 30, 21.11.1996

Taggar: Teman: rymdstation

teknik e forskning

Byggstart för rym

Nästa år i slutet av november börjar århundradets byggnadsarbete i rymden: konstruktionen av rymdstationen ISS (International Space Station), som hittills har kallats Alpha. Sammanlagt nio moduler kommer att föras till ungefär samma höjd som den nuvarande ryska rymdstationen Mir, som kretsar runt Jorden i en bana på cirka 335 kilometers höjd. När rymdstationen är fårdig kommer den att väga 420 ton. Stationens största längd blir 108 meter, och den största bredden 74 meter. Byggnadsarbetena på ISS kommer att ske i internationellt samarbete och pågå i fyra och ett halvt år. USA svarar för de flesta modulerna. Även Europa (europeiska rymdorganisationen ESA), Japan och Kanada kommer att bidra med var sin modul. En del av modulerna blir ryska.

För att transportera alla modulerna behövs 28 rymdfärder med USA:s rymdfärjor, 14 turer utförda av ryska raketer och eventuellt en tur av europeiska Ariane $ (för att transportera upp labbmodulen Columbus). Även Finland är med på ett hörn. Ansvaret för datakommunikationen med AMS (Alpha Magnetic Spectrometer), ett instrument för obser ndsteationen (5 vation av antimateria, har tillfallit vårt land. År 2001 torde vi få de första signalerna från AMS till Åbo universitet.

Den första modulen blir en Mir-modul. Dess uppgift kommer att vara att hålla rymdstationen i rätt bana och i rätt läge under byggnadsskedet, och dessutom försörja stationen med el. För att kunna koppla amerikanska moduler till Mir- modulen behövs ett i USA konstruerat skarvdon, en så kallad nod med sex dockningsportar. Därefter följer en modul med arbetsplatser och bostad för rymdstationens första besättning. För forskningsändamål byggs sju laboratorier, av vilka fem är amerikanska, ett är europeiskt och ett japanskt. Den sammanlagda arbets- och bostadsytan blir 100 kvadratmeter.

Vid stationen kan även blivande astronauter få träning för längre vistelser i rymden. När rymdstationen är fårdig i början av år 2003 kommer sex astronauter att kontinuerligt vistas på rymdstationen Tyvärr hotar ekonomiska problem och förseningar av vissa konstruktionsdetaljer att göra det svårt för såväl ryssarna som amerikanerna att hålla den ursprungliga tidtabellen. &

Jonmotorer, luftskepp och internet

I nternet-kontakter kan med befintlig teknik åstadkommas med tillhjälp av ett nät av ballongburna kommunikationsplattformar i stratosfåren. Idén har framkastats av företaget Sky Station International of Chantilly i USA, Virginia. Enligt företaget skulle ett dylikt nät utgöra ett billigt alternativ i jämförelse med motsvarande sarellitbundna system. Problemet har varit hur en ballongburen plattform kan fås att bevara sin position i de varierande vindförhållanden som råder i stratosfären. Den tunna atmosfären åter har hindrat användningen av konventionella motorer.

Lösningen ser enligt Sky Station ut att bli en jonmotor (Corona Ilon Engine) utvecklad av professor Albert Wong vid UCLA (University of California). Jonmotorn använder den omgivande luften som bränsle. Den samlar negativt laddade joner ur luften och kombinerar dem med negativa partiklar. De två jongrupperna repellerar varandra, vilket används som drivkraft. En dylik motor, stor som en bilmotor, kan tänkas fungera i ett helt årbundrade. Jonmaskiner skall enligt planerna installeras i 250 plattformar på 40 ton var. Varje plattform kommer att hänga mellan två styrbara luftskepp på cirka 30 kilometers höjd ovan Jorden. Plattformarna är utrustade med solpaneler stora som fotbollsplaner, samt kommunikationsantenner. Om allt går enligt planerna, kommer den första testplattformen att sändas upp år 1998. 9

Mach på marken: biltävling för tv | oktober rattade den 59 år gamla Craig Breedlove jetbilen Spirit of America i Bonneville Salt Flats i Utah i en försöksserie, vars slutmål är att spränga ljudvallen. I ett av de avgörande försöken förlorade Breedlove herraväldet över ekipaget och bilen fick skador.

Spirit of America är 15 meter lång och 2,9 meter bred, och väger 4 ton. Den framhjulsdrivna bilen har en General Electric J-79 motor med en dragkraft på 100,8 kilonewton (kN). Vid inbromsning används fallskärm och bromsskida.

Även i England har man tagit upp kampen om att spränga ljudvallen med bil. Bilen Thrust SSC (se bilden!) är 16,5 meter lång och 3,7 meter bred. Den ä utrustad med två Rolls-Royce Speedy-motorer som vardera har en dragkraft på 89 kN. Inbromsningen sker med fallskärm och de skivbromsförsedda hjuJen. Föraren, 32 årige Andy Green, är en erfaren RAF-pilot.

I hastigheter i det transsoniska områ det, dvs. när fordonet rör sig mellan över- och underljudsfart, kan oväntade saker inträffa. Piloter som flugit i överljudsfart har känt vibrationer i flygplanskroppen. Man vet ännu inte vad som inträffar när man försöker passera ljudvallen på hjul endast några centimeter ovan markytan. Fordonets hastighet bör då vara cirka 1 220 kilometer i timmen (ljudhastigheten vid havsytan), eller cirka 100 kilometer i timmen högre än för ett flygplan på hög höjd i tunnare och kallare luftlager. Nämnas kan, att experimentflygplanet Bell X-1 fick upp hastigheten Mach 1.07, dvs. 1 130 kilometer i timmen, då det för första gången sprängde ljudvailen år 1947. 0

FORUM NR 11/96