Cellofan av inhemsk gran
av Kari Castrén Forum 1983-14, sida 18-19, 21.09.1983
F RUN
Av Kari Castrén
Klarare än glas, starkare än stål, böjbar, tät, tunn och glänsande. Den är också giftfri, miljövänlig och den tillvekas av den inhemska granen. Där är några av den moderna cellulosafoliens egenskaper. Cellulosafolien håller i takt med utvecklingen av tillvekningsmetorderna på att bli en stark konkurrent till många typer av plastfolier.
NH Ännu för ett tiotal år sedan tillverkades cellulosafolie i Finland. Säteri Oy stod för produktionen. Vid den tidpunkten rådde överutbud av cellulosafolie på världsmarknaden, och eftersom maskinparken vid Säteri Oy hade måst moderniseras, lades produktionen ned. Därefter har priserna på petrokemiska råmaterial stigit avsevärt och vi vet inte vilken dag priserna på oljeprodukter skjuter i höjden på nytt. Oljan är ingen förnybar eller inhemsk naturresurs i likhet med den inhemska granen som cellulosafolien tillverkas av.
Den folie som idag används i Finland importeras i alla fall från England och Frankrike, som’saknar granskogar i större utsträckning.
Gammal uppfinning
Under slutet av senast sekel lyckades en kemistgrupp i England framställa ett slags celulosafolie. Denna visade sig emellertid vara skör och oklar och man kunde inte hitta någon användning för den. År 1912 lyckades en schweizisk kemist, Dr J E Brandenberger, utveckla en lämplig cellulosafolie för förpackningsändamål. Detta skedde egentligen av misstag, för hans ursprungliga avsikt var att utveckla en böjlig och glänsande yta för - borddukar. = Tygexperimente 1 oli ledde inte till nägra resultat, men som biprodukt uppstod en seg och genomskinlig folie. Brandenberger bjöd ut sin uppfinning först åt fotobranschen, men till sådana ändamål lämpade den sig inte. Däremot fann folien användning som förpackningsmaterial för dyra gåvor. Men så kom första världskriget och utvecklingen av cellulosafolien avbröts. Vid den tiden dög folien endast till att skydda glasen i gasmasker.
Större användningsmöjligheter
Efter världskriget kom cellulosafolien åter till användning för förpackningsändamål. Dess beständighet mot vattenånga och dess värmesvetsningsegenskaper förblev fortfarande svaga och den snabbt expanderande förpackningsindustrin kunde inte av dessa orsaker utnyttja den i någon större utsträckning. Slutligen efter år av experiment åstadkoms år 1927 en på bägge sidor ytbelagd folie, som hade bättre fuktbeständighetsegenskaper. Men framför allt lämpade den sig för värmesvetsning i moderna maskiner. Metoder grundade sig på nitrocellulosa, paraffinvax och organiska mjukgörare och används ännu idag vid tillverkning av sådana cellulosafolier, som inte behöver vara speciellt fuktbeständiga.
En ny generation av folier
När snabbköpen efter andra världskriget blev allmännare växte behovet av färdigförpackningar och samtidigt steg kraven på förpackningsmaterialen. Med i bilden kom plastfolier för många olika förpackningsändamäl. På 1950-talet uppenbarade sig också en cellulosafolie av helt ny typ på markanden. Denna kunde tack vare sina förbättrade egenskaper i de flesta fall konkurrera med plastfolierna.
De nya cellulosafolierna som hade åstadkommits med en ytbehandlingsmetod som grundade sig på vinylkloridens kopolymerer, skilde sig på mänga sätt från sina föregångare. De innehöll inte fibrer, inte heller porer och deras mjukhet kunde regleras med hjälp av mjukgörare redan i
FRU nhemskt råmateria tillverkningsskedet. Foliekvaliteter för många olika ändamål fanns att tillgå.
De klaraste kvaliteterna av den nya folien släppte igenom upp till 95 procent av ljuset — ett värde som klart överstiger motsvarande värde för vanligt fönsterglas. Också de tunna foliernas draghållfasthet närmade sig 1.000 kg/cm? som igen är jämförbart med gjutjärnets egenskaper. Folierna tålde också många olika kemikalier, fett, olja och damm. Ala kvaliteter framställdes för att duga som förpackningsmaterial för livsmedel och de gjordes följaktligen giftfria. De var luktfria och gastäta och släppte inte mikro-organismer igenom. Rätt lagrade blev inte dessa nya kvaliteter dimmiga eller sköra, men i marken eler i avstjälpningplatsförhållanden förvandlades de snabbt och ofarligt till mull.
Inhemskt råmaterial
Olika slags cellulosafolier används nuförtiden för synnerligen många förpackningsändamål. De enklaste och billigaste kvaliteterna används i flask- och glasförpackningar. Fuktbeständiga folier används återigen i livsmedels- och läkemelsförpackningar. Den moderna cellulosafolien, som tillverkas enligt dispersionsmetoden, är en av de få folier som lämpar sig att metalliseras enligt vakuummetoden. Då fås ett vackert förpackningsmaterial som påminner om aluminiumpapper men som är mycket billigare. Materialet kan tex användas som omslag för choklad eller smör.
Såsom nämndes är den nordiska granen synnerligen lämpligen som rämaterial får cellulosafolier. Ur vår egen synvinkel skulle det vara synnerligen förmånligt att förädla vårt råmaterial till en färdig produkt. Det finns all orsak att överväga grundadet av en sådan industri i vårt land, speciellt därför att användningen av cellulosafolier blir allt mera allmän i hela Europa. Det skulle inte kännas något vidare att i detta avseende förbli enbart producent av råvara. Speciellt med tanke på att en höjning av förädlingsgraden är det bästa medlet att spara valuta och grunda arbetsplatser inom skogsindustrin. C 19